Snälla rara lilla...

Det är inte ofta som man blir ärligt oroad för någons hälsa när man läser formella intervjuer med dem. Men i dag börjar jag undra om inte någon i huvudstadsområdet genast borde ringa akuten. Paul Krugman är ty på Stockholmsbesök. Och det är uppenbart - mer än någonsin! - att allt inte står riktigt rätt till:

Tanken med att få upp inflationen är att minska värdet på den amerikanska statsskulden som uppgår till 100 procent av BNP, och att på så sätt flytta över smällen till långivarna. Det finns framförallt en nation som skulle förlora på det – Kina, som sitter på stora mängder amerikanska statspapper.

Hur tror du Kina skulle reagera på en sådan medveten strategi?– Ärligt talat förstår jag inte varför vi skulle bry oss om det. Vi har hur mycket sparpengar som helst i USA, vi behöver inte Kina. Ska jag vara ärlig så tycker jag att det vore bra om de slutade köpa våra obligationer.

Karln vill alltså lösa problemet med underskott och skuldberg genom att låna och spendera ännu mer. Och han har därtill fått för sig att USA utan att det skulle få några allvarliga konsekvenser medvetet skulle lämpa över sina statsfinasiella problem på de amerikanska medborgarna (som är den amerikanska statens i särklass största långivare) och på andra länder. När jag växte upp var det en gubbe i grannbyn som var notorisk för att puttra runt på sin gamla moped och låna pengar för att kunna köpa brännvin och betala tillbaka gamla skulder. Jag börjar undra om han inte hette Paul och en dag emigrerade till Harward...

För övrigt borde någon kräva att Sveriges Riksbank med omedelbar verkan återkallar Krugmans så kallade Nobelpris. Ren symbolik, men det vore ändå inte mer än rätt!

Gissa rätt...

- Vilket parti bär huvudansvaret för dagens amerikanska statsskuld?

Ledtråd: Det är Kongressen och mer specifikt representanthuset som har budgetansvaret...

Läs också gärna en intressant brittisk artikel om budgetförhandlingarna här. Även svensk media börjar nu f ö tydligen inse att budgetkrisen inte enbart är George W Bush och Republikanernas fel. I alla fall andas den här TT-artikeln i DN (för en gångs skull!) en viss form av objektivitet. Fast speciellt tydlig är den sannerligen inte...

Hästkuren fungerar

Inflationen i Storbritannien har börjat sjunka (SvD 11 0712). Detta är ytterligare ett tecken på att den tuffa men nödvändiga ekonomiska åtstramningspolitik som den brittiska regeringen driver nu börjar bita. När vänstern förlorade regeringsmakten för drygt ett år sedan stod landet på randen till kollaps. Nu finns hopp om att situationen börjar komma under kontroll. Man undrar därför vad Paul Krugman säger? Han förutspådde ju nämligen att britterna skulle kastas ner i ett bottenlöst svart hål om de inte gjorde som Obama och fortsatte slösa och spendera hejdlöst...

Medicinen fungerar

Det är garanterat inte ens början till slutet för den brittiska krisen, men kanske slutet på början. För att nu travestera Chrchill. Efter bara ett knappt års nödbromsning och i alla fall påbörjade strukturreformer har ty den brittiska ekonomin åter börjat växa. Det rör sig fortfarande om ytterst blygsamma siffror, men utvecklingen går (som alltid) i alla fall på tvärs mot alla keynesianisters förutsägelser. Obamas underskottsorakel Paul Kreugman lär exempelvis nu få låtsas som om det regnar och börja prata om annat än Storbritannien, vilket enligt honom skulle bli ett skräckexempel på vad som händer om man ägnar sig åt gammal hederlig budgetbalanspolitik. Åter har ergo den gamla sanningen att man inte kan leva över sina tillgångar visat sig hålla streck...

Håhåjaja...

http://blog.svd.se/wallstreet/2011/03/08/fed-skapar-bubbla-pa-aktiemarknaden/

Får man lov att fråga...

Måste kännas lite snopet att förespråka en

helt annan ekonomisk politik i dessa dagar...

