Visar inlägg med etikett Kultur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kultur. Visa alla inlägg

2011-08-08

Historisk utveckling

Den amerikanske politiske analytikern Michael Baron, känd för sin osvikliga fingertoppskänsla och knivskarpa intellekt, skriver i denna artikel att en avgörande utveckling skett i den amerikanska kulturen, som förhoppningsvis även gäller Sverige och svenskarna:
Ordinary people are treated as victims who need government programs like Obamacare to help them out. But Americans prefer to see themselves as doers rather than victims. They do not see themselves, as the masses in the Progressive Era a century ago may have done, as helpless victims of large corporations and financial interests.
Och detta är en oerhört central förändring, ett tecken på mognad om man så vill, som kommer att få historiska konsekvenser. Den moderna vänstern, både i USA och Europa, har nämligen motiverat hela sin existens med att en majoritet av medborgarna behöver "tas om hand" och samhället därför toppstyras med hjälp av skatter och regleringar. Och då nu detta inte längre stämmer kommer de partier och rörelser som fortfarande kräver dylik "omvårdnad" att förtvina och med tiden troligen försvinna.

En intressant historisk analogi kan här skönjas.

När den politiska demokratin växte fram under 1800-talet fanns det de till höger som ansåg att många människor inte var redo för att axla ansvar som allmän rösträtt innebar. Denna omgärdades därför i de flesta länder initialt av begränsningar. När allmän rösträtt införts intog sedan krafter till vänster samma patriarkala inställning inom bland annat social- och kulturpolitiken genom att hävda att det moderna samhället var så komplicerat att "massornas" personliga frihet måste beskäras. Och precis som högern för drygt hundra år sedan fick ge sig när det gällde rösträtten, så förlorar nu vänstern alltså slaget om superstatens nödvändighet. På ett drygt sekel har därmed två stora hinder för personlig frihet och dito utveckling undanröjts. Utvecklingen går med andra ord framåt..!

- Detta inlägg publiceras även på www.usanyheter.com

2011-07-31

Stoppa ett kulturmord!

Den som vill vara med och försöka stoppa ett hotande kulturmord skall gå med i denna Facebookgrupp. Det handlar om att protestera mot ett gäng politiker och andra i Sundsvall, som vill riva ett unikt trähusområde för att bereda plats för ett ytterst illa underbyggt förslag om att bygga en ny, ful hamn. Du kan läsa om detaljerna i denna SvD-artikel. Även allas vår Edward Blom är på krigsstigen mot vår moderna tids rivningsvansinne här...

2011-07-01

Man bågnar!

Tillåt mig lämna en något senkommen kommentar på Svenskt Näringslivs förslag från igår, om att börja diskriminera mellan olika universitetsutbildningar (här). Det är förvisso lätt att hålla med om att det erbjuds enormt mycket struntkurser vid svenska universitet och högskolor. Och därtill skall läggas att även mycket av det som lärs ut på mer seriösa kurser - inte minst inom historia och statskunskap - är ren skit det också; som marxistiskt historieteori, som i Sverige fortfarande lärs ut som valid kunskap medan den i civiliserade länder hör hemma inom idéhistoria (då det är en syn på historien, samhället och verkligheten lika galen som islamismen, lika fel som rasbiologin och lika stendöd som Karl Marx). Likväl var förslaget om sänkt stöd för humaniorastudier bland det dummaste jag hört.

För det första så lever studenter idag (som inte får pengar hemifrån och då det i Sverige på grund av LAS och annat trams är nästan omöjligt att jobba parallellt med studier) på svältgränsen. Därför, om man nu vill puffa folk att läsa vissa ämnen istället för andra så borde man ha föreslagit en extra tusing eller två i en premie till dessa, snarare än att dra åt tumskruvarna ytterligare på alla de som har andra läggningar och/eller inte är intresserade av att bli ingenjörer, ekonomer eller biokemister.

