At the federal level, President Obama's budget makes clear that Democrats are determined to do nothing about the debt crisis, while House Republicans have announced that beyond their proposed cuts in discretionary spending, their April budget will actually propose real entitlement reform. Simultaneously, in Wisconsin and other states, Republican governors are taking on unsustainable, fiscally ruinous pension and health-care obligations, while Democrats are full-throated in support of the public-employee unions crying, "Hell, no." A choice, not an echo: Democrats desperately defending the status quo; Republicans charging the barricades.Defaultläget är tyvärr att Obama vinner omval nästa höst. Det brukar ty sittande presidenter göra. Dock tror och hoppas jag innerligt att det inte blir "som vanligt"!!! USA - och världen - behöver ty en ny man (eller kvinna) på Pennsylvania 1600 som tar USA:s - och därmed världen! - problem på största möjliga allvar och inte som den nuvarande beter sig som en strykhund svassande kring benen på fackföreningar och andra särintressen. För den finansiella klockan tickar...
2011-02-25
Episk kamp i USA
Samhällsdebattören Charles Krauthammer skriver här bra om den episka kamp som i dagarna(givetvis till ljudet av vad jag kan bedömma är en nästan kompakt öronbedövande tystnad i (s)vensk media - utspelas i USA mellan republikaner, som försöker ta landets finansiella problem på allvar, och demokrater, som inte vill göra ett smack:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag förstår inte varför du tror att Obama är "default" för 2012 - argumentet om att presidenter blir omvalda är svagt, fråga Bush Sr. Det är idag inte möjligt att ha en bestämd åsikt, då vi inte vet vem motståndaren blir. Personligheter är extremt viktiga - man väljer en person, inte ett parti och i praktiken inte heller en politik. Även om Obama uppträder som om han vann 95% mot en så oattraktiv kandidat som McCain, så vann han faktisk bara knappt 53%.
SvaraRaderaTill Lars: Presidenter blir som regel omvalda. Under 1900-talet var det bara tre som inte lyckades om de försökte: Hoover, Carter och Bush Sr. Det som gör mig lite optimistisk är att alla tre fick gå p g a av misskött ekonomi , så Obamas har i a f inte den historien på sin sida också.
SvaraRaderaSant, men man kan också påpeka att efter FDR, och 22:a ”amendment”, så har endast en (1) demokrat blivit omvald – Clinton. Truman och Johnson ställde inte upp igen, men de visste att de var chanslösa. Efter valet i höstas skulle Obama ha haft en primärvalsutmanare, om han inte var svart. Nu törs ingen demokrat utmana honom för beskyllningen om rasism skulle komma helt automatiskt. Men när Massachusetts kan välja en (R) senator så gäller inga gamla regler.
SvaraRaderaJag tycker 2012 ser bra ut för GOP. Trots vänstermediernas försök att dölja det så är obama svag och blir allt svagare.
SvaraRaderaSom Lars ovan noterar så vann obama med en relativt liten marginal, verkligen inget rekord på något vis, och detta efter en otroligt hypad kampanj med journalister som springer benen av sig för att med fuktiga ögon svamla om historiskt val. Och republikanerna nominerade McCain som sövde de konservativa gräsrötterna så pass att endast Sarah Palins namn lyckades rädda honom från totalt kollaps.
2012 bjuder på många spännande namn inom GOP, obamahypen är död, flera swing-states ser mkt lovande ut etc. Fortfarande öppet läge men det ser bra ut.
Det som möjligen skulle kunna tala emot en seger för den sittande presidenten, är att jag - åtminstone om jag tittar på Fox News - ser mer än en person som representerar minoriteter uttala sig kritiskt mot Obamas policies och resultat fram till idag. Utan massivt stöd från minoriteterna blir som bekant Obama knappasts omvald.
SvaraRaderaDärutöver bör det nämnas, att om republikanerna fortsätter gå framåt kan det erövra Senaten i kongressen. Det skulle innebära att de regerar båda kamrarna, och då kan knappast Obama köra en halvsocialistisk agenda mellan år 2012 och 2016 om han vill få någonting gjort.
