Historisk utveckling

Den amerikanske politiske analytikern Michael Baron, känd för sin osvikliga fingertoppskänsla och knivskarpa intellekt, skriver i denna artikel att en avgörande utveckling skett i den amerikanska kulturen, som förhoppningsvis även gäller Sverige och svenskarna:

Ordinary people are treated as victims who need government programs like Obamacare to help them out. But Americans prefer to see themselves as doers rather than victims. They do not see themselves, as the masses in the Progressive Era a century ago may have done, as helpless victims of large corporations and financial interests.

Och detta är en oerhört central förändring, ett tecken på mognad om man så vill, som kommer att få historiska konsekvenser. Den moderna vänstern, både i USA och Europa, har nämligen motiverat hela sin existens med att en majoritet av medborgarna behöver "tas om hand" och samhället därför toppstyras med hjälp av skatter och regleringar. Och då nu detta inte längre stämmer kommer de partier och rörelser som fortfarande kräver dylik "omvårdnad" att förtvina och med tiden troligen försvinna.

En intressant historisk analogi kan här skönjas.

När den politiska demokratin växte fram under 1800-talet fanns det de till höger som ansåg att många människor inte var redo för att axla ansvar som allmän rösträtt innebar. Denna omgärdades därför i de flesta länder initialt av begränsningar. När allmän rösträtt införts intog sedan krafter till vänster samma patriarkala inställning inom bland annat social- och kulturpolitiken genom att hävda att det moderna samhället var så komplicerat att "massornas" personliga frihet måste beskäras. Och precis som högern för drygt hundra år sedan fick ge sig när det gällde rösträtten, så förlorar nu vänstern alltså slaget om superstatens nödvändighet. På ett drygt sekel har därmed två stora hinder för personlig frihet och dito utveckling undanröjts. Utvecklingen går med andra ord framåt..!

- Detta inlägg publiceras även på www.usanyheter.com

Skatteeländet

Här är en mycket tänkvärd drapa om hur det svenska skatteeländet drabbar arbetande studenter. Bland annat konstateras att: "Ofta anklagas politiker som vill sänka skatter för att vara giriga – men vem är egentligen mest girig; den som vill sänka skatterna för alla och själv skulle tjäna på det eller den som vill beskatta hårt arbetande låginkomsttagare under existensminimum för att betala sina egna föreställningar om hur saker och ting ska vara?"

En förutsägelse

Precis som man kunde förvänta sig har de senaste dagarna ett antal mindre begåvade figurer oblygt tagit terrordådet i Oslo i fredags till intäkt för diverse skamlösa påståenden och anklagelser. Jag tänker här inte hjälpa till med att sprida deras dynga genom att länka till artiklar och blogginlägg, men den som tvivlar kan bara googla, läsa och förfäras.

Debatten kring gärningsmannen åsikter och hans världsbild har ty snabbt blivit delvis bisarr. Hade han varit islamist skulle TV-sofforna vara fulla av folk som (korrekt) betygade att hans religion inte hade något ansvar för attentatet, förutom än att erbjuda en dåre ett kvasiintellektuellt ramverk som i hans egen skalle rättfärdigade dådet. Hade han varit kommunist, likadant. Extrem växthusfanatiker, likadant. En militant djurrättssaktivist, likadant. Etcetera. Alla hade istället (också det korrekt) hävdat att det inträffade var resultatet av en djupt stört människas handlande. Vare sig mer eller mindre. Punkt. Slut.

Men, nu råkade galenpannan i Oslo kalla sig för konservativ (och nationalist). Och då är plötsligt hans ideologiska självidentifikation enligt många central. Folk som seriöst och med de bästa intentioner försökt diskutera exempelvis integrationsproblematik hålls nu därför fram som om inte direkt moraliskt medskyldiga, så i alla fall högst oansvariga. Som om Osloterroristen skulle ha avhållit sig om vi alla bara hade uttryckt exakt samma åsikter i flyktingdebatten som Bengt Westerberg. Typ.