För det andra - och viktigare! - så är humanioria minst lika viktig som andra kunskaper. Kunskapen om det gamla, det sköna och det tidlösa är ty själva basen i en levande och framtidsinriktad kultur. Och här snuddar vi garanterat vid grundorsaken till att ett så här idiotiskt förslag överhuvudtaget kunnat ta form.

Sosseriet har nämligen i decennier inneburit en medveten förödelse av den klassiska bildning som är en integrerad del i alla civiliserade länders kulturella matriser. Detta då stenåldern i Sverige anses ha varat till hösten 1932, när Rättvisans, Jämlikhetens och Framtidens apostel uppenbarade sig i form av en lika maktgalen som ofta ljugande som hårt krökande skåning och fick svenskarna att kasta av sig djurhudarna och bli "progressiva" mönstermedborgare som såg praktiskt och rationellt på allt. Och denna rent materialistiska, ekonomistiska verklighetsuppfattning har ergo tydligen genomsyrat även Svenskt Näringsliv!

Jag skulle kunna fortsätta i all evighet om detta, men tror mig härmed ha gjort min ståndpunkt klar. Låt mig bara avsluta med att besvara eld med eld genom att påpeka att en organisation som företräder svenska storföretag faktiskt borde välkomna ökade satsningar på humaniora.

Det skulle nämligen kunna löna sig om svenska företag en dag fick direktörer och andra företrädare som i internationella sammanhang inte bara oförstående kan så och fingra på cocktailglasen och lyssna när deras franska, tyska, brittiska, amerikanska, italienska och andra motsvarigheters för konversationer om Platon, Aristotelses, Ceasar, Cicero och annat. De skulle då också kunna imponera genom att ha kunskaper nog att delta i dom - på hygglig engelska! För många svenska dirrars engelska är idag ofta fortfarande lika pinsamt dålig som många svenska politikers...

2011-04-17

Äntligen!

Här är ett försök att starta en allvarlig debatt om aborter. I Sverige! Författarna konstaterar bland annat att "om framtida, potentiellt existerande individer tillskrivs moralisk vikt i klimatdiskussioner bör de även tillskrivas vikt i abortdiskussioner." Ja, det är väl det minsta kan man tycka. Och frågan problematiseras också genom följande konstaterande:
...att grundläggande moraliska omdömen om rätt och fel inte alltid är binära, tvärtemot vad tänkare som Kant, Mill och Rawls hävdade. Vår hypotes är att abort i många fall är rätt till en viss grad samtidigt som det också är fel till en viss grad. Det är helt enkelt naivt att tro att man kan beskriva alla möjliga avvägningar mellan kvinnans och fostrets intressen i svartvitt. En rimlig moralisk analys kräver att man använder nyanser av grått.
Alltså - äntligen försök till en vettig, i ordets sanna bemärkelse sant konservativ analys i denna fråga. Jag hoppas därför att detta blir starten på en seriös debatt om aborter. För det är inget litet etiskt problem. Sista siffran jag såg var runt 35 000 aborter om året bara i Sverige. En hel del av dessa är förvisso säkerligen både medicinskt och moraliskt försvarbara, men alla kan omöjligen vara det. Och detta, att tusentals helt oskyldiga människor avlivas varje år, ses ergo idag inte som ett problem, trots att de som alltid tror sig veta bäst harmset brännmärker alla som till exempel säger sig skulle vilja avrätta Osama bin Laden...

2011-04-12

Sic transit gloria mundi!

Här är en skrämmande bra, lång artikel om hur "sliberalismen" totalförstört det en gång för inte så där jättelänge sedan rika, lyckliga och prunkande Kalifornien...

