Det var först 1933, när depressionen pågått i flera år, som Franklin D Roosevelt lanserade sitt jätteprogram New Deal.Att begreppet New Deal inte lanserades förrän 1933 är förvisso sant. Detta konstaterande skapar dock, för den som inte har historiens mer finstilta händelseutveckling klar för sig, en helt felaktig bild av händelseutvecklingen eftersom artikeln i ingressen säger det var New Deal som "skulle få slut på 30-talets depression", vilket är en ren lögn.
Sanningen är New Deal bara blev en fortsättning på en helt förryckt politik som inletts redan av Franklin D Roosevelts föregångare, Herbert Hoover. Denne hade efter den stora börskraschen 1929 med frenesi gett sig på arbetet att ”fixa till Amerika” genom att då (som Obama nu) expandera den politik som lett fram till krisen; framförallt konstlade krediter och artificiellt låga räntenivåer. Hoover kompletterade den dessutom därtill med kraftigt ökade federala utgifter, prisregleringar, stödköp, tullar, tariffer, offentligt finansierad ”sysselsättning”, med mera, varpå krisen bara blev värre tills 1932, då amerikanerna i desperation alltså röstade på Roosevelt.
Varpå det blev ÄNNU värre! Roosevelt hade nämligen i valrörelsen för att bli vald lovat lägre skatter, mindre regleringar och att avbryta Hoovers ”väg mot socialismen”. De tecken på återhämtning som därför till sist visat sig försvann dock så fort det blev uppenbart – och det tog mindre än 100 dagar – att Roosevelt ljugit och New Deal bara skulle innebar ytterligare ingrepp och pålagor. Amerikanerna fick också därför istället för återhämtning genomlida ytterligare åtta års elände tills dess den efterfrågan på kulor och krut som andra världskriget skpade till slut fick fart på hjulen i den amerikanska ekonomin igen.
Det är förståeligt att Franklin Roosevelt blir attackerad i dag, ofta av efterföljarna till samma krafter som på 1930-talet stött Mussolini och Hitler i Europa och som även ville ha en rejäl åtstramningspolitik och fascism i USA som ett sätt att "lösa krisen".
SvaraRaderaFDR lyckades, trots att han hade stora delar av Wall Street och det demokratiska partiets ledning mot sig (bl.a. Raskob- och Morgan-intressena), att bli vald till demokraternas kandidat på konventet 1932. Han utsattes sedan först för mordförsök och därefter för kuppförsök.
Som tur var klarade han sig och lyckades dra igång den största ekonomiska tillväxten i mänsklighetens historia, bland annat genom stora infrastrukturprogram där små och medelstora företag med hjälp av riktade statliga krediter kunde blomstra och bygga upp ett generellt välstånd som inte fanns någon annanstans. Så undvek man också den nazistiska diktatur som samtidigt härskade i Europa.
Den som är trött på att matas med brittiska nyliberala eller keynesianska lögner, och i stället vill utbilda sig, bör se filmen "1932".
"Sergej" bör läsa en bok i modernare ekonomisk historia. Den ekonomiska politik som FDR förde var nämligen på många sätt identisk med med den som Hitler och Mussolini (och även Per Albin i Sverige) förde. Så att denna politik (som f ö var just keyensiansk, det råder en viss begreppsförvirring hos kommentatorn) på något sätt skulle vara en garant mot diktatur är nys. Tvärtom ledde den gigantiska expansion av statens och det offentligas makt som skedde på 1930-talet i alla länder till frihetens förtvinande.
SvaraRadera