Man bågnar!

Tillåt mig lämna en något senkommen kommentar på Svenskt Näringslivs förslag från igår, om att börja diskriminera mellan olika universitetsutbildningar (här). Det är förvisso lätt att hålla med om att det erbjuds enormt mycket struntkurser vid svenska universitet och högskolor. Och därtill skall läggas att även mycket av det som lärs ut på mer seriösa kurser - inte minst inom historia och statskunskap - är ren skit det också; som marxistiskt historieteori, som i Sverige fortfarande lärs ut som valid kunskap medan den i civiliserade länder hör hemma inom idéhistoria (då det är en syn på historien, samhället och verkligheten lika galen som islamismen, lika fel som rasbiologin och lika stendöd som Karl Marx). Likväl var förslaget om sänkt stöd för humaniorastudier bland det dummaste jag hört.

För det första så lever studenter idag (som inte får pengar hemifrån och då det i Sverige på grund av LAS och annat trams är nästan omöjligt att jobba parallellt med studier) på svältgränsen. Därför, om man nu vill puffa folk att läsa vissa ämnen istället för andra så borde man ha föreslagit en extra tusing eller två i en premie till dessa, snarare än att dra åt tumskruvarna ytterligare på alla de som har andra läggningar och/eller inte är intresserade av att bli ingenjörer, ekonomer eller biokemister.

För det andra - och viktigare! - så är humanioria minst lika viktig som andra kunskaper. Kunskapen om det gamla, det sköna och det tidlösa är ty själva basen i en levande och framtidsinriktad kultur. Och här snuddar vi garanterat vid grundorsaken till att ett så här idiotiskt förslag överhuvudtaget kunnat ta form.

Sosseriet har nämligen i decennier inneburit en medveten förödelse av den klassiska bildning som är en integrerad del i alla civiliserade länders kulturella matriser. Detta då stenåldern i Sverige anses ha varat till hösten 1932, när Rättvisans, Jämlikhetens och Framtidens apostel uppenbarade sig i form av en lika maktgalen som ofta ljugande som hårt krökande skåning och fick svenskarna att kasta av sig djurhudarna och bli "progressiva" mönstermedborgare som såg praktiskt och rationellt på allt. Och denna rent materialistiska, ekonomistiska verklighetsuppfattning har ergo tydligen genomsyrat även Svenskt Näringsliv!

Jag skulle kunna fortsätta i all evighet om detta, men tror mig härmed ha gjort min ståndpunkt klar. Låt mig bara avsluta med att besvara eld med eld genom att påpeka att en organisation som företräder svenska storföretag faktiskt borde välkomna ökade satsningar på humaniora.

Det skulle nämligen kunna löna sig om svenska företag en dag fick direktörer och andra företrädare som i internationella sammanhang inte bara oförstående kan så och fingra på cocktailglasen och lyssna när deras franska, tyska, brittiska, amerikanska, italienska och andra motsvarigheters för konversationer om Platon, Aristotelses, Ceasar, Cicero och annat. De skulle då också kunna imponera genom att ha kunskaper nog att delta i dom - på hygglig engelska! För många svenska dirrars engelska är idag ofta fortfarande lika pinsamt dålig som många svenska politikers...