2011-03-13

Klokt tänkt

Det amerikanska folket är som nästan alltid klokt. Mycket klokt!
Ronald Reagan was the last president we had who didn't graduate from an Ivy League school like Harvard or Yale, and the highest levels of government for much of the nation's history have been filled with Ivy League grads. But that doesn't seem to influence the thinking of most American Adults. In fact, only three percent (3%) say individuals who go to Ivy League schools are better workers than those who go to other schools. A new Rasmussen Reports telephone survey finds that 79% do not think Ivy League students make better workers. Eighteen percent (18%) are undecided.
Elituniversitet är nog bra. Men de skall inte producera politiker...

Och nu lite reklam...

2010-11-27

Kulturskillnad

En ocean skiljer USA från Europa åt, inte bara geografiskt utan också kulturellt. På det gemensamma problemet dåliga statsfinanser reagerar exempelvis folk på olika sidor pölen helt olika. I USA har Tea Partyrörelsen i åratal lyckats samla stora skaror på gator och torg för att demonstrera mot det vansinniga slöseri som pågår i Washington DC, medan européer tar till gatan för att protestera mot besparingar (nu senast på Irland).

- Tydligare än så kan det inte bevisas hur mycket sundare den amerikanska kulturen faktiskt är!

2010-10-31

Stort behov av förändring

Missa inte denna mycket tänkvärda artikel av Timbros nye VD Markus Uvell om behovet av en mer borgerligt politik som på allvar kan omvandla Sverige till ett bättre land!

2010-10-21

Bra om "multikulti"

Här och här är två mycket bra artiklar skrivna av den amerikanske forskaren Thomas Sowell rörande illusionen om att ett samhälle långsiktigt och framgångsrikt skulle kunna vara "multikulti". Han konstaterar bland annat att:
The multicultural dogma is that we are to “celebrate” all cultures, not change them. In other words, people who lag educationally or economically are to keep on doing what they have been doing — but somehow have better results in the future than those they had in the past. And, if they don’t have better results in the future, it is society’s fault.

2010-10-02

Martin Ljung avliden

Komikern Martin Ljung har avlidet, 93 år gammal. Han har alltid varit en av mina favoriter och var långt upp i åren en aktiv stjärna på en annars ofta ganska kolsvart svensk humorhimmel. Vila i fred! Njut av klassikern ovan...

2010-09-08

Äntligen!


Ronald Reagans liv skall bli film. Äntligen - hoppas jag... Med tanke på hur vänsterskruvat Hollywood är borde väl risken för att det blir ett nidporträtt vara hög. Men så verkar inte bli fallet... :-)

2010-08-03

Ett kulturellt problem

I eftermiddag kom siffror som visar att amerikanerna köper mindre "varaktiga varor" (typ tvättmaskiner, TV-apparater, etc) än väntat. Låt mig göra en kort kulturell snarare än ekonomisk analys av denna utveckling.

USA är inte Europa! Detta kan låta som en självklarhet, men de positivistiska och behavioristiska elitister som befolkar Obamaadministrationen försöker hantera den amerikanska ekonomin såsom detta vore fallet. Vi européer är ty generellt slösaktiga och - framförallt - kortsynta i vårt ekonomiska beteende. Därför funkar här (ibland och alltid bara kortsiktigt!) ökade offentliga utgifter som en efterfrågestimulans enligt logiken:

"Staten ger oss pengar, let's spend it!"

Amerikanerna, däremot, som inte är färgade av en allomfattande välfärdsstats destruktiva mentala effekter, är däremot smarta och - vid behov - sparsamma. De inser att Obamas tax and spend-politik, om den får fortsätta, snart kommer att driva den federala nivån över ruinens brant. De har därför nu börjat sluta (över)konsumera och istället dragit åt svångremmen. Pengarna kommer ty att behövas längre fram, när de offentliga utgifterna ändå av nöd kommer att behöva stramas åt ordentligt.

Obamaadministrationens försök att blåsa liv i den amerikanska ekonomin med europeiska efterfrågestimulanser är härför dömd att misslyckas. Vad som skulle behövas istället är ett nytt ledarskap som via skattesänkningar, avregleringar och kraftiga besparingar sänder signalen:

"Okej, den federala regeringen har fuckat till det och drar sig nu därför långsiktigt tillbaka. Här får ni era pengar tillbaka. Gör som ni så framgångsrikt har gjort hittills under drygt 200 år - använd dom till att starta företag, anställa folk och bygga er egen trygg framtid!"

