Winston Churchill och de allierade lyckades vinna andra världskriget.Men det kunde lika gärna ha slutat med Nazitysklands seger.
Många uppmärksammar idag 70-årsminnet av andra världskrigets utbrott. Bland annat DN:s Henrik Berggren här och Svenskans Tomas Lundin här. Låt mig bara kort bidra med en egen fundering kring samma tema.
.
.
Min syn är att andra världskriget är det klaraste exemplet i världshistorien på att krig ibland inte är, men väl kan bli oundvikliga. Den demokratiska världen hade 1939 blott alltför länge ägnat sig åt pacifistiska dagdrömmar och låtit diktaturerna jäsa till sig i styrka såpass, att det i slutändan blev mer tur än skicklighet och slumpens skördar som gjorde att det gick som det gick. Efter USA:s inträde i kriget 1941 lyckades förvisso de allierade koppla ett långsiktigt fast grepp över utvecklingen. Men det kunde dessförinnan ha gått tvärt om.
.
Hade till exempel Moskva fallit vintern 1941/42 kunde Josef Stalin mycket väl ha slutit separatfred, Winston Churchill ha tvingats avgå och Franklin D. Roosevelt troligen begränsat den amerikanska insatsen till att försvara sitt lands ställningar i Stilla Havet. Ett Stortyskland som sträckte sig från Atlanten till Ural hade därmed kunnat etableras, sekunderat av ett fascistiskt italienskt Medelhavsrike i söder. För att nu skissa på bara ett möjligt kontrafaktiskt scenario.
.
.
Sentensen är därför glasklar: att vi måste våga och orka stå upp för friheten och bekämpa diktaturer och våldsideologier redan när de börjar framträda på scenen. Annars återstår i slutändan ofta bara storkriget för att förhindra att ofriheten sprider sig. Idag är den största och klaraste fienden en annan än på 1930-talet, den militanta islamismen. Men utmaningen är i grunden den samma. Tänk på det!
Håller i stort med dej. Men jag tror det största hotet är att ryssland inte (ännu) är en etablerad demokrati som vi kan lita på kommer att bete sej civiliserat. Visserligen ser allt bra ut nu, men en stolle skulle snabbt kunna bli vald president i ryssland. -Snabbare än vi skulle kunna bygga upp vårt handikappade försvar.
SvaraRadera...och cirkeln är åter sluten.
SvaraRaderaEn militär stormakt invaderar andra länder motiverat med påståendet "de anföll oss".
Vilka blir vår tids "befriare" och därmed framtidens dominerande stormakt och historieförvanskare? En allians med Kina i spetsen?
I sin iver att utplåna Tyskland bidrog de allierade till att kommunismen fick halva jorden i sitt grepp med kanske 100 miljoner döda till följd. Även om Churchill ska ha heder för att han försvarade sitt land så har han all anledning att skämmas för den djävulspakt han slöt när han allierade sig med Sovjet, och jag tror en del av honom också gjorde det.
SvaraRaderaTill Anonym (12:59): självklart är även Ryssland ett problem!
SvaraRaderaTill Donk: Jag utgår att du menar USA:s anfall på Irak 2003. Om detta torde tillräckligt ha debatterats, men nu står vi där vi står och det gäller att rädda det som räddas kan. Irakierna har det idag trots alla problem bättre än under Saddam, så låt oss göra allt vi kan för att så skall förbli!
Till Anonym (14:00): Jag håller helt med att alliansen med Stalin var både nödtvungen och av stor fortsatt ondo. Som läget såg ut då fanns dock nog inget alternativ. Och i slutändan (1989) gick det ju som bekant bra. Läxan bör dock vara - låt oss aldrig försätta oss i samma situation igen!
Ska man raljera, så borde vi tacka japanerna för att det var så korkade att de anföll USA. Då först gick USA in i kriget. Om detta inte hade inträffat, hade nog Englad blivit invaderade de med.
SvaraRaderaMan kan, en dag som denna, fundera lite över hur världen hade sett ut med tre maktcentra. Hade vi fått ett kallt krig mellan Tyskland och Sovjet med USA som åskådare eller hade de två förstnämnda gjort gemensam sak mot den sistnämnda eller hade de två sista gjort ditto mot den första? Ja, många är frågeställningarna.
Till Jens: Ja, fundera kan man. Japans anfall var nog som du skriver en ödets skickelse...
SvaraRaderaSovjetunionen stod och föll inte med Moskva vintern 41-42. Stort symbolvärde? Javisst. Militärt viktigt? Not so much. Stora delar av den sovjetiska industrin var redan denna vinter på väg att byggas upp öster om Ural och någon större anledning till att sluta separatfred hade inte Stalin även om Moskva föll.
SvaraRaderaTill Henrik: Som sagt, det är bara ett möjligt kontrafaktiskt scenario som jag presenterade.
SvaraRadera