...hur det står till med glädjen hos den svenska vänstern denna förmiddag? Den svenska tillväxten slår ty alla rekord, över 7 % förra kvartalet och 5,5 % under förra året. Bara vissa av de s k tillväxtländerna borta i Asien hänger med i svängarna! Nu kan nog i o f sig en del av denna uppgång skrivas på återhämtningskontot från finanskrisens bråddjupa dalgång, men ändå. Man undrar därför om Mona, Maria, Peter och Lars och deras apologeter fortfarande tycker att Sverige är på helt fel väg och att det därför vore en finfin idé att, istället för att fortsätta dagens uppenbart lyckade (om än långt ifrån perfekta!) ekonomiska politik, börja chockhöja skatter, införa drösvis med nya regleringar, höja ersättningarna för att inte jobba kraftig, förstatliga SAAB och Volvo, snabbavstänga kärnkraften, införa butlers i Stockholms tunnelbana och clowner på ålderdomshemmen, samtidigt som rikets kvinnor ställs upp längs trottoarerna för tvångsmjölkning medelst bröstpump? Asch, förresten, vem tusan bryr sig... ;-)

Episk kamp i USA

Samhällsdebattören Charles Krauthammer skriver här bra om den episka kamp som i dagarna(givetvis till ljudet av vad jag kan bedömma är en nästan kompakt öronbedövande tystnad i (s)vensk media - utspelas i USA mellan republikaner, som försöker ta landets finansiella problem på allvar, och demokrater, som inte vill göra ett smack:

At the federal level, President Obama's budget makes clear that Democrats are determined to do nothing about the debt crisis, while House Republicans have announced that beyond their proposed cuts in discretionary spending, their April budget will actually propose real entitlement reform. Simultaneously, in Wisconsin and other states, Republican governors are taking on unsustainable, fiscally ruinous pension and health-care obligations, while Democrats are full-throated in support of the public-employee unions crying, "Hell, no." A choice, not an echo: Democrats desperately defending the status quo; Republicans charging the barricades.

Defaultläget är tyvärr att Obama vinner omval nästa höst. Det brukar ty sittande presidenter göra. Dock tror och hoppas jag innerligt att det inte blir "som vanligt"!!! USA - och världen - behöver ty en ny man (eller kvinna) på Pennsylvania 1600 som tar USA:s - och därmed världen! - problem på största möjliga allvar och inte som den nuvarande beter sig som en strykhund svassande kring benen på fackföreningar och andra särintressen. För den finansiella klockan tickar...

Nu kommer notan...

Nu kommer snart enligt en utvärdering som idag presenteras på DN-debatt notan för de senaste femtio-sextio årens taxing-and-spending politik:

Om 20 år finns enligt studien över 200 kommuner med en försörjningsbörda på 2,5 eller mer. Även kommuner som i dag är väl fungerande - till exempel Danderyd, Vellinge, Lund, Norrköping - kommer att påverkas av att allt färre måste försörja allt fler.

Så går det när man bara kör på och blundar för verkligheten. Det slutar i diket...

Akt 2: Scen I

Republikanerna i representanthuset har nu formellt röstat igenom ett första besparingspaket på med svenska mått mätt hisnande 60 miljarder dollar. Detta är dock bara början av vad som långsiktigt krävs för att få ordning på det federala underskottet. Och faktumet att inte en enda demokrat förmådde sig rösta för ens denna initiala besparing är nog ett tecken i skyn om att både Obamaadministartionen och Senatsdemokraterna ljugit om sin budgetplaner.

Demokraterna verkar nämligen nu i praktiken ta strid för fortsatt ekonomisk oansvarighet -- och hoppas att detta kan rädda kvar dom i valet nästa år. Detta kommer dock med största sannolikhet inte att lyckas eftersom amerikanerna i gemen nu till slut - inte minst tack vare Tea Partyrörelsen - fått upp ögonen för hur prekär landets ekonomiska situation faktiskt är.

Den annalkande bataljen om årets budget kommer härför att bli första scenen i vad som troligen blir sista akten av Obamaramadingdongteaterns uppsättning av Pojken med guldbyxorna (ni vet den om han som så givmilt gav bort andra människors pengar). Och huvudpersonen själv kommer troligen att snubbla omkring med dom kring knäna långt före han till slut faller pladask strax före målsnöret i november nästa år...

