Precis som väntat

LO och Unionen säger nej till ett tillfälligt lönestopp för att hjälpa företag klara sig igenom de ekonomiskt tuffa tiderna (SvD 090526). Detta var väntat, för de flesta svenska fackföreningar utgör sedan länge enkom ett sniket särintresse - för folk som har jobb. De som är olyckliga nog att sakna ett, eller riskera förlorar sina, struntar de högaktningsfullt i. Eller har man sjunkit tillbaka in i de haschdimmor som omslöt vänstern på 1970- och 1980-talen, där vanliga ekonomiska grundlagar inte gällde och många vägrade inse/acceptera att lönekostnader faktiskt är en utgift i företagens balansräkningar?