2009-02-14

Ungdom inget självändamål


Rätt man på rätt plats?
.
Svensk rikspolitik domineras av två politikertyper. Den ena och i särklass största är "broilers" som ofta fötts in politiken av politiskt/fackligt engagerade föräldrar och aldrig sysslat med annat. De går direkt från ungdomförbunden via universitetsstudier till jobb som ombudsmän och slutar snart som heltidsanställda sakkunniga, landstings- och kommunalråd och riksdagsmän. De är följaktligen - likt det saudiska kungahusets månghövdade prinsskara - satta att styra över en verklighet de aldrig haft någon riktig kontakt med.
.
Den andra, mindre gruppen är "yrvädren" som ofta är unga stjärnskott som beroende på kändisskap eller annat plockas in på riksdagslistorna av partierna primärt för att locka röster. Och om de blir valda blommar de sedan under några få år i det massmediala strålkastarljuset, innan de antingen tröttnar och drar vidare eller gillar läget och försvinner in i riksdagshusets ändlösa korridorer för att aldrig mer höras av igen. Även de saknar alltså närmare kunskaper om omvärlden, dess krav och utmaningar.

Att detta skulle vara ett problem förnekas givetvis av yrkespolitikerna själva. De hävdar att de skaffar sig all nödig information på annat sätt. Det är dock för alla som tvingats hanka sig fram som arbetare, tjänsteman eller egen företagare uppenbart att det är en sak att läsa om verkligheten, en helt annan sak att leva livet i den. Man blir därför trött när man i dagens Svenskan (SvD 090214) läser om att topplaceringarna inför årets EU-val verkar gå till gamla ringrävar. Och att det ses som ett problem att så få av de övriga kandidaterna är under 30 år.

Varför skulle just politiska meriter och ungdom vara goda kvalifikationer? Vore inte gedigna livs- och arbetslivserfarenheter ett mycket bättre företräde om man nu aspirerar på att få sitta med och fatta beslut rörande en halv miljard européers vardagsliv? Och hur är det tänkt att ungdomligt oförstånd, ideologisk naivitet och brist på tuffare livserfarenheter skulle vara bra instrument i brottningsmatcherna med Brysselbyråkraterna?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar