Fasen också! Vi måste göra något åt det här med de svenska offentliga lögnerna!
Man kan inte annat än reflektera över ett land som hävdar att det är världens modernaste och samtidigt har en historieskrivning och en personkult som påminner om den i tredje världen...
Vad är egentligen Sverige för sorts land, under den polerade, nyurbana fasaden?
En annan förklaring är att det sker först när det inte längre är ett hot mot etablerade strukturer.
Du vet, när diktatorn är vid makten är han enbart hyllad. När han är död är han bara kritiserad.
Jag tänker på 1989 års debatt om de sociala ingenjörerna. Den kom ju ganska lägligt efter murens fall och efter det att båda Alva och Gunnar gått bort - liksom hela deras generation.
Claes Arvidsson - och du själv - har ju försökt få igång diskussionen om "det galna kvartssekelt", men det blir inte någon kritisk massa.
Är det obilligt att gissa att den debatten kommer igång först när 40-talisterna har gått bort?
Till Anonym: Mycket kommer att förändras när "köttberget" nu börjar gå i pension. Dels verkar de borgerliga (Alliansen vann ju slaget om pensionärsrösterna trots all skräckpropaganda), dels kommer många etablerade sanningar och "heliga kor" att vältas över ända. Så ock vad gäller historieskrivningen -- men det blir en seg process, för alla kommunistoida professor har varit enormt duktiga på att match fram många likasinnade efterträdare...
Jag har inte samma förtroende för de borgerliga. Jag har sett hur de svek i grundlagsutredningen, när de själva fick makten.
Ser man till kulturpolitiken verkar de inte ens ha någon.
Ärligt talat uppfattar jag inte svensk borgerlighet som humanistiskt intresserad.
Det är ju väl känt att Timbro hade en bredare ansats från början, men sedan blev det idel ädel ekonomism.
Faktiskt vart det något av en överraskning att de stödde din historiska bok, och till och med ordnade ett seminarium.
Samtidigt lär Rankka ha sagt nej till Claes Arvidsson att skriva en tredje bok i trilogin om Palme-epoken. En bok om de kritiker som trots allt fanns.
Nej, den svenska modellen har varit för förankrad på båda sidor. Högern vill ha makt och genomföra sin politik, inte ha några stora uppgörelser om svensk historia och politisk kultur.
1. Det kan få Sverige att se illa ut i internationella ögon.
2. Allmänheten är inte särskilt road av den här typen av kritik, vilket knappast gör den till en image builder.
Kanske kan utnämningen av forskare börja förändras. Men, finns det en enda doktor som inte åtminstone har flaggat rött eller rosa för att få doktorera?
Jag tror att man kommer att behöva en hel generation på sig...
Till Anonym (10:05): Min erfarenhet är att tvärtom att Timbro på senare år, under Maria R, medvetet breddat sin verksamhet till "mjuka" frågor som socialpolitik och historia; min bok var en del av detta. Sedan har det traditionsmässigt varit mycket ekonomi ja. Jag tror vidare också att det ligger i borgerlighetens intresse att när man nu lyckats få ett lite fastare tag om regeringsmakten "ta tag" i just kulturfrågorna. Jag tror också att en insikt börjat växa fram om att det är just dessa frågor som är viktiga långsiktigt, för att bryta sosseriets enorma makt över tanken!
Till Tor: Den vinklen slog mig i efterhand. Dock menade jag i första hand att de inte verkar ha en egen relation till kultur; de saknar själva ett kulturellt intresse. Som konservativ kan man också se att det finns en viss kulturpolitik av intresse. Förvaltningen av ett gemensamt svenskt och europeiskt kulturarv. Historieundervisningen i skolan. M m. Jag skulle inte bli förvånad om den borgerliga regeringen tyckte att det var en bra idé att sälja slottet till SE Banken och om de kan mycket lite om aktuell historisk forskning och debatt.
Till Anders: Bra, om det är så! Men i relation till hur det skulle kunna vara, är det ändå mycket tunt. I slutändan skulle man dessutom önska en kultur och kulturdebatt som står helt fri från de etablerade maktstrukturerna, inklusive de politiska partiernas tankesmedjor...
