Maria Eriksson skriver idag på Svenska Dagbladets ledarsida om hur den absurda beskattningen av svenska folket har lett till att det tidiga 1800-talets "Fattigsverige" i praktiken återkommit. Jag kan bara hålla med. Och jag vill bara tillägga att överbeskattningen dessutom lett till en återkomst även för det gamla bondesamhällets cirkulära verklighetsuppfattning, som gick ut på att allt här i världen bara tycktes återupprepas och att ingenting kunde bli bättre. Att spara, investera och planera för framtiden stod därför inte på programmet för de flesta, varför fattigdommen och eländet bestod.
Detta "tänk" försvann dock sedan under Sveriges kapitalistiska epok ca 1870-1960, då friheten att lyckas även medförde skyldigheten att ta vara på sig själv, vilket närde en kultur som respekterade nödvändigheten av att tänka och planera långsiktigt. Men sen kom Välfärdsstaten och folk sades inte längre behöva bry sig om framtiden, för den skulle det Offentliga ta hand om. Och med stigande beskattning återkom därmed också som sagt jordbrukssamhällets destruktiva cirkulära världsbild. Dock med den pikanta skillnaden att medan bönderna en gång tvingats planera åtminstone ett år framåt, så handlar det nu för många om att bara behöva hanka sig fram till nästa löning...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Glöm inte inflationen, som är den värsta beskattningen av alla.
SvaraRaderaTill Anonym: Absolut, höjda skatter och hög inflation hör också genom historien många gånger direkt ihop!
SvaraRaderaDen nuvarande regeringen verkar vara beredd att fortsätta på den inslagna vägen, även om de mildrat beskattningen något. Men att acceptera och bejaka ett offentligt överskottsmål är att prioritera offentligt sparande och offentlig förmögenhetsuppbyggnad framför privata diton.
SvaraRaderaTill Pär K: Man kan tyvärr bara instämma i den analysen...
SvaraRaderaKanske lite väl förenklat, men ändå inte utan substans. Det finns flera tillägg att göra, utöver den redan nämnda inflationen. Historien 1870-1960 innehåller ju dessutom en börskrasch och ett par världskrig (och en del småkonflikter), så jämförelsen blir lite skev. Annars finns det få saker som piggar upp länder, ledare och ekonomier som ett rejält krig. Se bara på de vi haft i mordern tid och vilka effekter det haft på "segrarmakternas" ekonomier. Så, varför inte försöka få resterna av vår en gång så stolta värnpliktsarmé på fötter och anfalla någonting bra redan i morgon? Låt oss ta Petersburg och se vad som händer! Jag tror både Putins och hr Reinfeldts ställning skulle få sig en rejäl kick och bönderna skulle kunna börja tänka lite expanivt, rent av.
SvaraRaderaTill Fredrich: Jag utvecklar tesen om bondesamhällets återkomst i lite närmare detalj i min bok En annorlunda historia...
SvaraRaderaFattigdomen heter det.
SvaraRaderaUsch vad det ser illa ut när det stavas fel.
Haller helt med.
SvaraRaderaMen hur kan en kulturkonservativ person (som jag antar att du ar) anvanda det helt horribla ordet "tank"...?
Michael W
Till Michael: Jag försöker "hänga med" ;-)
SvaraRaderaRätta mig om jag har fel, men var det inte en s-märkt "statsman" som en gång yttrade "vi skall göra så många som möjligt så mycket beroende av samhällets stöd som möjligt, ty därigenom cementeras solidariteten"
SvaraRaderaTill Gustaf: Jag känner inte igen det direkta citatet, men det ligger helt klart i linje med den anda som den svenska vänstern styrt det här landet på tok för länge...
SvaraRadera