Endast så kan den nuvarande negativa spiralen brytas. Vad alla Europainspirerade ekonomer och teoretiker än säger...

Tillägg: Det kom just en opinionsmätning som styrker min analys ovan. För medan hela 84 % av alla vanliga amerikaner insett att USA är på fel väg tycker hela 67 % av den lilla "politiska klassen" (politiker, proffsakademiker, journalister) att USA är på rätt väg. Tydligare än så kan inte bilden av Obamaadministrationens verklighetsfrånvaro bli.

Tillägg II: Här är ytterligare en mycket intressant artikel om USA som säger väldigt mycket. Den handlar om att Obama, sin tillsynes stora seger till trots, sitter på ett historiskt-geografiskt mycket "smalt" mandat, som nu snabbt vittrar sönder.

2010-06-20

Sverige när det är som bäst!


Sverige kan - när det vill! Den känsla av tradition och framtid, glädje och allvar och nationellt och internationellt som gårdagens kungliga bröllop genererade var fantastisk. För några timmar rådde en folklig sammanhållning och nationell stolthet som alla, precis alla (förutom den där handfullen rabiata republikaner) kunde ta del av och glädjas över. Och guuuuud vilken skön känsla detta är i jämförelse med det gråa, gnälliga och småsinta sosseri som annars präglar Sverige och speglas i allt från TV:s intellektuellt undermåliga debattprogram till landets överflöd på råttfärgade Folketshus- och Konsumklossar. I går var det kul att vara svensk. Det är det inte på första maj. För medan traditioner sammanbinder så söndrar obsolet klassfetischism.

Jag tillhör ergo inte dom som i överdriven rojalistisk nit tror att "ätten Westin" blir början till slutet för den svenska monarkin. Visst, "förfolkningen" av kungahuset får inte gå så långt att den kungliga familjen blir precis som alla andra. Lite magi och mystik måste finnas kvar. Gårdagen visade dock att prins Daniel kan spela sin roll med bravur. Och om nu också bara en liten kronprins eller kronprinsessa så småningom ser dagens ljus är jag övertygad om att monarkins framtid är säkrad i minst ett par generationer till. Och det vore - med tanke på vilken politisk korrumpering och kulturell vandalism som detta arma land varit utsatt för sedan 1960-talet - inte illa. Man kan faktiskt se det som ett ypperligt bevis på monarkins inneboende styrka!
Läs mer om gårdagen i SvD, DN, Expressen.

2010-03-31

Bra för alla med minskad "rättvisa"

I dagens Svenska Dagbladet kör Sannay Rayman en ledare på temat inkomstskillnader. Mycket nyttig läsning för alla dem som tror/tycker att dylika är det samma orättvisa!

2010-02-04

Bondesamhällets återkomst

Maria Eriksson skriver idag på Svenska Dagbladets ledarsida om hur den absurda beskattningen av svenska folket har lett till att det tidiga 1800-talets "Fattigsverige" i praktiken återkommit. Jag kan bara hålla med. Och jag vill bara tillägga att överbeskattningen dessutom lett till en återkomst även för det gamla bondesamhällets cirkulära verklighetsuppfattning, som gick ut på att allt här i världen bara tycktes återupprepas och att ingenting kunde bli bättre. Att spara, investera och planera för framtiden stod därför inte på programmet för de flesta, varför fattigdommen och eländet bestod.

