Stadig ledning

Journalistkårens behov av horse race dramatik (och en därtill i många fall tydlig tendens att tolka verkligheten utefter egna ideologiska önskemål) börjar nu bli tydlig. Med fem veckor till valet visar alla mätningar en förvisso ej överväldigande men stadig borgerlig ledning (SvD 100815, DN 1000815, EXP 100815, SkD 100815, GP 100815, SR 100815). Och trots att dagens nuffror visar på en något utökad ledning beskrivs denna som "svag" och "knapp". För att nu inte prata om följande, minst sagt krystade försök till relativisering: "Med en felmarginal på 2,8 procent för båda blocken är det till och med osäkert om de borgerliga leder överhuvudtaget även om siffrorna pekar åt det hållet."

.

Hade siffrorna varit de omvända är jag ganska säker på att språkbruket varit lite annorlunda...

.

Hursomhelst. Dagens mätning bekräftar den bild som vi nu sett i ett antal månader: rödgrön kräftgång, borgerlig ledning, SD möjlig vågmästare. Dessutom börjar ytterligare ett antal saker bli tydliga. Dels att "broder fyra procent" ser ut att fungera. D v s allmänborgerliga väljare söker sig till C och KD för att garantera att dessa klarar spärren. Dels att detta i sin tur har ett inflytande på valrörelsens visserligen strikt sekundära men ändå enormt kittlande drama mellan M och S om vilket parti som skall (för)bli störst. Dagens moderata tapp, som gynnar C, FP och KD, gör att S just nu ligger en noslängd före.

.

Därtill vill jag fästa uppmärksamheten på ytterligare två saker.

.

För det första att Vänsterpartiet sakta men säkert fortsätter nedåt och nu ligger mer pyrt till för att åka ur riksdagen än något borgerligt parti. Och ett 3,9 procentresultat för det partiet vore givetvis både intellektuellt befriande och skulle garantera en förkrossande borgerlig riksdagsmajoritet. Nu tror jag i o f sig inte att vi i höst kommer att få uppleva denna Sveriges slutliga befrielse från kommunismen. Det finns ty blott fortfarande alltför många vänsterextremister i detta land för att detta skall kunna ske. Men kanske 2014...

.

För det andra börjar det bli uppenbart att MP troligen toppade för tidigt. Dagens tillbakagång är markerad och troligen en signal om att kunskapen om deras krav på kraftigt höjd bensinskatt, förbud mot nya IKEA- och andra lågprisvaruhus utanför städerna, etcetera, sprider sig bland väljarna. Och det verkar som om tidigare potentiella MP-väljare framförallt rör sig högerut (eller i a f inte gynnar S och V). Har latteliberalerna på Söder månne i tid fattat att deras gröna dagdrömeri var orealistiskt?