Den svenska valrörelsen skymmer just nu faktumet att det senare i år, den 2 november, kommer att hållas ytterligare ett enormt viktigt val. Mindre än två år efter att USA och världen (och inte minst då Sverige) drabbades av Obamamania, så befinner sig Barack Obamas presidentskap och hans demokratiska parti i akut kris. Inför "mellanårsvalet" i november tyder mycket på att Republikanerna kommer att vinna åtminstone representanthuset (senaten kommer troligen inte att kunna återtas före 2012). Här är en utmärkt artikel som i tio punkter visar varför:
1. Red regions are gaining; blue are bleeding.
2. Republicans are pulling ahead in U.S. House races.
3. Toss-ups are turning red in the U.S. Senate.
4. Republicans are winning governorships.
5. Republicans are winning state legislatures.
6. Republicans are winning on the issues.
7. Democrats are losing black and Hispanic support.
8. Democrats are losing men, women, whites, and independents.
9. Democrats are losing the young.
10. Republican voters are energized; Democrats disinterested.
Som synes så är det i princip ingenting som pekar i Demokraternas riktning. Och det är enligt undertecknad sannerligen både en befrielse och rätt åt dom! För så bedrövligt illa som Obama skött sitt jobb och så urbota dumma förslag som Demokraterna trummat igenom (varav stimulanspaketet och "Obamacare" är de mest kända), så förtjänar de inget annat än ett hejdundrande nederlag. Mitt tips idag (och jag ber att få återkomma med en mer detaljerad prognos lite längre fram) är att Republikanerna kommer att vinna cirka 45 platser i huset (vilket kommer att ge dom majoriteten) och 7 platser i senaten (vilket är tre mindre än vad som behövs).
Republikanerna må fortfarande dras med problem och ännu så länge sakna en självklar presidentkandidat, men dessa problemen kommer troligen att försvinna i och med en storseger i november. Det är förvisso ännu väldigt, väldigt tidigt att börja spå, men om jag idag skulle satsa en tusing så är det att Mitt Romney kommer att bli den som efterträder Obama i Vita Huset 2012. För även om han har saker som talar emot sig (främst att han är mormon och har ett ideologiskt ganska skakigt record från sin tid som guvernör i Massachusetts), så är han en mycket starkt namn. Han står ty som gammal näringslivsprofil inte minst stark i ekonomiska frågor. Och det är sannerligen en svårslagen fördel i jämförelse med Obama!
Obamacare = Romneycare * 50. Kostnadsexplosionen inom sjukvården i Massachusetts är redan ett faktum, och kommer inte att bli bättre till 2012. Vad du eufemistiskt kallar ”skakigt record” är snarare en fatal belastning. Hur skall Romney kunna angripa Obama för Obamacare, vilket annars skulle kunna vara en av GOPs starkaste frågor? Glöm inte heller hans väl etablerade opportunism, i alla frågor.
SvaraRaderaHan har helt enkelt för mycket bagage för att vara en möjlig kandidat – det behövs en republikansk Obama – ett fräscht ansikte, helt okänt för menigheten.
Till Lars: Det är möjligt, mycket möjligt t o m, att du har rätt. Jag tror dock det återstår att se hur han hanterar det (spinndoktorer är ibland ruggigt duktiga på att skriva om historien). Och jag vore hursomhelst den första att välkomna ett helt nytt och fräscht ansikte. Problemet är bara att jag just nu (med ett par möjliga undantag i John Thune från South Dakota och Paul Ryan från Wisconsin) inte ser några trovärdiga alternativ. Amerikanerna kommer ty 2012 troligen i första hand att söka efter en kandidat som utstrålar kompetens, trovärdighet och trygghet eftersom de är rejält trötta på wild cards som Obama...
SvaraRadera