2010-03-26
Vila i frid
Historikern med mera Sture Linnér har avlidit. Han blev 92 år ung, var frenetiskt aktiv in i det sista och något så ovanligt i Sverige som en äkta intellektuell, vars kunskaper enbart överträffades av hans nyfikenhet. Han ägde också en fantastisk förmåga att förtälja de mest komplicerade saker och sammanhang på ett lättfattligt och inspirerande sätt. Om du, käre läsare, till exempel inte läst hans bok Europas Ungtid (W&W 2002) kan jag verkligen rekommendera den. För att nu bara nämna ett enda exempel. Tack Sture, för allt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Visst var det en stor man på många sätt, och en skicklig grecist. Mitt omdöme måste emellertid bli mera blandat. Det fanns ofta något ytligt poserade i hans väsen, en vilja att frottera sig med strömningar i samtiden, med ibland tvivelaktiga mål för sina strävanden. Att han nedlät sig till att skriva det insmickrande förordet till Ingvar Björkessons uppenbara klåparöversättning av Pindaros är t.ex. oförsvarligt. Denna översättning dissikeras för övrigt in extenso i Text: svensk tidskrift för bibliografi, av den mycket skickligare forskaren och grecisten, professor Staffan Fogelmark. Läsekretsen för denna publikation inskränker sig väl tyvärr till på sin höjd några hundra, medan Linnérs till synes auktorativa uppfattning får betydligt större spridning, och gör stor skada. Eli Heckschers ord tål att erinra om: ”man som författare har ett mycket större ansvar när man skriver en populärvetenskaplig framställning än när man skriver för fackmän, eftersom dessa till skillnad mot övriga läsare själva kan kontrollera textens akribi"
SvaraRaderaTill Simon: Om dylika detaljer vet jag intet. Jag har mest bara uppskattat hans böcker... Heckers ord är dock givit sanna.
SvaraRadera