Jag är som sagt inte förvånad av dessa intellektuella spyor. De var lika förutsägbara som TV-tablån på julaftons eftermiddag. Men, jag kan samtidigt inte låta bli att bli förbannat trött på dom.

För medan svensk borgerlighet, både liberaler och konservativa, i över 100 år konsekvent tagit avstånd från alla former av politiskt motiverat våld både hemmavid och utomlands, så har den svenska vänstern producerat många både enskilda personligheter och hela organisationer som mer än en gång slirat - och i vissa fall fortfarande slirar - på den intellektuella kopplingen när det gäller just politiskt våld. Jag tänker här på saker som u-hjälp till blodiga enpartidikaturer i Afrika, Castrokramande och PLO-vurmande. Och nu anklagas alltså i praktiken delar av borgerligheten för att indirekt göda terrorism...

Det finns många ord för sådant här. Politisering. Poängsökande. Skamlöshet. Men det hjälper inte. Min förutsägelse är nämligen att idiotvänstern nu i åratal kommer att fortsätta droppa sådana här insinuationer och anklagelser. Och inte avbryta sig förrän det - gud förbjude, men det är tyvärr troligt att det en dag sker - inträffar ett nytt attentat någonstans av en annan dåre, som försvarar sitt vansinnesdåd med islamistiska, marxistiska eller andra argument. Då kommer det att bli tyst. Innan de en dag eller två senare krånglar sig fram till att även detta är västvärldens, högerns, kapitalismens och Bushs fel det också...

Till sist bara ett kontrafaktiskt resonemang för att visa på absurditeten i debatten. Tänk om en galen människa som totat ihop ett 1 500-sidigt  "manifest" bestående av ihopklippta citat och tankeslingor från Marx, Lenin och Hugo Chavéz innan han gick bärsärk på (säg) Dansk Folkepartis sommarläger och dödade 80 människor för att enligt egen utsago "väcka det europeiska proletariatets kampvilja mot kapitalism och främlingsfientlighet". Då hade garanterat inte en enda svensk debattör (förutom möjligen någon sinnesslö nynazist) ens andats om att sossarna, V och MP hade ha ett ideologiskt och/eller moraliskt medansvar för det hela.

Tillägg: Det finns skall också sägas många förnuftiga röster i debatten. Här är till exempel två utmärkta ledare, en från NWT och en från Barometern. Även Londons Borgmästare Boris Johnson skriver här mycket klokt.

Gissa rätt...

- Vilket parti bär huvudansvaret för dagens amerikanska statsskuld?

Ledtråd: Det är Kongressen och mer specifikt representanthuset som har budgetansvaret...

Läs också gärna en intressant brittisk artikel om budgetförhandlingarna här. Även svensk media börjar nu f ö tydligen inse att budgetkrisen inte enbart är George W Bush och Republikanernas fel. I alla fall andas den här TT-artikeln i DN (för en gångs skull!) en viss form av objektivitet. Fast speciellt tydlig är den sannerligen inte...

Framtidens ledare

Jag är inte centerpartist (jag är partilös sedan många år). Men, jag kommer nästan garanterat att rösta på C i nästa riksdagsval om Annie Johansson blir ny partiledare. Hon har allt det som en bra, modern politiker behöver i form av TIF-faktor (trut, intelligens, framåtanda) och en grundläggande klassisk liberal inställning till stat, skatter, regleringar och annat elände som är mycket uppfriskande. Jag läste därför med stort behållning just följande debattartikel av ett antal ledande kommunala centerpartister. Se även: SvD, EXP. Jag skrev f ö en ledare om en av hennes smarta kampanjer när jag vikarierade på NWT för någon månad sedan.

Herre min skapare...

En världspresident Arnold von Skrot skall enligt ett nytt förslag

bland annat lösa växthusproblematiken  med hjälp av ett globalt datasystem..

Här mina damer och herrar är en sann skräckhistoria: en fransos som vill att FN går ihop med EU och bildar en världsregering, bland annat för (trumvirvel...) miljöns skull! Och han har verkligen tänkt igenom detaljerna:

Generalförsamlingen bör ombildas till denna regerings senat. I stället för ett parlament i traditionell bemärkelse skulle ett virtuellt forum skapas med möjlighet för deltagare världen över att framföra sina åsikter. Permanenta arbetslag sammanställer inkomna förslag, vilka sedan underställs en världsomfattande elektronisk omröstning.