Till Anonym (12:50): Det är tunt, hålelr med. Men som sagt jag tror att det är på väg att bli bättre. Och sedan självklart -- som liberalkonservativ önskar jag starkt att kulturen till stora deler blev helt frikopplad från politiken. Jag tillhör dom som anser att sådan ska skapas och formas på en fri marknad; sedan kan/skall det offentliga bidra till att bevara kulturarvet, d v s det folk valde att titta, se och läsa på/om. Var gränsen "bakåt" för detta ansvar skall gå kan givetvis ibland bli svår att dra, men jag tycker nog att 75-100 år en rimlig gräns...
– Syftet med denna blogg är att presentera tankar, kommentarer och reflektioner kring framförallt (men då vi lever i en globaliserad värld inte enbart) svensk in- och utrikespolitik med ena ögat på framtiden, det andra i historieböckerna och båda fötterna på jorden en bit till höger om den svenska Jantemeridianen! Inläggen kommer ergo att präglas av samma perspektiv som min bokEn annorlunda historia(se vidare nedan).
Om kommentarer: Jag förhandsgranskar men publicerar i princip alla såväl positiva och negativa kommentarer som skickas in (publiceringen kan därför dröja ett tag). Undantag görs för kommentarer som innehåller material som jag tror bryter mot svensk lag, rena stupiditeter och förolämpningar, samt material som uppenbarligen inte har något att göra med det aktuella inlägget. I dagsläget har jag avvisat c:a 35 kommentarer.
Född 1970 i Dalsland. Jag blev tidigt intresserad av historia och politik och satt bl.a. som moderat fullmäktigeledamot i Melleruds kommun 1988-91, men är i dag partipolitiskt obunden. Civilt jobbade jag först som försäljare och sedan som egen företagare. 1997 började jag studera vid Uppsala universitet och tog 2002 ut en fil.mag. i historia. Jag läste sedan också historia och statskunskap ett år i USA. Efter hemkomsten 2004 verkar jag som frilansjournalist och debattör. Jag har bland annat skrivit för veckomagasinet Fokus och varit stående gästkrönikör i Norrbottens-Kuriren. Våren 2010 jobbade jag också som vikarierande ledar- och debattredaktör på NWT.
Länkar till artiklar och krönikor jag publicerat i andra media finns på: www.edwardsson.biz
Arvid Lindmanbiografi
Första veckan i juni 2010 kom jag ut med en Arvid Lindmanbiografi. Boken kan köpas av mig eller direkt från Timbro. Klicka bara på omslaget ovan eller e-maila mig!
Anders Edwardsson, bekant för Kurirens läsare som krönikör och vikarierande skribent på ledarsidan, kan förhoppningsvis bidra till lite historieupplysning med sin skrift. Det är ett spännande stycke historia han berättar, om en period liksom Arvid Lindman undangömd i svensk historieskrivning, som ju annars brukar ta sin början vid starten på Socialdemokraternas långa maktinnehav. Norrbottens-Kuriren (100731)
Det är imponerande hur mycket information författaren har lyckats få med på bokens drygt hundra sidor. Och journalisten och historikern Edwardsson skall ha en eloge för att han lyckats med att behandla ett stort stoff på ett intresseväckande och levande sätt.
Svensk Tidskrift (100702)
Den historiska myten säger att socialdemokrater och liberaler har ett obefläckat förhållande till rösträttsreformer i början av 1900-talet medan högerns är tämligen tveksamt. Den myten avfärdar Edwardsson kortfattat och välformulerat. Västerviks Tidningen (100623)
Klart är att Edwardsson som i flera verk velat visa att "det moderna Sverige inte började med Socialdemokraterna" gör bra insats i detta arbete med Lindmanboken. Kvällsposten (100626)
Den 25 mars 2009 kom min bok En annorlunda historia om Sveriges 1900-talshistoria ut på Timbro. Läs mer om innehållet genom att klicka på bokomslaget ovan. Jag bjuder också på första kapitlet, som du kan ladda hem här. Och då Tryckfilsnisse var framme kan korrektioner till första upplagan läsas här.
En andra reviderad upplaga utkom i början av 2011. Den kan direkt köpas från mig eller från Timbros egen bokhandel på www.timbro.se
(100108) Jag noterade idag att min bok numera är kurslitteratur på delkursen "Svensk politik" i Statskunskap C vid Uppsala universitet. Jag känner mig hedrad!
