Två svenska soldater, Gunnar Andersson från Stockholm och Johan Palmlöv från Sundbyberg samt tolken Shabab, har dött i strid under sitt arbete med att försöka säkra demokratin och utvecklingen i Afghanistan (SvD 10208, DN 100208, EXP 100208). Tankarna går omedelbart till de dödas familjer, som just nu genomgår den värsta av kriser.Man fylls samtidigt av en stor tacksamhet, för att det faktiskt finns svenskar som på detta sätt är beredda att betala det yttersta priset för att hjälpa andra. För tyvärr är det så här världen ser ut och fungerar: det finns alltid de som - i någon religions, något partis eller annan abstraktions namn - är beredda att döda. Och kampen mot dom får aldrig ges upp, för då ta de genast över och priset för friheten blir då, i långa loppet, ännu högre. Därför - vila i frid!
Vad kallas den abstraktion i vars namn du talar? Du kanske borde åka till Afghanistan och förklara den för de förvirrade människor som är trötta på att se ockupationsmakter avlösa varandra i sitt land. Eller så kanske du ska stanna här och prata om jobbavdraget?
SvaraRaderaTill Anonym: Låt mig gissa, du är kommunist...
SvaraRaderaVila i frid.
SvaraRaderaEtt arbete med att föröka säkra demokratin och utvecklingen? Du anser alltså på fullt allvar att det är av det skälet svenska soldater finns på plats. Och att det finns en "fred" att bevara på något sätt. Man tar sig för pannan!
SvaraRaderaDet vore trevligt om det stämde, men verkligheten och bakgrunden till att både Nato och FN finns där är ju en helt annan. Under den fantastiska rubriken "krig mot terrorismen" har USA kört över hela det internationella samfundet både en och flera gånger. Och även om man därigenom med våld lyckats få bort både en och flera misshagliga ledare, är det en hänsynslös maktpolitik ett antal andra länder nu får betala priset för. Fallet Afghanisthan är ganska fantastiskt, där landets president inte ens har kontroll över säkerheten kring sin egen bostad och där talibaner och ett antal klaner sedan lång tid är allt annat än inlemmade i något slags samhällsbygge. För svenskt vidkommande handlar det om insatser helt utan övergripande mål eller strategi, varför de varken går att "vinna" eller "uppfylla". Därför är det extra sorgligt när svenskar stupar av så dunkla skäl och även sorgligt när andra påhejare försvarar, förhärligar eller romantiserar hela spektaklet. Fortfarande finns ingen demokrati eller frihet eller annat att försvara där med vapen i hand. Om USA tror det eller är villiga att betala priset, låt dem då försöka på egen hand. Men de kanske vill ha slaktboskap till det heliga "kriget mot terrorismen" som inte den amerikanska väljarkåren är villig att skicka fram...? Tur att herr Tolgfors kommer till undsättning!
Till Torkel: Och ditt förslag för ge afghanerna en bättre framtid är som jag förstår det att lämna tillbaka makten till talibanerna, eller? DET bör man ta sig för pannan för...
SvaraRaderaNej, nu läser du kommentarer som fan läser bibeln.
SvaraRaderaAtt dra tillbaka stödet till Afghanistan innebär inbördeskrig. Därför behövs utländsk truppnärvaro, tyvärr (av flera orsaker). Men för att vinna freden är det civil återuppbyggnad som krävs, mer än vapen. Det inser till och med Natos befälhavare McChrystal numera. Han bekräftar vad experter och humanitära aktörer sagt i flera år. Förhoppningsvis leder det också till politisk omprövning i Vita huset, även om sannolikheten är låg.
Men därför är det är hög tid att vi också börjar tala allvar om den svenska insatsen i Afghanistan, inte bara heja på den militära katastrofen. Vårt stöd till civil återuppbyggnad är mindre än hälften av den militära, vilket redovisas årligen. I år skrev biståndsministern: ”Före 2001 gick färre än en miljon barn i skolan och nästan inga flickor fick ordinarie undervisning. I dag är omkring sex miljoner barn inskrivna i grundskolan, varav nästan 35 procent är flickor.”
Det är ett sätt att börja prata mål och resultat. Tyvärr är det fjärran från vad som sker eller kan ske på den militära sidan. När ska hr Tolgfors formulera målen eller våga börja prata vad man uppnår? Troligtvis aldrig.
Till Torkel: Jag är ingen militär expert, men det är uppenbart att enbart civila hjälparbetare i Afghanistan skulle innebära ett omgående talibanövertagande (då de inte är besvärade av vår västerländska blödighet, för att nu uttrycka det hela lite cyniskt). Den dag som talibanerna är besegrade alt. gått med på ett kontrolerbart fredsavtal/avväpning skall jag dock bli den förste att välkomna både svenska och andra trupper lämnar landet.
SvaraRadera