Riksbankens halvering av räntan (se exempelvis SvD och DN) beskrivs av de ansvariga som en helt nödvändig åtgärd för att rädda den svenska ekonomin. Om detta är sant eller inte får någon annan uttala sig.
Låt mig dock bidra med en historisk observation: att varje gång politiker skridit till verket för att "rädda landet" har det generellt gått åt skogen. Som när Herbert Hoover lovade "fixa till Amerika" efter börskraschen 1929 och släppte lös en kanonad av skatter, bidrag, regleringar och annat som försvårade en nödig korrektion av 1920-talets upptrissade löne- och prisnivåer och förlängde pinan till en tioårig depression. Eller när (s) och (fp) 1990 försökte rädda "den svenska modellen" genom "århundradets skattereform" som - då man vägrade sänka skattetrycket - bland annat momsbelade boende och byggande, vilket knäckte den lilla tillväxt som Sverige då fortfarande kunde stoltsera med.
Men kanske finns det undantag från regeln att politiska ingrepp stjälper snarare än hjälper? Jag uppmanar den som kan konkretisera ett enda fall där statlig intervention bevisligen räddat en ekonomi i trubbel att lämna en kommentar...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Riksbanken är ju - precis som andra centralbanker - en offentlig institution, och därför kan deras agerande på räntemarknaden liknas vid offentliga interventioner. Riksbankens tjänstemän sätter räntan efter hur de tror att den framtida inflationen utvecklas, vilket innebär att penningpolitik är detsamma som planekonomi. Priset på konsumtion i dag jämfört med konsumtion i framtiden, det vill säga räntan, är alltså ett pris som inte (i första hand) bestäms av marknaden, utan bestäms främst av några få offentliganställda tjänstemän. Det hela blir ju inte bättre av att Riksbankens planer/prognoser, i likhet med det sovjetryska femårsplanerna, allt som softa slår helt fel, vilket leder till justerade prognoser, ryckig ränteutveckling och för hög alternativt för låg inflation. Att finanskrisen förgicks av en medveten lågräntepolitik från i första hand amerikanska Federal Reserve med en kraftig kreditexpansion som följd är kanske inte heller särskilt meriterande för centralbankspolitik i allmänhet. De som har rörliga bolån bör vara medvetna om att deras räntekostnader bestäms av en Riksbanksledning som sitter och gissar.
SvaraRadera