2010-08-22

Lugn nu...


Skulle dagens SIFO-mätning bli valresultat vore den historiska skrällen ett faktum på flera plan. Dels skulle en borgerlig regering för förstå gången omväljas. Dels skulle Moderaterna (åter)ta rollen som största och statsbärande parti som deras föregångare AVF förlorade 1917. Och dels skulle därmed en ny politisk epok i Sveriges modernare historia ta sin början; en era där "sosseriet" inte ligger över folk och land som en tung, våt filt. Dagens nuffror är härför väl värda ett hurra! Men låtom oss också dra ett djupt andetag och komma ihåg att detta, trots allt, bara är just en mätning. För fyra veckor återstår. Och det kan svänga snabbt. Nota bene att det bara är några dagar sedan som Alliansen i en annan mätning enkom ledde med en dryg procent. M a o måste de borgerliga nu fortsätta valkampanjen på högsta tänkbara växel, rakt in i kaklet klockan 20:01 kvällen den 19 september!
.
Vi kan dock kosta på oss att ta en lite närmare titt på siffrorna. Som framgår av mätningen är det framförallt två förhållanden som ansvarar för den kraftiga ledningen: att storstadsbor numera flyr inte bara S utan också MP och att kvinnor, en tidigare bastant vänstergrupp, nu är kluven 50/50. Vad detta beror på kommer säkerligen att försöka (bort)förklaras av diverse oppositionspolitiker och "experter". Låt mig dock göra en väldigt basal analys. Jag tror att storstadsborna helt enkelt nu börjat reflektera kring orimligheten i vänsterns politik och dess krav på bland annat förbud mot nya stormarknader och införandet av tunnebanebutlers. Och att konungarikets kvinnor tröttnat på att tilltalas och behandlas som vilje- och försvarslösa våp av oppositionen, som ju säger att kvinnor ständigt är i behov av extra stöd, hjälp och kvotering.
.
Till sist bara två ytterligare noteringar. Dels att SD nu åter halkat under 4-procentspärren och att de tre mindre borgerliga partierna fortsätter att gå bra, trots att Moderaterna växer. Det förra tror jag i o f sig kan vara hugget som stucket och att SD lika väl kan ta sig in som tvingas stanna kvar utanför. Och det senare visar att det verkar finnas inte bara en bredd utan också ett djup i den borgerliga frammarschen som kan - kan! - innebära att vi på valdagen får uppleva den finala kollaps för den svenska vänstern som borde ha drabbat den 1989/90/91. Men, blicken måste trots detta i ytterligare fyra veckor ergo vara fixerad på målsnöret. För allt annat vore historiskt oförsvarligt - och livsfarligt!

4 kommentarer:

  1. Låt oss hålla tummarna och hoppas. Allt annat än en brakseger för Alliansen vore i och för sig orimligt. Vem vill t ex ha Mona Sahlin som statsminister? Upp med en hand!.... Jag kan inte se något.....

    SvaraRadera
  2. Blev inte en borgerlig regering omvald 1979? Menar du kanske en specifik regering (med samma statminister och andra ministrar)?

    Många SD väljare vågar nog inte svara att de är det. Betydligt fler kommer att rösta på SD på valdagen.

    Sosseriet tar inte slut. Tvärtom är det nog ingen regering någonsin som har rattat den socialdemokratiska statsapparaten så hårt som den här regeringen.

    Även om den nog aldrig riktigt har varit det är det under denna regering som vi har fått slutgiltigt bekräftat att Sverige inte är en rättsstat.

    SvaraRadera
  3. Till Anonym: Jo, de borgerliga vann 1979, men då satt en folkpartistisk minoritetsregering vid makten sedan regeringskrisen rörande käärnkraften 1978. Jag tror också SD har ett visst mörkertal (1-2 %) så risken är stor att de kommer in. Sosseriet kommer givetvis inte att släppa över natt, men fyra år till (eller helst åtta) skulle göra att den värsta förbannelsen i a f släpper. Och nej, tyvärr, så har Sverige aödrig blivit riktigt liberalt vad gäller rättsväsendet. Men man får ju fortsätta hoppas och jobba för att det ska bli bättre...

    SvaraRadera
  4. Och Piratpartiet ger inte ens utslag på radarn. Tomma tunnor...

    SvaraRadera