Europavalet gick, ungefär, som väntat. Möjligen lite bättre. I Sverige gick de borgerliga fram på den rödgröna soppans bekostnad, Piratpartiet ersatte Junilistan som missnöjesventil och valdeltagandet steg (SvD 090608, DN 090608, AB 090608). Mycket soppa kokas idag på spikar som att ungdomar röstade si, andra grupper så och så vidare. Jag tar dock dessa med en stor nypa salt. Ett EP-val är ty ett EP-val och om inte svenskarnas traditionella röstningsbeteende förändras radikalt så kommer detta enkom ha liten bäring på nästa års riksdagsval.
Detta avgörs istället av en nu sedan länge sedvanlig kamp mellan en framtids- och marknadsinriktad borgerlighet och en nostalgisk, positionsförsvarande och numera även alltmer öppet kvasixenfobisk vänster. Och denna batalj kommer att avgöras av betydligt starkare krafter än fildelningsklådan.
Åt vänster drar här nämligen gamla röstningsmönster (som "jag-röstar-på-s-för-jag-är-arbetare") och det nuvarande skatte/bidragssystemet, som gör 10-15% marginalväljare direkt beroende av fortsatta statliga transfereringar för sin månatliga överlevnad. Och mot höger den sedan decennier långsamma men tydliga internationaliseringen av svenska folkets verklighetsuppfattning, samt en parallellt sakta ökande realism angående politikens begränsade möjligheter att jämnt styra allt och alla till allt och allas bästa och förkovran.
Ute i Europa blev EP-valet vidare en stor framgång för partier som av diverse kommentatorer förutspåtts nederlag på grund av finanskrisen. I bland annat Frankrike, Tyskland och Italien gick de reagerande högerpartierna bra, medan vänstern - i de få länder där den ännu regerar som Spanien - åkte på svidande nederlag. För att nu inte prata om Storbritannien, där Labour bara blev tredje största parti, passerat inte vara av Tory utan också det toknationalistiska UKIP.
Det enda riktiga smolket i helgens valbägare är också att dylika "extremhögerpartier" (som om man studerar vad de vill egentligen bör räknas till vänstersidan då de är mer nationalsocialistiska än borgerliga) hade stora framgångar i flera länder. Men trots detta och i det stora hela en mycket bra dag för borgerligheten alltså. Både i Sverige och Europa. Och en motsvarande katastrof för vänstern...
Tillägg: Läs också gärna Dick Erixons som alltid mycket tänkvärda och faktaspäckade sammanställning av valresultatet här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Som historiker borde du nog reflektera lite mer över Piratpartiet.
SvaraRaderaTekniska utvecklingar brukar ta tid på sig att först slå igenom, ännu mer tid för att förändra "miljön" och först därefter förändra hela samhället. När Gutenberg snickrade på sin tryckpress kunde han knappast tänka sig att bara två generationer senare skulle massproducerade böcker driva reformation och motreformation - eller långt senare driva demokratisering / minskad statsmakt genom liberala dagstidningar.
På samma sätt har Internet varit en sidoverksamhet för etablerade partier och medier. Först nu börjar användandet av Internet ske på andra än de gamla spelarnas villkor.
Till Gerkvist: PP är definitivt inte ointressant. Men historiskt har "missnöjespartier" kommit och gått i både Sverige och andra länder och om de inte företräder något ideologiskt nytt som täcker samhället i stort (som en gång MP) tenderar de att snart försvinna. Och jag kan kan inte se att PP har något dylikt att komma med; bara en variant av gammal anarkoliberalism inom ett mycket smalt samhällssegment.
SvaraRaderaAnders, vi befinner oss mitt i en lika stor samhällsomvandling som övergången från hantverkssamhället till industrisamhället var på sin tid. Och processen drivs av den nya informationsteknologin.
SvaraRaderaDe två första faserna, de tekniska uppfinningarna och entrepenörerskapet, är redan i full gång. Nästa fas, där de stora sociala förändringarna kommer, har vi bara börjat se effekterna av.
Till Anonym: Jag håller helt med. Och jag stödjer denna utveckling till 110%!
SvaraRaderaPP:s frågor befinner sig mitt i stormens öga. Det handlar om grundläggande mänskliga rättigheter på nätet, dvs i framtidens verklighet, frågor av så grundläggande karaktär att de brukar behandlas i internationella konventioner och enskilda länders grundlagar. Det är därför PP har en sådan sprängkraft hos den unga generationen och det är därför jag är säker på att de inte är en dagslända.
SvaraRaderaTill Anonym: Håller med igen. Men min bedömning är att dessa frågor av samma anledning rappt kommer att tas upp och PP:s ståndpunkter kopieras av andra partier. Och dess existensberättigande därmed snart vara helt underminerat. I motsats till miljöfrågorna - som hållit MP flytande sedan 1980-talet - finns här nämligen mycket lite utrymme för nyanser och inget utrymme alls för olika tolkningar. Antingen är man för rätten till anonymitet eller inte. Punkt!
SvaraRaderaFramtiden får visa vem av oss som har rätt. Eftersom jag är anonym så kan vi ju tyvärr inte slå vad. :)
SvaraRaderaDet får bli ett symboliskt, moraliskt vad - den som får fel får skämmas i sin ensamhet! ;-)
SvaraRaderaJag skulle kanske formulerat mitt inlägg såhär: Vi har bara sett början på vad den ökade kommunikationsförmågan (Internet, mobiltelefoni men även mer riktad "gammaldags" kommunikation) gör med politiken. Piratpartiet kan här jämföras med alla de tidiga entreprenörerna i varje innovationscykel, vilka sällan överlevde. De är symptom, inte orsak.
SvaraRaderaDäremot visar Piratpartiet att det går snabbt att skapa kritisk massa, och att de gamla partierna inte har samma manöverförmåga. En annan aspekt är den ökade granskningen av politikers faktiska agerande, tex genom riksdagens granskningsprotokoll.
Till Gertkvist: Absolut!
SvaraRadera