Om så sker skall jag omedelbart sluta fjomsa mig som egenföretagare i idésvängen uti Svedala och göra allt för att få ett jobb i denna nya monsterstats administration. För dels säger vi därmed garanterat go'natt till allt vad demokrati och marknadsekonomi heter, dels så herre jääävlar vilken oändlig källa till mutor, bidrag och allmänna dusörer detta vidunder skulle bli. Jag noterar därtill också med ett gapflabb att efternamnet på pappan till detta fullständigt barocka förslag, Jacques Attalis, på ett ställe i texten felstavas till Attila... Profeteiskt!!!

Den svenska tokvänsterns...

...gullesvin nummer ett har nu insett att hans socialistiska samhällssystem kräver fler -- fängelser! Tänk, man blir ju inte ett skvatt förvånad..! :-s

Hästkuren fungerar

Inflationen i Storbritannien har börjat sjunka (SvD 11 0712). Detta är ytterligare ett tecken på att den tuffa men nödvändiga ekonomiska åtstramningspolitik som den brittiska regeringen driver nu börjar bita. När vänstern förlorade regeringsmakten för drygt ett år sedan stod landet på randen till kollaps. Nu finns hopp om att situationen börjar komma under kontroll. Man undrar därför vad Paul Krugman säger? Han förutspådde ju nämligen att britterna skulle kastas ner i ett bottenlöst svart hål om de inte gjorde som Obama och fortsatte slösa och spendera hejdlöst...

Lägesrapport inför 2012

Det återstår visserligen nästan ett och ett halvt år till den stora dagen, men låt mig trots detta så här på USA:s födelsedag ge en personliga syn på läget inför nästa års presidentvalet. Då det ännu inte finns någon republikansk kandidat är det förvisso svårt att avgöra exakt hur slagfältet kommer att se ut (eftersom olika potentiella kandidater attraherar olika väljare i olika delstater), men de stora dragen börjar likväl redan nu framträda.

Och låt mig säga det direkt: om inte den amerikanska ekonomin under hösten vänder uppåt - och det finns ingenting som tyder på detta - så kommer Barack Obama att få det svårt att bli omvald. Den valkarta han lyckades producera 2008 såg förvisso imponerande ut, men den har redan till stora delar kollapsat då bärande bjälkar som Indiana, Ohio och North Carolina med all säkerhet redan är förlorade. Vilket bara det (med nya elektorsindelningen) kommer innebära en förlust på hela 45 elektorer. Och lägger man därtill att mycket tyder på att han även förlorar Florida och Virgina, vilket är ytterligare 42 elektorer, så är han redan körd eftersom republikanen - vem han eller hon nu än blir - därmed skulle uppnå det magiska talet 271.

Och det ser i praktiken ännu bättre ut för GOP-kandidaten. Denne har nämligen, så som opinionen just nu ser ut, goda chanser att härtill vinna inte bara traditionella swingstates som Nevada (6 elektorer), Colorado (9); Iowa (6) och New Hampshire (4), utan också tidigare demokratiska strongholds som Michigan (16) och Pennsylvania (20). Ja, jag skulle inte ens vilja sätta en hundring på att Obama i alla fall inte måste slåss för sin egen hemstat Illinois, där visserligen Chicago är ett demokartiskt fäste men resten av delstaten är djuprött republikanskt.

Helt säkra för Obama är med andra ord bara New Englandstaterna inklusive New York men minus New Hampshire (och med en frågetecken även kring det politiskt alltid svårfångade Main), "the Left Coast" Kalifornien/Oregon/Washington, New Mexico, New Jersey (där dock den populäre republikanske guvernören nog kan ge Obama problem), DC och hans födelsestat Hawaii, vilket om jag räknar rätt in alles enkom motsvarar 176 elektorer. Obama lär nog dock också vinna Minnesota (om nu inte GOP hämtar sin president- eller vicepresidentkandidat därfifrån) och Wisconsin, vars stora population radikala studenter (i alla fall i tidigare val) garanterat vilken demokrat som helst segern där.

