Det är genomgående mindre förändringar i den opinionsundersökning som idag publiceras i bland annat Svenska Dagbladet (090517). Vilket inte bör förvåna. Efter vårvinterns dramatik och skandaler har de senaste veckorna präglats av ett relativt politiskt lugn, samtidigt som intresset till slut riktats mot Europa- snarare än inrikespolitiken. Avståndet mellan blocken är också nästan oförändrat, även om oppositionen ökar något. Avståndet är dock i sammanhanget obetydliga 3,6 % och att de borgerliga inte lyckades gå upp i ledning betyder heller inte så mycket. Det är den långsiktiga trend, som utraderat vänsterns för bara ett drygt halvår sedan nästan 20+ procentiga försprång, som är intressant.
Anledningen till att läget - trots opositionens alla skandaler och uppenbara inkompetens -fortfarande är jämt beror vidare till viss del på att medan väljarna överlag strömmat högerut så har ungdomarna rört sig i motsats riktning. Ungdomar är dock traditionellt den mest lättrörliga (och till vardags politiskt minst insatta) gruppen väljare, så regeringen har under det kommande året all möjlighet att göra stora inbrytningar även här. Det är också värt att notera att den lilla ökningen i gapet mellan blocken nästan på tiodelen motsvaras av ökningen för gruppen övriga partier, som till stor del beror av proteströster på Piratpartiet. Och får de nu i juni in en snubbe i EU-parlamentet och därmed blir ett parti som andra, så kommer detta dåliga skämt snabbt att förlora sin lyster - minns Junilistan!
Att oppositionen attraherar ungdomar beror garanterat också på att den stigande arbetslösheten såhär långt drabbat just dem värst. Och här har regeringen bara sig självt att skylla. Genom att vägra ta tag i grundorsakerna härtill - framförallt höga ingångslöner och LAS - har regeringen skjutit sig självt i foten. Men det finns ännu tid att läka även detta sår. Statsministern kan ty ta sig ett snack med bland annat ministrar Borg och Littorin, be dem lyssna till Centerpartiets sunda politik på området och på så sätt få med även ungdomarna på tåget inför nästa års val genom att öppna arbetsmarknadens portar även för dem.
Pirtpartiet är ett parti som alla andra. De har ställt upp i riksdagsvalet förra gången de begav sig och fick 0.69% av rösterna om jag inte minns fel. Jag röstade på det då också, så det är ett parti som alla andra. Det är ett parti för fokus på integritets och medborgarrättsfrågor kan vi säga, men de är ju rätt viktiga. Det är inte ett parti som man "protest-röstar" på i första hand, iallafall inte för att man generellt sett är missnöjd utan för att man är missnöjd med de andra partierna inom just de områdena de fokuserar på.
SvaraRaderaAnnars vore ju alla partier "proteströstarpartier"? Nej, Miljöpartiet är bara ett proteströstarparti! osv.
Visserligen kan det inom alla partier finnas ett inslag av "proteströstning", men det är också demokrati.
Jag tror att om PP får > 4% i EU-valet kan de få 10 eller 20% i riksdagsvalet nästa gång. Eller så ändrar de andra partierna sina ståndpunkter inom sakfrågorna och slutar skapa storebrorssamhället, och då kan vi lika gärna lägga ned partiet.
Lite lustigt att det ser ut som en 3.3%-stapel i diagrammet ovan är mindre än en 3.0% stapel förresten?