2010-10-08

Lite sanningar om Per Albin

Jag recenserar i dag bidraget om Per Albin Hansson i "statsministerboxen" i Svensk Tidskrift.

11 kommentarer:

  1. Bra skrivet!

    Fasen också! Vi måste göra något åt det här med de svenska offentliga lögnerna!

    Man kan inte annat än reflektera över ett land som hävdar att det är världens modernaste och samtidigt har en historieskrivning och en personkult som påminner om den i tredje världen...

    Vad är egentligen Sverige för sorts land, under den polerade, nyurbana fasaden?

    SvaraRadera
  2. Till Tor: Tack! :-)

    Till Anonym: De gamla lögnerna och överdrifterna är på väg att falla sönder, men det kommer att ta tid. Paradigm är sega strukturer..!

    SvaraRadera
  3. En annan förklaring är att det sker först när det inte längre är ett hot mot etablerade strukturer.

    Du vet, när diktatorn är vid makten är han enbart hyllad. När han är död är han bara kritiserad.

    Jag tänker på 1989 års debatt om de sociala ingenjörerna. Den kom ju ganska lägligt efter murens fall och efter det att båda Alva och Gunnar gått bort - liksom hela deras generation.

    Claes Arvidsson - och du själv - har ju försökt få igång diskussionen om "det galna kvartssekelt", men det blir inte någon kritisk massa.

    Är det obilligt att gissa att den debatten kommer igång först när 40-talisterna har gått bort?

    SvaraRadera
  4. Till Anonym: Mycket kommer att förändras när "köttberget" nu börjar gå i pension. Dels verkar de borgerliga (Alliansen vann ju slaget om pensionärsrösterna trots all skräckpropaganda), dels kommer många etablerade sanningar och "heliga kor" att vältas över ända. Så ock vad gäller historieskrivningen -- men det blir en seg process, för alla kommunistoida professor har varit enormt duktiga på att match fram många likasinnade efterträdare...

    SvaraRadera
  5. Jag har inte samma förtroende för de borgerliga. Jag har sett hur de svek i grundlagsutredningen, när de själva fick makten.

    Ser man till kulturpolitiken verkar de inte ens ha någon.

    Ärligt talat uppfattar jag inte svensk borgerlighet som humanistiskt intresserad.

    Det är ju väl känt att Timbro hade en bredare ansats från början, men sedan blev det idel ädel ekonomism.

    Faktiskt vart det något av en överraskning att de stödde din historiska bok, och till och med ordnade ett seminarium.

    Samtidigt lär Rankka ha sagt nej till Claes Arvidsson att skriva en tredje bok i trilogin om Palme-epoken. En bok om de kritiker som trots allt fanns.

    Nej, den svenska modellen har varit för förankrad på båda sidor. Högern vill ha makt och genomföra sin politik, inte ha några stora uppgörelser om svensk historia och politisk kultur.

    1. Det kan få Sverige att se illa ut i internationella ögon.

    2. Allmänheten är inte särskilt road av den här typen av kritik, vilket knappast gör den till en image builder.

    Kanske kan utnämningen av forskare börja förändras. Men, finns det en enda doktor som inte åtminstone har flaggat rött eller rosa för att få doktorera?

    Jag tror att man kommer att behöva en hel generation på sig...

    SvaraRadera
  6. Till Anonym (10:05): Min erfarenhet är att tvärtom att Timbro på senare år, under Maria R, medvetet breddat sin verksamhet till "mjuka" frågor som socialpolitik och historia; min bok var en del av detta. Sedan har det traditionsmässigt varit mycket ekonomi ja. Jag tror vidare också att det ligger i borgerlighetens intresse att när man nu lyckats få ett lite fastare tag om regeringsmakten "ta tag" i just kulturfrågorna. Jag tror också att en insikt börjat växa fram om att det är just dessa frågor som är viktiga långsiktigt, för att bryta sosseriets enorma makt över tanken!

    SvaraRadera
  7. "Ser man till kulturpolitiken verkar de inte ens ha någon."

    Jag hoppas att du förstår att det är något positivt.

    SvaraRadera
  8. Till Tor: Den vinklen slog mig i efterhand. Dock menade jag i första hand att de inte verkar ha en egen relation till kultur; de saknar själva ett kulturellt intresse. Som konservativ kan man också se att det finns en viss kulturpolitik av intresse. Förvaltningen av ett gemensamt svenskt och europeiskt kulturarv. Historieundervisningen i skolan. M m. Jag skulle inte bli förvånad om den borgerliga regeringen tyckte att det var en bra idé att sälja slottet till SE Banken och om de kan mycket lite om aktuell historisk forskning och debatt.

    Till Anders: Bra, om det är så! Men i relation till hur det skulle kunna vara, är det ändå mycket tunt. I slutändan skulle man dessutom önska en kultur och kulturdebatt som står helt fri från de etablerade maktstrukturerna, inklusive de politiska partiernas tankesmedjor...

    SvaraRadera
  9. Till Anonym (12:50): Det är tunt, hålelr med. Men som sagt jag tror att det är på väg att bli bättre. Och sedan självklart -- som liberalkonservativ önskar jag starkt att kulturen till stora deler blev helt frikopplad från politiken. Jag tillhör dom som anser att sådan ska skapas och formas på en fri marknad; sedan kan/skall det offentliga bidra till att bevara kulturarvet, d v s det folk valde att titta, se och läsa på/om. Var gränsen "bakåt" för detta ansvar skall gå kan givetvis ibland bli svår att dra, men jag tycker nog att 75-100 år en rimlig gräns...

    SvaraRadera
  10. Anonym,

    jag hoppas att du är nöjd med kultursatstningen.

    60 miljoner för digitalisering av biografer

    SvaraRadera