Svensk politik är fylld med heliga kor som den som vill räknas till "de goda" enkom får rykta medhårs (bistånd, flyktingmottagning, Konstfack, etc). Mitt i det politiska finrummet står också sedan decennier två stora, riktigt fula elefanter som man helst bör låtsas som om de inte finns, eller som man i alla fall inte får säga är så stora och fula som de faktiskt är: islamisten och vänsterextremismen.
Den förre - som i Allahs namn vill avskaffa demokratin, förtrycka kvinnor, starta världskrig, utrota judar och döda, lemlästa och förödmjuka alla som inte håller med om allt - antas av kulturnissar, feminister, fredsaktivister och andra progressiva inte vara riktigt så usel som vanliga människor fått för sig. I synnerhet inte om han finns i och opererar från Sverige. Att kräva hårda tag eller andra plebejiska dumheter mot dylika filurer framkallar därför ofelbart besvärade huvudskakningar från den politisk-kulturella elitens patricier.
Det samma gäller även krav på rigorösare insatser mot vänsterextremister. Dessa säger förvisso också saker som skulle kunna tolkas som lätt odemokratiska eller osmakliga (som krav på proletariatets diktatur, att seriemördaren och våldtäktsmannen Che var en hyvens kille, att Castro och Chavez är goa´ gubbar, etc). Men då den numera något åldrade svenska åsiktsnoblessen när det begav sig, runt 1968, själv sa liknande saker tas de inte på allvar. Dessutom så vill ju de små liven egentligen bara väl. Det vill säga införa socialism; en idé som förvisso överallt där den testats på allvar aldrig lett till annat än död, förtryck och fattigdom, men som om den infördes i Sverige bara skulle innebära finfina grejer.
Det senaste dygnets (brist på) reaktioner på terrorismen i Södertälje fångar väl denna stupida och infantila inställning till verkligheten (SvD 090227, DN 090226). För så fort välrakad ungdom med militärkängor ropar okvädningsord efter exempelvis homosexuella eller klår upp en invandrare ropas det (med rätta) på omedelbara och kraftfulla insatser. Men när diktaturens kreatur sticker fram sina trynen från andra hållet, ja, då måste saken utredas, läget analyseras, inga förhastade slutsatser dras, etc. Och allt är ju givetvis ytterst, som alltid, USA:s fel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hårdnande klassmotsättningar leder till detta, men att anarkister eldar upp matbutiker är helt fel väg att gå.
SvaraRaderaDessutom står du inte för någon demokrati själv. Vänsterextremisterna har i alla fall demokratin som mål, till skillnad från dig som tror att du lever i en.
Oj, det var ord och inga visor det Anders. Och mycket bra sådana! Jag undrar hur många, som du och jag, som går runt med dessa känslor av att inte får kritisera politiskt laddade områden trots den uppenbart skeva syn på och hantering av både Islamister och vänsterextremister som svensk kultur- och politikelit förespråkar. Någonstans måste det ha gått helt galet i diskussionerna när normalt begåvade individer håller inne med sina åsikter om dessa grupperingar för att inte väcka anstöt, ja rent av hamna utanför den politiska banan. Starkt av dig att ta upp detta ämne, hoppas det ger gensvar. Vissa skulle kalla ditt inlägg för politiskt självmord.. ;)
SvaraRaderaÄäää....är du inte med i fel parti?
SvaraRaderaFYI: Författaren av denna blogg är sedan många år inte aktiv eller ens medlem i något politiskt parti. Därtill är utbudet alltför enformigt socialdemokratiskt/socialliberalt.
SvaraRadera