2010-10-04
Gammal S-lögn avslöjad
Nu visar det sig att dåvarande utrikesministern Sten Andersson (S) ljög om att Sverige genom "tyst diplomati" lyckades få loss två kidnappade FN-medarbetare i Libanon 1988. I verkligheten betalade man de palestinska terroristerna fem miljoner svenska skattekronor. Förvånad någon?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, det är ju säkerligen första gången en utrikesminister ljuger för att värna vad denne (gissningsvis) anser är ett nationellt intresse.
SvaraRaderaDet måste säkerligen bero på att han var sosse, verkligen en briljant analys.
Till Andreas: På vilket sätt skulle denna lögn ha kunnat anses vara ett nationellt intresse?
SvaraRaderaOm du inte betalar dör gisslan. Om du betalar officiellt kommer fler liknande organisationer kidnappa svenskar eftersom vi betalar.
SvaraRaderaBättre då att betala i hemlighet och hänvisa till tyst diplomati.
Till Anonym: Om du betalar officiellt eller inofficiellt spelar ingen roll; ryktet sprider sig garanterat i kidnapparkretsar. Därför finns långsiktigt bara en sak att göra: att vägra betala, vilka olyckliga konsekvenser det än får kortsiktigt.
SvaraRaderaPrecis som anonym säger så ökar risken för kidnappningar om det blir allmänt känt att man betalar lösensummor. Att det blir känt i vissa kretsar betyder inte att det blir känt i ALLA kretsar.
SvaraRaderaOavsett vilket så känns utrikesministerns politiska tillhörighet jävligt irrelevant i sammanhanget. Men det är klart, vill man kasta skit så tar man väl alla tillfällen i akt.
Till Andreas: Vad jag vet så är det bara s-politiker som i a f ertappats med att ljuga på detta sätt. Finns exempel på borgerliga politiker skall jag hänga ut dom lika glatt...
SvaraRaderaDu menar att av världens alla utrikesministrar så är det bara S-politiker i Sverige som har ertappats med att ha ljugit?
SvaraRaderaDet finns säkerligen exempel på borgerliga politiker som ljugit men det är inte det som är poängen. Utrikesministrar i alla tider har ljugit och kommer fortsätta att så göra, det kommer med territoriet att inte avslöja vissa saker med hänvisning till rikets säkerhet, hur det nu än definieras. Att skylla dessa lögner på politisk tillhörighet är bara billigt och naivt.
Givetvis är du i din fulla rätt att kritisera beslutet att betala ut en lösensumma men fokusera då på det i stället för att försöka plocka en billig politisk poäng.
Till Andreas: Politiker av alla sorter har ljugit i alla tider; det verkar finnas i deras DNA. Och jag kommer att ange partitillhörighet på alla jag skriver om, alltid.
SvaraRaderaOm det fanns i ditt DNA 1988-91 så antar jag att det finns där fortfarande?
SvaraRaderaVisst kan du ange partitillhörighet på Sten Andersson, inget konstigt i det. Men när du skriver "S-lögn" sätter du en specifik partitillhörighet på själva lögnen, underförstått att S som parti verkar ljuga mer än andra partier.
Till Andreas: Jag far säker med osanning någon gång som alla människor (typ vita lögner), men sedan jag lämnade partipolitiken känner jag att kraven på detta minskat (det hände ty inte sällan att man då fick försvara parti- och majoritetsbeslut som jag inte personligen delade. Och att S suttit vid makten så länge som dom gjort gör att de garanterat statistiskt ljugit oftare.
SvaraRaderaUrsäkta mig? Vad är det för absurda påståenden ni anonyma kommentatorer kommer med? Kan ni ge ETT argument för att man inte ska ange vilket parti en politiker tillhör om man diskuterar den politikern? "Nu har förre utrikesministern Sten Andersson ljugit". Vad är poängen med att utesluta ett (S)?
SvaraRaderaStatistiskt sett ja. Men det betyder knappast att de är mer benägna att ljuga än andra politiker.
SvaraRaderaTittade på youtube men kan inte hitta det. Jag vill minnas att Hasse och Tage hade en sketch i Under Dubbelgöken där den ene frågar om man inte kunde ha någon opolitisk till en viss funktion, och den andre svarar "Sten Andersson".
SvaraRadera- Men han är väl inte opolitisk.
- Jaså, jag trodde du sa opålitlig.
Om det svenska stålet bet lite bättre, och svenska politiker tänkte lite mer långsiktigt skulle det ställts till lite fanstyg för förövarna i stället.
I L'Express på den här tiden berättade de att någon hade kidnappat sovjeter. Ryssarna körde ut med några bilar till berörda kvarter, samlade ihop 10-30 personer (kommer inte ihåg hur många) på måfå, körde tillbaka dem till sin ambassad och meddelade att antingen släpper ni gisslan eller så skjuter vi dem.
Sverige borde ju inte gjort på detta vis (kanske) men 5 miljoner är precis lika ryggradslöst som man förväntade sig av Sten Andersson. Det var förresten han som hade kontanter i massor i sin väska på färjan som han lämnade över till S i Finland som olagligt stöd vill jag minnas.
"Tyst diplomati" är annars ett av mina värsta minnen från debatter med sossar när jag var student på 80-talet i Uppsala. Det var alltid "tyst diplomati" via facket eller SSU som förklarade varför Sverige egentligen stod för demokrati fast regeringen utåt verkade stödja varenda socialistregering på planeten jorden.
Till EL: Tack, våra minnen av sosseriet när det var som störst och värst stämmer mycket väl överens..! ;-)
SvaraRaderaTill Andreas
SvaraRaderaPoängen är att sossar alltid slog en i huvudet om att den socialdemokratiska tysta diplomatin var superb. Litet land, men verka i det tysta och genomföra stordåd.
Särskilt Ingvar Carlsson och hans ministär tillskrivs detta.
Lögn, Lögn, Lögn.
Notera jag har inget emot tyst diplomati i sig. Det jag protesterar emot är när det används som knölpåk i debatten mot meningsmoståndare, eftersom ingen vet vad som försigår bakom den tysta diplomatin utom de inblandade.
Till Tor: När nu sossarna förlorat sin särställning i svensk politik skall det bli kul att se om de borgerliga äntligen vågar göra det de borde ha gjort redan hösten 1991 -- att tillsätta en "fortsättningsutredning" av den genomlysning av svensk utrikespolitik efter 1945 som då genomfördes. Den bröt nämligen 1969 därför att S vägrade gå med på en undersökning av vad som hänt under Palme, Schori, Andersson, Carlsson, m.fl.
SvaraRadera