PRESSKLIPP
Edwardsson vill upplysa svenskarna om att det är ett misstag att entydigt förknippa välfärd med socialdemokratin (...) Åsa Moberg i boken Allt är möjligt
Anders Edwardsson ger sig på en rad heliga kor, vilket alltid är uppfriskande. (...) hans version av Sveriges historia är provokativ, lättillgänglig och intressant, inte minst som diskussionsunderlag. Börje Isakson i Företagsminnen nr. 4/2009
Genom okuvlig vetgirighet, ett tydligt språk och en välgörande polemisk ton underhåller boken En annorlunda historia läsaren, samtidigt som Sveriges historia visar sig vara mer mångfacetterad och komplicerad än väntat. Waldemar Ingdahl i Svensk Linje (nr. 2/2009)
(…) det råder ingen tvekan om att Edwardssons bok kan få stort inflytande på svensk historieskrivning. För vad har egentligen vänstern att komma med som motvikt? Kalle Holmkvist i LO-Tidningen (090827)
Och visst har Edwardsson rätt i att det var industrialismen, inte folkhemmet, som över huvud taget möjliggjorde för de sociala ingenjörerna att ha något att fördela. Rickard Westerberg på Dagens Nyheters ledarsida (090826)
Endast ett nyliberalt systemskifte, som avvecklar den skattetunga överhetsstaten och frigör en spirande nyföretagaranda, kan få de tillbakablickande svenskarna att vända folkhemsruinen ryggen. Carl-Johan Gardell i SvD Kultur (090614)
Också i Anders Edwardssons "En annorlunda historia", som utgavs tidigare i år, utmanas den socialdemokratiska historieskrivningen. Här lyfts istället borgerligheten och högern fram som den progressiva kraften i svensk historia. Norrbottens-Kuriren (090525)
VästerviksTidningen (090518)
Gotlands Allehanda (090515)
En mycket läsvärd bok för den som gärna vill lyfta på stenarna i den gängse skildringen av den svenska framgångssagan. Jönköpings-Posten (090513)
Anders Edwardsson har skrivit en annorlunda och viktig historiebok om hur Sverige blev ett rikt och välmående land. Och det berodde inte på socialdemokratisk folkhemspolitik utan på hårt arbetande entreprenörer. Nya Wermlands-Tidningen (090512)
Först Erlander, sen Palme sa, helt ofattbart, nej, nej, nej till Nato:s ekonomiska ekvivalent, EU. Det var återigen neutraliteten - hycklad och obefintlig - som drogs fram (väl behandlat ... i ... Anders Edwardssons ... färska "En annorlunda historia"). Ulf Nilssoni Expressen/GT (090505)
Redan i inledningskapitlet visar Edwardsson hur vanliga svenska läroböcker på både grundskole- och universitetsnivå ger en bild av 1930-talet som är så gott som identisk med den som socialdemokraternas partiprogram ger. Blått (sid 15, nr 2/2009)
Man kan bara hoppas att de över 400 sidorna läses av de unga generationer som berövats sin historia i skolan under decennier av socialpedagogismens strävan att omprogrammera det nationella minnet. Mats Johansson i Svensk Tidskrift (090501)
Edwardsson skriver polemiskt och med allt annat än en torr fackprosa, man kan nästan höra hur upprörd han blir när han beskriver kampen mellan "frihetens vänner" och "frihetens fiender". Kvällsposten (090418)
I S-världen är ju Per Albin Hanssons folkhem rena idyllen, men när Edwardsson är färdig med honom återstår det inte mycket av mysfarbrodern. Svenska Dagbladet (040411)
Anders Edwardsson kommer i dagarna med sin bok, En annorlunda historia (...) där han går igenom svensk historia från 1500-talet till idag. Borås Tidning (090331)
Gotlands Allehanda (090330)
ON-LINE KOMMENTARER
Boken "En annorlunda historia. Folkhemmet i ett nytt ljus" av Anders Edwardsson är i sanning ett förlösande alster. Anders lyckas med ett enkelt och ledigt sätt lyfta fram fakta så att boken är både spännande och givande från start. Jag är djupt tacksam över att äga boken då den verkligen lyfter fram sådant som undanhållits historieundervisningen. Sjövall
Den i år utkomna En annorlunda historia. Folkhemmet i nytt ljus av Anders Edwardsson (Timbro) är banbrytande. Den demonstrerar tydligt att det var främst tack vare liberalismen och fri företagsamhet som Sverige blev ett av världens rikaste länder under tiden från omkring 1850. Under (s) från 1945 kom sedan Sverige att hamna i division två. Världsinbördeskriget
