Ärkeängeln Gabriel har talat

Uppgifterna om att aborter eventuellt (SvD 090222, DN 090222) utförs på svenska sjukhus för att vissa föräldrar inte vill ha flickebarn är djupt motbjudande. Därom verkar alla glädjande nog vara överens. Många reaktioner ekar dock aningen falskt.

Till att börja med är den historiska bakgrunden till att fria aborter infördes 1976 grumlig. I dag framställs det som ett rent ideologiskt motiverat beslut, ämnat att ge kvinnan makt över sin egen kropp. Med i bilden verkar dock också ha funnits överväganden om att de på 1930-talet införda tvångssteriliseringarna på sjuttiotalet hunnit bli omoderna (läs: politiskt oförsvarbara) och att fria aborter bedömdes få samma ”folkhygieniska” resultat. Vilket de tillsammans med modern genteknik också fått, bland annat vad gäller bortgallringen av foster med bland annat Downs syndrom.

Vissas reaktioner bevisar också skakigheten i den värdenihilistiska grund på vilken den svenska abortlagstiftningen de facto vilar. Före socialministern med mera Gabriel Romanus lyckas exempelvis på Newsmill krångla sig fram till att det inte är något fel på aborter per se, men väl att sådana skulle kunna ske ”med det enda motivet att man är missnöjd med fostrets kön.” Könsdiskriminering av foster är alltså enligt herr Romanus inte okej, men väl könsneutral avlivning (för att nu inte använda ett något starkare ord)...

Ursäkta mig, Gabriel, jag kanske är lite trög, men vari ligger den stora moraliska och etiska skillnaden i detta? Och om ett bra svar på denna fråga mot förmodan skulle gå att producera, vem har givit dig eller någon annan rätten att dra gränsen just där?

FYI: Personligen accepterar jag fria aborter under den första tredjedelen av havandeskapet (då fostret rimligen ännu inte kan känna smärta) eftersom man genom sådana små moraliska katastrofer ofta verkar kunna avstyra större sociala diton. Jag accepterar även senare aborter om havandeskapet är resultatet av våldtäkt och incest, eller om moderns liv kan bedömas vara i fara. Jag vill dock poängtera att detta är motvilliga ställningstaganden, för jag anser att vi här rör oss i en gråzon där den som beslutar sig för att avbryta ett havandeskap i praktiken agerar Gud (eller Natur, om man önskar uttrycka sig mindre drastiskt) och att vi därmed tummar rejält på en av grundpelarna för den västerländska civilisationen – alla människors rätt till liv.

Tillägg (090223): Dick Erixon bloggar i dag om abortfrågan och redovisar bland annat siffror från en mätning som säger att 60 % av svenskarna vill ha en hårdare arbortlagstiftning. Gott!