Detta "tänk" försvann dock sedan under Sveriges kapitalistiska epok ca 1870-1960, då friheten att lyckas även medförde skyldigheten att ta vara på sig själv, vilket närde en kultur som respekterade nödvändigheten av att tänka och planera långsiktigt. Men sen kom Välfärdsstaten och folk sades inte längre behöva bry sig om framtiden, för den skulle det Offentliga ta hand om. Och med stigande beskattning återkom därmed också som sagt jordbrukssamhällets destruktiva cirkulära världsbild. Dock med den pikanta skillnaden att medan bönderna en gång tvingats planera åtminstone ett år framåt, så handlar det nu för många om att bara behöva hanka sig fram till nästa löning...

2009-11-16

Vänsterns språkbruk

Roland Poirier Martinsson har i dag en mycket tänkvärd kolumn i Svenska Dagbladet, där han under rubriken "Vänstern vet inte vad samtal är" bland annat tar upp att medvetna missförstånd, personangrepp och fördummande förenklingar i svensk politik i huvudsak kommer från vänster:

Betrakta reaktionerna på KD:s nya riktning. Med parallellerna till nazistpartiet i Tyskland på 1930-talet som lågvattenmärke har bemötandet nästan uteslutande präglats av en flykt bort från den diskussion om demokratins väsen som Göran Hägglund faktiskt försökt föra. Eller ta vänsterns reaktioner på Thomas Idergards ifrågasättande av hur kommunerna fördelar sina resurser. Andra exempel på hånet som metod och fördumningen som strategi är Michael Moores film om kapitalism (och vänsterns reaktioner på den) och Donald Boströms artikel med påståenden om den israeliska arméns organskörd (och vänsterns reaktioner på den).

Jag håller helt med om detta, även om jag samtidigt tycker att svensk politisk debatt skulle må bra av en mer mustig debatt. En sådan skulle dock kunna åstadkommas utan att förfalla till sådana stupiditeter som Roland här åsyftar. Det finns också en historia bakom detta beteende som jag behandlar i min bok. Tillåt mig därför blockcitera mig själv:

Karl Marx (1818–1883) var en i raden av intellektuellt trassliga 1800-talsfilosofer. Som student i Berlin i slutet av 1830-talet hade han kommit i kontakt med romantikens filosofi i dess vänsterhegelianska tappning. Marx ville dock själv avslöja verklighetens sanna natur inför hela mänskligheten och började därför oförskräckt peta i Hegels världshistoriska schema. Och resten är, som det brukar heta, historia. I Kommunistiska manifestet (1848) bytte Marx först ut Hegels världsande mot Platons ekonomiska drivkrafter och fick därmed historien att framstå som en evig kamp mellan klasser. Och i den mer utvecklade världsbild han presenterade senare i livet knådade han ihop utvalda delar från hela det platonska och romantiska registret, plus en rad positivistiska och darwinistiska idéer, till en fullödig saga om mänsklighetens historia, dess moraliska förfall och det väntande paradiset.

I forntiden hade folken, enligt Marx, levt i fred och frihet och solidariskt delat på resurserna. Sedan hade onda figurer introducerat privat ägande och mänskligheten genom historien därför tvingats genomlida stadier av slavsamhällen, feodalism och kapitalism, varav det senare var en epok där arbetarna förtrycktes av höghattade – ofta judiska – girig bukar. Vid mitten av 1800-talet var det dock bara en tidsfråga innan arbetarna skulle bli så många att de kunde störta borgerskapet och införa proletariatets diktatur; en regim som under en upplyst elits ledning skulle avsluta den historiska utvecklingen genom att återinföra den förlorade guldålderns egalitära samhälle där ingen, tack vare industrialismens maskiner och andra företräden, skulle tvingas arbeta med något trist.

Marx höjde dock samtidigt ett varnande finger för att upploppet till detta Stålverksnirvana skulle bli tufft. För kapitalisterna skulle kämpa emot. Och då de hade enorma resurser till sitt förfogande måste kampen bli blodig. Ja, historiens gång riskerade till och med att hejdas på obestämd tid om inte arbetarna, när den stora dagen kom, ställde upp unisont och var beredda att utnyttja alla medel i kampen. Eller som Marx själv formulerade det: ”När vår tid kommer ska vi inte förkläda vår terrorism.” Detta var dock inget att moraliskt oja sig över eftersom historien ju redan hade fällt dödsdomen över kapitalisterna och aktivisterna därför bara skulle agera bödlar.