Bra om Adam Smith

Intressant understreckare om Adam Smith i Svenskan idag, där den mer okända sidan av hans gärning - moralfilosofin - lyfts fram:

En central punkt i Smiths filosofi är antagandet att varje människas psyke innehåller tre ”sentiments” (den närmaste översättningen är ”tänkesätt” men den är inte idealisk eftersom Smith syftar på ett varaktigt psykologiskt förhållningssätt; jag behåller därför den engelska termen). Sentimenten är egenkärlek, rättvisa och välvilja (”benevolence”). Kan Smith bevisa att de tre utgör ett rimligt antagande? Ja, i studiet av historien anser han sig kunna observera hur en balans mellan de tre sentimenten förklarar en utveckling mot alltmera välmående och väl fungerande samhällen. Samtidigt återverkar denna utveckling på balansen mellan de tre sentimenten. Den perfekta balansen är lika med det perfekta – ”liberala” – samhället. I detta samhälle är inte bara välståndet högt, det är också fördelat så att de sämst ställdas behov väl tillgodoses.

Väl värt att läsa!

Så nära, så långt borta..!

I årets "frihetsindex" ligger Sverige på 22:a plats, vilket är en marginell försämring med en placering sedan förra året. Och motiveringen till att Sverige trots många styrkor fortfarande vägrar ansluta sig till topplaget låter som följer:

Government spending and taxes are very high. Although the budget balance has swung from a surplus to a deficit, prudent fiscal management in the years prior to the global economic turmoil created fiscal space for some stimulus measures, including labor market support and income and social security tax cuts. Labor regulations are among the most rigid in Europe.

Med andra ord är det rundgången mellan skatter och bidrag som tillsammans med bland annat LAS, MBL och andra arbetsmarknadslagar orsakar problem. Med ett par Alexanderhugg skulle regeringen alltså från ett år till ett annat kraftigt kunna förbättra situationen och göra Sverige till en verklig ekonomisk frizon i världen...

Nyttig läxa

I slutet på denna "on-line editorial" från WSJ nämns en mycket intressant och avslöjande sak - att Kalifornien för att täcka ett budgetunderskott på 20 miljarder dollar ett antal år sedan höjde skatterna med 20 miljarder dollar. Och idag har man ett underskott på 25 miljarder dollar!

Ergo: folk började jobbade mindre, företag lade ner, flyttade till andra delstater, etc.

Sentens: Så går det när man försöker betala politisk slösaktighet med vanligt folks pengar..!

När skall de lära sig?

Läser idag följande, mycket läsvärda sak i Svenskan:

För några år sedan hade det framstått som smått bisarrt. Men finanskrisviruset,dåliga lån, har vandrat från hushåll till banker till regeringar. Nä inte regeringarnas resurser räckt till har EU och IMF tagit fram kreditkortet. Och när det inte var nog har ECB blivit den sista livlinan för att hålla spelet igång.

När skall politikerna lära sig att det i längden inte går att leva på lån och spendera mer pengar än man har? Keynes spöke vandrar skadeglatt vidare...

Det kommer efter!

Att leva i ett land med ett av världens i särklass högsta skattetryck (inkluderande internationellt skyhöga skatter även på låga inkomster) kräver sin tull. För sisådär femtioelfte året på rad kommer nu nuffror som visar att julen - som knappast kan kvalificeras som en oväntad utgiftspost - under januari driver många svenskar till pantbanken. Och detta ergo TROTS jobbskatteavdraget, som gett de flesta en hel månadslön extra i plånboken!

Naturligtvis beror detta på att många svenskar fortfarande får ut alltför lite efter skatt. Samt på faktumet att decennier av högskatte- och bidragspolitik skapat en kultur som säger att det inte är någon idé, ens om man har råd, att spara och hushålla. Men, tro nu för den delen inte att det är så som de politiskt korrekta kommer att tolka det. De kommer garanterat istället som alltid att ropa på nominellt högre löner och fler bidrag...

Vad var det jag sa...

Som jag skrev här redan direkt efter Kongressvalet i november kommer republikanernas maktövertagande snabbt att få positiva effekter då det innebär att 'Obamanomics' härmed är dödsdömt. Och här är en artikel som nu noterar samma sak:

The economy is picking up this new political vibe. Economic growth has shifted to 4 percent from 2 percent (even though the Fed hardly acknowledges this). And just in the last six weeks, indicators of better jobs and business confidence have been springing up everywhere.

The economic upturn probably started late last summer, but it has picked up steam since the elections. Car sales, ISMs, small-business confidence, 297,000 ADP private jobs and brisk holiday retail sales -- the indicators all look good.

And what's helping light things up? Low-tax-rate clarity. Stopping the pork-barrel, earmarked, omnibus spending bill. And now the potential undermining of Obamacare. Plus, the hope for broad-based spending limits, and even a corporate tax cut touted by Obama and hopefully the new House Republicans. Trust but verify. And right now I'm willing to trust.

