På vänsterfronten intet nytt

Vänsteraktivister har infiltrerat en flyktingförläggning i Västsverige och saboterar där polisens arbete med bland annat utvisningar (SvD 090523). Tyvärr blir man inte förvånad, för detta faller väl in i en utveckling som pågått sedan 1960-talet. Då övertog nämligen arbetarrörelsen och extremvänstern den gamla högerns och militärens roll som det existerande samhällets försvarare; bland annat genom att väcka liv i traditioner från 1920- och 1930-talet om att det var OK att ta till gatan inte bara för att säga sin mening, utan också för att tysta meningsmotståndare. Och så fort någonting sedan dess har upplevts som "fel" har man sagt sig inte bara äga rätt, utan också moralisk skyldighet, att ta till diverse "okonventionella medel" för att uppnå sina mål (läs: AFA). Det har dock varit fråga om en ren ideologisk definition av vad som är rätt och fel. För så fort någon med andra åsikter och behov ägnat sig åt motsvarande civil olydnad - som att bränna brännvin för husbehov eller undandra några tusenlappar i skatt för att kunna unna sig något litet extra - har vänstern ylat om osolidariskt beteende och bussat både bengen och diverse myndigheter på dom.