Enligt Karl Marx väntade alltså kapitalismens Ragnarök runt hörnet och paradiset bakom nästa kulle. Hans ideologi utvecklade också snabbt stora likheter med en monoteistisk religion och många av dess mest ruggiga attribut; som att Karl Marx, likt Muhammed, var den siste profeten och fått Sanningen uppenbarad för sig. Anhängarna började dessutom snart studera hans Kapitalet (1867) som påven i Rom läser Bibeln och nära ett jesuitliknande hat mot allt och alla som kunde sammankopplas med det kätterska kapitalistiska samhället. Marxismens sympatisörer uppvisar symptomatiskt nog också ofta än i dag många likheter med upphovsmannens koleriska personlighet, samtidigt som ideologins otålig våldsromantik verkar förförande på många, inte minst unga adrenalinstinna radikaler. Den europeiska vänstern utmärks därtill som bekant alltjämt av preussiska sedvänjor som en aggressiv politisk jargong (kamp, front, attack) och militäriska seder (facklor, fanor, marscher).

(...)

Marxismens och nazismens samhällsexperiment skulle också symptomatiskt leda till katastrofalt snarlika resultat. För då individen i båda systemen saknade egenvärde och Utopia – det klasslösa alternativt rasrena samhället – ansågs ligga inom räckhåll, men sista biten av vägen dit var blocke rad av ondsinta minoriteter, så blev lögn, bedrägeri, terror och mord fullt legitima politiska medel och de enda dödssynderna bristande entusiasm och förräderi mot Partiet, Ledaren och Saken. Diktatur, utrensningar och massmord med idealistiska motiv skulle därför förena emotionella mumier som Lenin, Stalin, Hitler, Mao, Pol Pot och Hô Chi Minh.

Vänsterns oförmåga till sansad diskussion ligger med andra ord så att säga inbäddad i deras eget historiska skräp-DNA. Så vi lär nog därför få fortsätta dras med både barnsliga ordsvall och rena förolämpningar...

2009-10-23

Kul av Johan Ingerö

Johan Ingerö har med detta inlägg åter igen bevisat han är en av Sveriges intressantaste och bitskaste bloggare! :-)

2009-10-18

Läsvärt av Läckberg

Efter decennier av vänsterradikal elitism börjar Sverige äntligen få en kritisk debatt om kulturpolitiken. Det hela började - om nu någon mot all förmodan missade det! - med att Kristdemokraternas Göran Hägglund i somras röt ifrån mot kulturvänstern och dess ambitioner att styra vad vanligt folk skall tycka, läsa och tänka. Och den bet!

I dag publicerar exempelvis populärboksförfattarinan Camilla Läckberg en artikel på Newsmill där hon konstaterar att:
Genom en litteraturundervisning som handlat mer om tvång och måsten än om lust, så har man dödat generationer av svenska elevers nyfikenhet på läsande och på litteratur. I ivern att pådyvla ungdomarna rätt litteratur har man sett till att många inte längre läser någon litteratur. Kafka-tvång i gymnasiet leder ofelbart till att folk väljer A-team på TV framför en bok. Istället för att smitta ungdomar ger man dem livslång immunitet mot läsbacillen.
Och detta är så sant som det är skrivet. Underbart att debatten efter många, svåra år äntligen börjar handla om hur kulturpolitiken lett fram till ett destruktivt fiasko, snarare än fisförnämt stånkande om hur man (i praktiken) skall fördjupa problemen ytterligare genom att bara förespråka ännu-mer-av-samma politik!

2009-10-05

Missa inte...

... Linda Skugges insiktsfulla Newsmillinlägg om Göran Hägglund angrepp på den tokradikala kultureliten!