Mvh
Till Lars och Sven: Att ingen demokrat förutom Clinton blivit återvald säger mycket - om demokraterna. De har sedan LBJ gått så långt till vänster med amerikanska mått mätt att de har svart att överhuvudtaget hitta folk som kan väljas en gång. Men, vi får se vad som händer nu. Jag hoppas att han får gå, men det blir i a f nästan garanterat en mycket tuff match... Låt mig sammanfatta mina aningar och gut feelings såhär: Obama kommer inte att vinna presidentvalet 2012 eftersom han visat sig vara för vänstervriden. Däremot kan en republikansk kandidat fortfarande förlora det på att visa sig vara för svag, flipp-floppa, vara för extrem i vissa frågor, eller något annat.
SvaraRaderaFör en gångs skull håller jag med AE. Obama kan förlora nästa val. Att det skulle vara enbart för att han är för långt till vänster är fel dock. Det är lika mycket för att han inte är vänster nog. En hel del missnöje som visas i opinionsundersökningar består av kritik från vänster. Det är en delikat balansgång.
SvaraRaderaMen jag känner trots det ganska stor tillförsikt. Inga riktiga kandidater har visat sig på GOP-sidan ännu. De halvfigurer som hittills har visat intresse är nog inga stora hot. Den främlingsfientliga (där "främling" inkluderar majoriteten av USAs egen befolkning...), fundamentalistiska kärnan i tea-party-rörelsen är inte i närheten av tillräcklig på nationell nivå. Den kan göra stor skillnad i lokala val till representanthuset, men inte ens till senaten lyckades den leverera speciellt mycket i mellanårsvalet senast.
Krauthammer är för övrigt en lögnare av mått. Wisconsin har inget med budgetkris att göra. Guvernör Walker hade kunnat undvika sitt underskott genom att ge fan i skattesänkningar. Att lagstifta bort fackens förhandlingsrätt har inget med underskottet att göra. Facket är villigt att förhandla om ersättningsnivåerna, men Walker är endast intresserad av att krossa fackföreningarna.
GOP på nationell nivå är inte heller intresserade av att göra något åt underskotten på allvar. Så fort det står "entitlement spending" någonstans är det ett tydligt tecken på att man inte är intresserad av att lösa några problem. Social Security och Medicare/Medicaid är nämligen två helt olika saker. Det första är inget problem alls (förrän om ett eller två decennier), medan Medicare/Mediciad verkligen är ett problem. En eventuell lösning kommer i vilket fall som helst att vara något helt annat än det löjliga poserandet vi ser från Boehner et al. nu som ger sig på småpengar på andra ställen.
Till RDJ: BHO inte tillräckligt långt till vänster; den har jag inte hört sedan Paul Kreugman använde den senast...
SvaraRaderaBara några noteraringar: Empiriska bevis, tack, för att Tea Partyrörelsen är rasistisk och gärna också ett klargörande om vilken typ av fundamentalism dess ledning enligt dig förespråkar (kristen? fiskal? vad?) Och gå sedan tillbaka och kolla mellanårsvalresultaten till senaten från i höstas. Tea Partystödda kandidater tog hem storseger på storseger och bidrog till att GOP vann nästan allt som gick att vinna väster om Klippiga Bergen!
Sen om det som händer WI et al: I din värld är tydligen varenda utgiftsökning av goda medan varje skattesänkning är av ondo. De förra verkar vara en kungsväg till ökad efterfrågan, de senare en genväg till ruin (trots att båda får samma resultat för den aktuella stats- eller andra offentliga skattekistan). Amerikaner reagerar historiskt ekonomiskt mest positivt på skattesänkningar. Varför i jösse namn då först dra in pengar från privata sektorn (alt. belåna barn och barnbarn genom fortsatt offentlig skuldsättning) och sedan betala ut det i form av håvor igen? Var är logiken? Var är de empiriska bevisen för att detta långsiktigt funkar? Var? Var? Jag är så erbarmeligt trött på förvisso leokvent men ändå bara TYCKANDE och håglösa TEORIER som nog ser bra ut på papper men som man, vilket varje student vet, kan bevisa precis vad som helst bara man mistrar lite med underlag och metoder. Säg istället som det är: du vill ha en nanystat där det offentligt har makten över mina och dina pengar. Och du tycker banne mig att inga andra folk skall få välja en annan väg heller. Jag har inget emot detta. Jag uppskattar det t o m då det ger klara ideologiska skiljelinjer som man sedan kan ta på och - faktiskt - respektera. Men sluta försök att få det att framstå som opartiska faktum, för det funkar inte. På denna blogg kommer ty alltid påpekas att sådana teorikejsare är djupt insvepta i ideologisk slöjor!
