2010-10-13
Bra!
Det är erbarmligt synd att det skall behövas politiska ingripanden och en ordentlig offentlig debatt för att landets skolbyråkrater inte skall stryka kunskaper om antiken, medeltiden och kristendomen ur läroplanen. Sverige är ett land där kunskaper i allmänhet och historiska diton i synnerhet länge föraktats. Det är därför enormt glädjande att "progressiva" ideologer och förståsigpåare, som tror - eller i a f tycker - att svensk historia börjar hösten 1932, nu tvingats krypta till korset!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Problemet som jag ser det är att skolans bild av historieämnet är en tidslinje som i stort slutar 1945. Jag läser gärna om antiken, medeltiden och världskrigen men var finns fokus på kalla kriget, mellanöstern efter kriget, 70, 80 och 90-talet med de enorma omvälvningar i världen och närområdet med stor betydelse för samhället idag. Jag tror att jag gick igenom 12 år i skolan utan att höra om Ronald Reagan en enda gång. Det är en fattigdomsbevis men jag ser positivt på den nuvarande ledningen och hoppas att det sker en rejäl kursomläggning vad gäller fokus inom historieundervisningen i svensk skola.
SvaraRadera/Tordh
Till Tordh: Jag hhåller med om detta -- också. Det grundläggande kruxet är att historieämnet har få få timmar, så det brukar alltid bli mer moderna saker som får lämnas därhän i slutet av 9:ans vårtermin. Man kan ju tycka att mer moderna händelser skulle kunna inkluderas i samhällskunskapen, men det gjorde de sällan i a f på min tid. Där fick man istället ägna dyrbara undervisnings timmar åt att traggla fackföreningsrättigheter, lära sig fylla i bostadsbidragsblanketter och annat... Vilket väl säger det mesta om vad Staten vill att vi skall bli för ytp av samhällsmedborgare!
SvaraRaderaVad är de historiska orsakerna till att svenska myndigheter har en sådan här attityd till historia?
SvaraRaderaVad är orsakerna i dagsläget?
Vem tjänar på det här?
Jag tänker på den västerländska tradition där totalitära samhällen alltid kännetecknas av att de retuscherar eller försöker dölja historien. (Huxley och Orwell).
Varför är inte den traditionen (värnande om historia som en grund för frihet) starkare i Sverige?
Varför är den omvända traditionen stark? Kanske till och med starkare.
Har förresten hittat en artikel som jämför dansk och svensk historia i skolan. Deras läroböcker är betydligt mer utförliga. Det går nog knappast att skylla på att man inte har mer tid. Man vill inte ge mer tid.
Minns ni också Maciej Zarembas undersökning, redovisad i Moderna Tider? Svenska elevers historiekunskaper var ofta kontrafaktiska. Till exempel att Gustav Vasa skulle ha infört demokrati i Sverige. En majoritet ansåg dessutom att han var världshistoriens viktigaste person.
Faktiskt klagade till och med Gunnar Myrdal på historielösheten när han kom hem, i början på 1980-talet. I boken "Hur styrs landet?".
Till Anonym (16:04): Ja, som det brukar heta, Vaffo' gör de på dette viset? Jag skissar på ett svar i inledningen till min bok En annorlunda historia, om du vill/orkar läsa den. Finns numera på de flesta bibliotek och går nog fortfarande att köpa on-line (men skynda, för första upplagan är snart slut och en eventuell andra kommer att dröja några månader...
SvaraRaderaHar redan läst den, men minns inte den delen.
SvaraRaderaTill Anonym (19:45): Summa sumarum så lyckades sossarna från 50-talet och frammåt omforma historieundervisningen för att passa sina egna politiska syften (d vs ge intrycket att allt blev bra i Sverige så fort S fick börja styra). Om du har boken notar jag i inledningen till en avhandling som speciellt fokuserar på detta (jag sitetr lite dumt till just nu och har inte ett ex åtkomligt)...