"Folkhemmet i nytt ljus - En annorlunda historia" av Anders Edwardsson ger (...) ett välgörande annat perspektiv på Sveriges moderna nutidshistoria. Otroligt intressant bok. Patrik Öhman
Anders Edwardssons "En annorlunda historia" rekommenderas varmt till alla som är intresserade av att förstå varför den svenska politiken ser ut som den gör! Johan Hedin
Det faktum att Sverige har haft svårt att ta ställning fullt ut till saker och ting är historiskt sett djupt rotat; Se till exempel Anders Edwardssons (bok), där han bland annat gör upp med Sveriges ständiga vilja att vara till lags internationellt. Doom4
(H)ade talet om borgerlig samverkan under 60-talet lyckats bli något mer och meningsfullare än tafatta ”borgfreder” under valrörelserna är det mer än möjligt att historien hade tagit en annan vändning och vi hade kanske sluppit 70-talets vansinniga socialiseringar och statliga kulturrevolution. Allt detta beskrivs ingående i Anders Edwardssons välskrivna bok... Daniel Bergström på Tradition & Fason
Tonen är borgerligt raljant, och språkigt mustigt och följsamt på ett sätt som gör boken oerhört lättläst. "PK" på liberaldebatt.se
Han belägger sin tes med en lång rad exempel på fakta som sällan i dag kommer fram. Peter J Olsson
Som historiker av facket, och utan tendenser till medlöperi, har jag nog varit av Edvardssons uppfattning i åtskilliga decennier. Dr Cais Blogg
...utmärkt ammunition och källa för den som vill utmana myten om att Per Albin Hansson och rörelsen byggde landet. Niklas Elert
Alla vi som gått i den svenska flumskolan borde läsa boken. Dick Erixon
Dessutom så är boken skriven på ett lättsamt sätt så man behöver inte vara historieprofessor för att få ut något av den. Eva Westerberg
Edwardssons bok kan förhoppningsvis fungera som en tankeställare och vara ett första steg för att återta den historia som socialister i alla tider, lögnaktigt, sökt ta patent på. Markus Jonsson
Socialism is a philosophy of failure, the creed of ignorance, and the gospel of envy, its inherent virtue is the equal sharing of misery. Winston Churchill
Wi wilje befrämja Industrien; men lägga likwäl hinder i wägen för den idoga at få föda sig. Anders Chydenius
How do you tell a communist? Well, it's someone who reads Marx and Lenin. And how do you tell an anti-Communist? It's someone who understands Marx and Lenin. Ronald Reagan
Raseri och ilska kommer att riva ner mer på en halvtimma än försyn, avsiktlighet och förutseende kan bygga upp på hundra år. Edmund Burke (om franska revolutionen)
Kapitalismens nedärvda last är den ojämlika fördelningen av tillgångarna, socialismens nedärvda dygd är den jämlika fördelningen av fattigdomen. Winston Churchill
Kapitalismen är det sämsta av alla samhällssystem - för dem som inte har upplevt något annat. Gabriel Laub
Kompetenta människor söker inte efter makt, för de behöver den inte. Mindre kompetenta människor älskar makt. Curt Nicolin
Only two things are infinite, the universe and human stupidity,and I'm not sure about the former. Albert Einstein
Those who would give up essential liberty to purchase a little temporary safety deserve neither liberty nor safety. Benjamin Franklin
Alla ideologier som velat göra kollektivet friskt har till slut byggt läger. Juli Zeh
Bra skrivet!
SvaraRaderaFasen också! Vi måste göra något åt det här med de svenska offentliga lögnerna!
Man kan inte annat än reflektera över ett land som hävdar att det är världens modernaste och samtidigt har en historieskrivning och en personkult som påminner om den i tredje världen...
Vad är egentligen Sverige för sorts land, under den polerade, nyurbana fasaden?
Väl skrivet.
SvaraRaderaTill Tor: Tack! :-)
SvaraRaderaTill Anonym: De gamla lögnerna och överdrifterna är på väg att falla sönder, men det kommer att ta tid. Paradigm är sega strukturer..!
En annan förklaring är att det sker först när det inte längre är ett hot mot etablerade strukturer.
SvaraRaderaDu vet, när diktatorn är vid makten är han enbart hyllad. När han är död är han bara kritiserad.
Jag tänker på 1989 års debatt om de sociala ingenjörerna. Den kom ju ganska lägligt efter murens fall och efter det att båda Alva och Gunnar gått bort - liksom hela deras generation.