Det ser alltså ljust ut. Men låt oss inte ta ut segern i förskott! Som synes på kartan ovan så har jag bland annat markerat Virgina som swingstate. Antalet byråkrater i Washington DC som bosätter sig i dess norra delar är nämligen skrämmande högt och detta kan mycket väl påverka utgången där. Likaså skulle en mindre lämplig republikansk kandidat - jag tänker närmast på Sarah Palin - nästan säkert kunna garantera Obama en andra period. Om ett drygt halvår bör vi dock ha en klarare bild av startfältet och jag återkommer därför då, om inte förr, med en ny lägesbedömning...

En FaN så bra bok på G!

I september kommer äntligen den liberale samhällsdebattören Fredrik Segerfeldts länge efterlängtade och ännu längre behövda uppgörelse med FN-spektaklet. Bara att beställa redan nu..!

Bra idé!

Här är ett mycket bra blogginlägg om Ronald Reagan och hans betydelse. Och jag gillar speciellt idén på slutet - att även Sverige bör hedra den store mannen genom att döpa en gata eller ett torg efter honom!

Tillägg: DN skriver också om detta. Och tillåt mig komma med en idé. Låt oss byta namn på Hjalmar Brantingsgatan i Uppsala till Reaganvägen! Den senare har ty bidragit oändligt mycket mer till Uppsalas och Sveriges frihet än den förre...

Bravo!

Svenskt Näringslivs VD Urban Bäckström går nu ut och förklarar att organisationen inte står bakom idén om sänkta studiebidrag enkom för humaniorastudier. Utmärkt! Snabbt och helt rätt marscherat... Nu kan och bör därför debatten istället börja på allvar om alla de reella problem och dumheter som rapporten faktiskt ringade in och i grunden handlade om. För då det svenska universitetssystemet är förfallet, stelt och svårt politiserat behövs sannerligen både stora, många och radikala reformer!

Jajamensan!

FN har länge varit, är och kommer alltid att förbli ett (dåligt) skämt. Minns att Kaddafis Libyen häromåret utsågs till ordförande för dess råd för mänskliga rättigheter. Och nu har Nordkorea fått motsvarande post i dess nedrustningsråd!! Skratta eller gråta? Välj själv. Själv nöjer jag med att kräva organisationens omedelbara nedläggelse och att världens demokratier därefter istället bildar en egen världsorganisation, med mycket strikta krav inte bara på politisk demokrati utan också fungerande marknadsekonomi för inträde och medlemskap...

Detta skall bli intressant

Som konstateras här verkar många republikanska kandidater inför nästa års presidentval ha övergivit neokonservatismen och kräver att USA börjar minska ner på sina militära utrikesengagemang. Det vill säga, nu är det Demokraterna och Obama som står för en "aggressiv" utrikespolitik. Skall därför bli intressant att se hur länge det dröjer innan (s)vensk media med tillhörande tokvänster börjar klaga om att högern i USA härför är farligt isolationistisk, oansvarigt ohuman, etc...

Medicinen fungerar

Det är garanterat inte ens början till slutet för den brittiska krisen, men kanske slutet på början. För att nu travestera Chrchill. Efter bara ett knappt års nödbromsning och i alla fall påbörjade strukturreformer har ty den brittiska ekonomin åter börjat växa. Det rör sig fortfarande om ytterst blygsamma siffror, men utvecklingen går (som alltid) i alla fall på tvärs mot alla keynesianisters förutsägelser. Obamas underskottsorakel Paul Kreugman lär exempelvis nu få låtsas som om det regnar och börja prata om annat än Storbritannien, vilket enligt honom skulle bli ett skräckexempel på vad som händer om man ägnar sig åt gammal hederlig budgetbalanspolitik. Åter har ergo den gamla sanningen att man inte kan leva över sina tillgångar visat sig hålla streck...

