Hur skall sossarna egentligen ha det? Å ena sidan uttalade i dag Mona Sahlin till slut, efter flera dagars uppenbara vådor och våndor, sitt stöd för Wanja Lundby-Wedin (SvD 090328). Samtidigt far Thomas Östros å den andra sidan ut och gläfser som en bandhund mot henne (SvD 090328). Försöker man både äta kakan och har den kvar? Eller är det den svenska arbetarrörelsens finala intellektuella och organisatoriska bankrutt som infunnit sig?
Som s-allergiker blir man givetvis euforisk vid tanken på det senare. För vad Sverige efter åttio alltför långa år - där sossestyre kommit att uppfattas som ett naturtillstånd - skulle behöva är givet en kollaps för det "skruvstäd" som Partiet och Facket utgör. "Rörelsen" har ty gång på gång på gång genom att säga stopp och nej och aldrig-på-tin till marknadsreformer och skattesänkningar sedan 1970 petat ner Sverige från 3-4 platsen bland världens i särklass rikaste länder, till dagens mediokra position omkring 15:e plats i välståndsligan (BNP per capita).
Tillägg: Läs även Mina Moderata Karamellers tänkvärda inlägg här!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Thomas Östros gläfser ju alltid som en bandhund. Typ det enda han kan.
SvaraRadera"baffatt hon e kvinna"
SvaraRaderahttp://www.aftonbladet.se/debatt/article4755044.ab
Har man hört refrängen. Floskler står som spön i backen.
UT med rögröna geggan!