Claes Arvidsson - och du själv - har ju försökt få igång diskussionen om "det galna kvartssekelt", men det blir inte någon kritisk massa.
Är det obilligt att gissa att den debatten kommer igång först när 40-talisterna har gått bort?
Till Anonym: Mycket kommer att förändras när "köttberget" nu börjar gå i pension. Dels verkar de borgerliga (Alliansen vann ju slaget om pensionärsrösterna trots all skräckpropaganda), dels kommer många etablerade sanningar och "heliga kor" att vältas över ända. Så ock vad gäller historieskrivningen -- men det blir en seg process, för alla kommunistoida professor har varit enormt duktiga på att match fram många likasinnade efterträdare...
SvaraRaderaJag har inte samma förtroende för de borgerliga. Jag har sett hur de svek i grundlagsutredningen, när de själva fick makten.
SvaraRaderaSer man till kulturpolitiken verkar de inte ens ha någon.
Ärligt talat uppfattar jag inte svensk borgerlighet som humanistiskt intresserad.
Det är ju väl känt att Timbro hade en bredare ansats från början, men sedan blev det idel ädel ekonomism.
Faktiskt vart det något av en överraskning att de stödde din historiska bok, och till och med ordnade ett seminarium.
Samtidigt lär Rankka ha sagt nej till Claes Arvidsson att skriva en tredje bok i trilogin om Palme-epoken. En bok om de kritiker som trots allt fanns.
Nej, den svenska modellen har varit för förankrad på båda sidor. Högern vill ha makt och genomföra sin politik, inte ha några stora uppgörelser om svensk historia och politisk kultur.
1. Det kan få Sverige att se illa ut i internationella ögon.
2. Allmänheten är inte särskilt road av den här typen av kritik, vilket knappast gör den till en image builder.
Kanske kan utnämningen av forskare börja förändras. Men, finns det en enda doktor som inte åtminstone har flaggat rött eller rosa för att få doktorera?
Jag tror att man kommer att behöva en hel generation på sig...
Till Anonym (10:05): Min erfarenhet är att tvärtom att Timbro på senare år, under Maria R, medvetet breddat sin verksamhet till "mjuka" frågor som socialpolitik och historia; min bok var en del av detta. Sedan har det traditionsmässigt varit mycket ekonomi ja. Jag tror vidare också att det ligger i borgerlighetens intresse att när man nu lyckats få ett lite fastare tag om regeringsmakten "ta tag" i just kulturfrågorna. Jag tror också att en insikt börjat växa fram om att det är just dessa frågor som är viktiga långsiktigt, för att bryta sosseriets enorma makt över tanken!
SvaraRadera"Ser man till kulturpolitiken verkar de inte ens ha någon."
SvaraRaderaJag hoppas att du förstår att det är något positivt.
Till Tor: Den vinklen slog mig i efterhand. Dock menade jag i första hand att de inte verkar ha en egen relation till kultur; de saknar själva ett kulturellt intresse. Som konservativ kan man också se att det finns en viss kulturpolitik av intresse. Förvaltningen av ett gemensamt svenskt och europeiskt kulturarv. Historieundervisningen i skolan. M m. Jag skulle inte bli förvånad om den borgerliga regeringen tyckte att det var en bra idé att sälja slottet till SE Banken och om de kan mycket lite om aktuell historisk forskning och debatt.
SvaraRaderaTill Anders: Bra, om det är så! Men i relation till hur det skulle kunna vara, är det ändå mycket tunt. I slutändan skulle man dessutom önska en kultur och kulturdebatt som står helt fri från de etablerade maktstrukturerna, inklusive de politiska partiernas tankesmedjor...
Till Anonym (12:50): Det är tunt, hålelr med. Men som sagt jag tror att det är på väg att bli bättre. Och sedan självklart -- som liberalkonservativ önskar jag starkt att kulturen till stora deler blev helt frikopplad från politiken. Jag tillhör dom som anser att sådan ska skapas och formas på en fri marknad; sedan kan/skall det offentliga bidra till att bevara kulturarvet, d v s det folk valde att titta, se och läsa på/om. Var gränsen "bakåt" för detta ansvar skall gå kan givetvis ibland bli svår att dra, men jag tycker nog att 75-100 år en rimlig gräns...
SvaraRaderaAnonym,
SvaraRaderajag hoppas att du är nöjd med kultursatstningen.
60 miljoner för digitalisering av biografer