SvaraRaderaVisst!
SvaraRaderaMen vad var det som gjorde att de kom undan med det?
Sverige är ju trots allt en demokrati.
Till Anonym (22:01): Jag skulel säga två saker. Dels Sveriges kulturella traditioner från 1500-talet och framåt som skapat en ovanligt stor acceptans bland svenskar att okritiskt acceptera inte bara direkta order utan också världsbilder och verklighetsuppfattningar som predikats "ovanifrån"; dels sossarnas extremt långa maktinnehav 1932 fram till (i praktiken efetrsom avbrotten 1976-82 och 1991-94 inte innebar någon egentliga brott med den socialdemokratiska hegemonin). Att S satt vid makten blev s a s ett naturtillstånd, så få byråkrater och akademier vågade medvetet eller omedvetet ifrågasätta den socialdemokartiska historieskrivningen. De som gjorde det fick helt enkelt besvär med att få farmtida anslag...
SvaraRaderaJag fiskar lite, för diskussionens skull.
SvaraRaderaJag skulle vilja prova att vända på det.
Socialdemokraterna har ju inte behärskat allt och alla. De har till och med nästan aldrig haft egen majoritet.
Om man ställer frågan så här:
Varför har inte bildade svenskar och borgerligheten agerat mer kraftfullt i den här frågan?
De ställde till med stor demonstration när det gällde löntagarfonderna. (Jag var där, jag minns, det var en upplevelse!)
Varför har de inte reagerat starkare på historielösheten?
Jag köper förresten det här med 1500-talet. Olaus Petris Svensk krönika var det första kända försöket att göra upp med en falsk svensk historisk myt (i det fallet Ragvaldssons och Messenius göticism). Men han nådde nog inte ut till stugorna. Än idag tycks inte sådana uppgörelser nå ut i stugorna.
Stugorna kanske inte bryr sig om historia?
Till Anonym (16:33). Oja, borgerligheten har överlag varit minst sagt urusel på att hävda sitt. De anpassade sig redan på 1930-talet till stora delar till den socialdemokratiska politiken och dess verklighetsbeskrivningar. Med undantag för just löntagarfondernsdebatten och valrörelsen 1991, då det faktiskt talades både ordentligt och offentligt om behovet av förnyelse, har nästan alla debatter handlat om vilka som är "bäst sossar". Årets valrörelse blev dock - då den ju delvis utvecklades till en tävling i skattesänkningar - lite av ett unikum. Låt oss därför både hoppas att den kommer att gå till historien som tidpunkteni historien när (s)lagskeppet slutligen vände och slog in på en ny kurs..!
SvaraRaderaOK!
SvaraRaderaVi får väl runda av för den här gången.
Min känsla är att det kanske var socialdemokraterna som triangulerade, på 1930-talet.
Därför blev det lätt för alla att sluta upp kring deras projekt.
Jag har svårt att tro att borgerligheten inte kunde eller hade resurser, om de verkligen hade velat.
Till Anonym (18:04): Man kan definitivt säga att S triangulerade på 30-talet. Det var själva kärnan i folkhemspolitiken att ställa sig så nära tidens populära budskap som möjligt (den chimära ordning som erbjöds av kommunister och fascister, den nationalistiska trygghet som konservativa slagord nation och folk stod för, etc). Forskningen på detta område har dock bara börjat då ämnet "vänsterfacsism" fortfarande är hyperkänsligt. jag kan dock rekommendera Jonah Goldbergs "Liberal facsism" som tar upp det amerikanska exemplet (och mina egna trevare i En annorlunda historia, som dock är mer skissartade och därför måste utvecklas vid tillfälle).
SvaraRaderaJa nog är det en riktig titel på boken du skriver. "En annorlunda historia".
SvaraRaderaHerrejestanes hur ni hitar på allt tokigt för att försöka förvrida huvudet på folk.