Ja vem vet... om ni libertalibaner får en våt dröm så heter kanske världens mäktigaste människa Sarah Palin snart hehe.. haha.. uhm skrattet fastnade visst i halsen.. erh hö hö oj en hårboll!
SvaraRaderaTill Robban: jag gillar palin som person (verkar ärlig, är rakt på). Men det innebär ICKE att jag vill ha henne som president...
SvaraRaderaRasismen och främlingsfientligheten i USA riktas mot färgade Republikaner. Michelle Malkin, Condoleezza Rice, Colin Powell, Michael Steele är bara fyra namn som fått ta emot de mest grova rasistiska påhopp tänkbara.
SvaraRaderaVisst, även andra exempel finns; president Obama blev kallad "light skinned" som inte pratade med "negro talk"..men oj det var ju av den DEMOKRATISKA majoritetsledaren Harry Reid.
Sedan är ju respekten för demokratin en annan fråga. Demokraterna i Wisconsin förlorar rundligt valet men istället för att respektera folkviljan flyr de delstaten för att förhindra den demokratiska processen.
En liten grupp extrema fackmän marscherar under sina röda fanor med hatiska plakat som jämställer den demokratiskt valda guvernören med Mubarak och Hitler. Alltmedan demokratiska politiker eldar på dem och hetsar dem att "get a little more bloody".
Till Göran: Jupp, det där har jag också läst om. Inte i svensk press dock konstigt nog...
SvaraRaderaTill Anders: "Jag gillar Palin som person (verkar ärlig, är rakt på). Men det innebär ICKE att jag vill ha henne som president..."
SvaraRaderaJag instämmer, och vill därutöver tillägga att jag håller henne bra mycket högre än allsköns vänsteraktivister, liberaler, och main stream media världen över.
Rent allmänt inbillar jag mig att Palin är ordentligt street smart, och har en god förmåga att snabbt förstå vad kärnan i olika sammanhang är. Vad som är viktigast rörande någon fråga, vad man bör koncentrera sig på, och hur man får saker och ting gjorde på ett lite snabbare vis.
Därtill har Sarah Palin varit en härlig inspiratör för en bred nykonservativ rörelse i USA, och fortsätter vara det bl a i rollen som talare på Tea Party-möten osv.
Vad jag skulle önska, är att hon för sin delstat kandiderade till senaten eller representanthuset under kommande år. Vann hon ett sådant val, skulle hon även formellt kunna sägas tillhöra den nationella politiska nivån, och därmed automatiskt mötas med mer respekt.
En annan fördel med att få in henne i kongressen, vore att det amerikanska folket skulle få ytterligare en som inte blev som en Washington-insider, utan hela tiden erinrade sig vem som var hennes verkliga chef, dvs det amerikanska folket.
Dessutom skulle en Palin i kongressen hela tiden uttala sig inför medier så fort det var tal om att slösa med skattebetalarnas pengar. I henne skulle kongressen få en mäktig blåslampa i häcken. Härigenom skulle nog t o m de mest vänsterorienterade demokrater tveka att lägga förslag på nya belöningspaket för ytterligare en grupp offentliganställda etc. Palin skulle sannolikt slå ned på alla försök till dylika olater likt en tigrinna.
En mycket vaksam och alert tigrinna. ;)
Mvh
Till Thomas: Det senare är en mycket eggande liknelse, som hönan sa. ;-)
SvaraRaderaTill Anders: Sarah Palin, med sin mäktiga sensualism och ljuvliga konservativa värderingar, i en tigrinnas kraftfulla kropp... då kunde vi sannerligen tala om "Girl Power"..! :)
SvaraRaderaFrammanandet av en sådan sinnesbild gör att jag nästan får svårt med andningen. Ungefär som när en (alfa)hanne som du bekänner din dragning till kvinnliga bröst. En dragning jag för övrigt ofta känt själv. Ähum.
Får att nu återgå till någon slags ordning. Tänk om vi kunde få en svensk, bred, nykonservativ rörelse bl a företrädd av kvinnliga portalfigurer med karisma som Sarah. Jag undrar stilla vem som månne passar..?
Well, via det sociala mediet facebook har jag åtminstone upptäckt att det finns svenska damer som inte bara kallar sig konservativa, utan kan dra till med ideologiska självdeklarationer som "very conservative" och rentav "reaktionär".
Sällsamt, magnifikt och ytterst befriande.
Internet, konservatismen och den ljuva Sarah Palin är i sanning mäktiga företeelser. Mäktiga och eggande. :)