Det verkar bli en lång dags färd mot natt i Wanjagateaffären. Som alla politrucker verkar hon ty vägra avgå, trots att ett eller eventuellt flera "tunga" fackförbund kräver att hon skall ta sin hatt och gå (DN 090406). Samtidigt finns det de som stoiskt anser att hon kan och bör sitta kvar (SvD 090406). Rena kattrakandet alltså. Och vid lunchtid i dag skall tydligen en "diskussion" föras om Lundby-Wedins framtid. Den som lever får väl se om Rörelsens Jantejesuiter då lyckas peta upp falluckan under hennes fötter. Eller om hon - vilket man som borgerlig sympatisör med ena ögat på nästa års val givetvis hoppas - lyckas bita sig fast i skrivbordkanten ännu en tid.
I vilket fall tror jag att LO med detta har förbrukat det mesta av det lilla förtroendekapital de hade kvar bland självständigt och kritiskt tänkande medborgare. För bilden av den röda hydrans andra huvud lär inte bli så värst mycket vackrare i framtiden. Den svenska fackföreningsrörelsen har nämligen ända sedan man valde att knyta starka formella band med SAP omkring förra sekelskiftet sakta men säkert allt mer förvandlats från en genuin folkrörelse till ett toppstyrt, egocentriskt särintresse för folk med traditionella heltidsjobb. Och ett dylikt åbäke har knappast framtiden för sig, vem som än sitter vid rodret.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så här några veckor in i spektaklet anser jag att även om Wanja blev lurad tillsammans med hela AMFs styrelse finns ändå andra saker som gör att hon måste avgå. Speciellt hur hon fixade upp lön och pension för förre avtalssekreteraren ett halvår innan hans pensionering.
SvaraRadera