Ord i rättan tid

Här är en välbehövlig frågeställning till herr Förste Pratkvarn (men som lika gärna kunde ha riktats till en lång rad svenska politiker):

It's about time the administration began taking on the ogres of the left's imagination seriously. Attorney General Eric Holder has formed the "Oil and Gas Price Fraud Working Group to Focus on Energy Markets" to expose the speculators, the gougers and those fat cat millionaires. And if we can't confront make-believe distractions with "working groups," well, we are surely a nation in decline. But of course, Holder will find the biggest frauds right in his administration, which -- as a matter of policy, as a matter of faith -- believes the price of fossil fuels ought to be extortionate and has done all it can to ensure it.

Överlag följer journalister nästan aldrig upp liknande trådar, trots att de skulle erbjuda mängder med sköna rubrikmöjligheter. Ta det svenska Miljöpartiets gamla krav på "nolltillväxt" som exempel. Varje gång vi får detta (t.ex. under 1990-talsskrisen, 2008/09 vid finanskrisen) ställs aldrig en enda kritisk fråga till taltrattsmupparna om de inte är nöjda och glada eftersom ett av deras viktigaste vallöften just gått i uppfyllelse. Enda undantaget verkar vara att journalister vid varje liten ekonomisk kris pekar ut några kapitalistförespråkare och gnäller på dessa för deras helt omänskliga ståndpunkter...

Sossezombies

Den här är vansinnigt kul: http://youtu.be/w4dNgl0sXiE

Nytt debattforum

Debatt, fri och förutsättningslös, är demokratins livsblod. Sedan några veckor är jag därför tillsammans med Stig-Björn Ljunggren moderator för http://www.asiktssenaten.se/ som är tänkt att bli ett ställe för spännande debatter:

"Vår ambition är att hålla ett högt tak och respektfull ton. Vi är inte många medlemmar ännu så tveka inte att registrera dig nu (kommer alltid vara gratis) så vi kan bli fler. Bjud gärna in vänner och ovänner. Tanken är att vi ska försöka få en balans mellan höger och vänster och på så vis hålla oss just oberoende."

Tveka därför inte - anmäl dig idag och börja delta - eller bara följ - diskussionerna. Förhoppningsvis kommer de att hjälpa alla, både till vänster och höger, att utveckla både sina egna, andras och kanske också helt nya idéer!

- Välkommen!

Äntligen!

Här är ett försök att starta en allvarlig debatt om aborter. I Sverige! Författarna konstaterar bland annat att "om framtida, potentiellt existerande individer tillskrivs moralisk vikt i klimatdiskussioner bör de även tillskrivas vikt i abortdiskussioner." Ja, det är väl det minsta kan man tycka. Och frågan problematiseras också genom följande konstaterande:

...att grundläggande moraliska omdömen om rätt och fel inte alltid är binära, tvärtemot vad tänkare som Kant, Mill och Rawls hävdade. Vår hypotes är att abort i många fall är rätt till en viss grad samtidigt som det också är fel till en viss grad. Det är helt enkelt naivt att tro att man kan beskriva alla möjliga avvägningar mellan kvinnans och fostrets intressen i svartvitt. En rimlig moralisk analys kräver att man använder nyanser av grått.

Alltså - äntligen försök till en vettig, i ordets sanna bemärkelse sant konservativ analys i denna fråga. Jag hoppas därför att detta blir starten på en seriös debatt om aborter. För det är inget litet etiskt problem. Sista siffran jag såg var runt 35 000 aborter om året bara i Sverige. En hel del av dessa är förvisso säkerligen både medicinskt och moraliskt försvarbara, men alla kan omöjligen vara det. Och detta, att tusentals helt oskyldiga människor avlivas varje år, ses ergo idag inte som ett problem, trots att de som alltid tror sig veta bäst harmset brännmärker alla som till exempel säger sig skulle vilja avrätta Osama bin Laden...

Sic transit gloria mundi!

Här är en skrämmande bra, lång artikel om hur "sliberalismen" totalförstört det en gång för inte så där jättelänge sedan rika, lyckliga och prunkande Kalifornien...