Alla de som efter finanskrisen 2008 förutspådde både kapitalismens död och USA:s ofrånkomliga fall fick alltså - som väntat - fel. Därmed definitivt inte sagt att saker och ting kommer att lösa sig själva. Tvärtom krävs att republikanerna nu tar fram storyxan och börjar skära ordentligt i det det federala underskottet. Och att det så småningom blir ändring även i Senaten och Vita Huset. För annars kommer det bara att bli en halvdan förbättring.

Liten men viktig seger för förnuftet

Demokraterna i den amerikanska senaten har beslutat droppa sin nya nästan 2000-sidiga nya utgiftskatalog... Republikanernas seger i november fortsätter producera goda ting! :-)

Jahaja...

Demokraterna i den amerikanska Kongressen förnekar sig inte. Under den gamla kongressmajoritetens sista skälvande minuter ser det nu ut som att de skall rösta igenom ytterligare ett "stimulanspaket" på 1,1 triljoner dollars. De förra har som bekant inte fungerat. Och gissa vem Demokraterna kommer att ge skulden för det ökade underskott som detta paket kommer att leda till i framtiden...

Politik är som korv - du vill inte veta hur det tillverkas!

Here we go again...

En nationalekonom skriv i går i Svenska Dagbladet att "Kombinationen av regeringens sunda finanspolitik och övriga Europas kristillstånd har öppnat en gyllene triangel med låg ränta, låg inflation och hög tillväxt för Sverige." Absolut! Men sen tog tydligen bristande studier i ekonomisk historia ut sin rätt, för han föreslog därefter att det därför nu vore okej att nu gå från spara till att slösa.

Han föreslog bland annat att "Regeringen borde omgående öka forskningsanslagen för att locka hit europeiska forskare, skynda på nödvändiga infrastrukturinvesteringar och erbjuda en ”företagsasyl” med skatte- och kreditförmåner för europeiska entreprenörer." Och motiverar detta främst med att de goda statsfinanserna stärker den svenska kronan såpass, att exporten långsiktigt kommer att drabbas negativt.

Han har givetvis rätt i att en starkare krona kan utgöra ett exportproblem. Och visst finns det vissa offentliga investeringsbehov; inte minst inom kommunikationssektorn. Men att helt förlita sig på dylika "insatser" vore sannerligen att börja begå samma gamla misstag som förr: d v s att först dra in och sedan med byråkratiska medel fördela dagens överskottsresurser till politiskt fastställda mål. Och var detta alltid, utan undantag långsiktigt slutar borde faktiskt en nationalekonom - även om han nu inte råkar vara historiskt intresserad - veta.

Tittar man i historieböckerna vore tvärtom det bästa regeringen nu kunde göra att lägga fast långsiktiga och generella skattesänkar- och avregleringsprogram, så att folk och företag fick klara besked om att de i framtiden får behålla mer sina egna pengar och kan investera dessa efter eget tycke och smak. Inklusive, givetvis, utländska företag. Sådana sänkningar och effektiviseringar skulle också kunna kompensera de höjda kostnader en stark krona medför.

En sådan politik skulle kanske inte verka lika kittlande för samhällsingenjörer, journalister och andra, som älskar att meka med andras pengar och vill kunna skriva pompösa rubriker om satsningar på ditten hit och datten dit. Men den skulle garanterat - om nu inte de ekonomiska lagarna helt plötsligt har förändrats över natt - vara otroligt mycket bättre för Sverige och svenskarna. Och det är ju detta som räknas. Långsiktigt.

Tillägg: Här är lite ekonomisk ABC... (det finns också en längre, tredelad version av filmen på YouTube)

Lite historia

Skriver i dag lite komparativ historia på Realekonomi.se, Sveriges nya ekonomisite, om den ekonomiska krisen i USA vs. den i Sverige för 20 år sedan...

Tillägg: Här är en bra artikel om den europeiska vänsterns problem, som till viss del kompletterar det jag skriver om i artikeln ovan...

Jahaja...

Som bland andra Johan Norberg visat i sin bok En perfekt storm (Hydra Förlag 2009) var det inte minst generösa statliga lånegarantier som fick den amerikanska bostadsmarknaden på fall 2007/2008. Så gissa vad en svensk professor nu vill att svenska staten skall ägna sig åt..? Som någon så vist en gång sa: "Den kloke lär av andras misstag, dåren av sina egna!"