Massmedia rapporterar ofta och gärna om fusk. Och med några pliktskyldiga undantagsfall om skattefuskande politiker och ännu mer sällsynta instick om bidragstrixande medborgare handlar det nästan undantagslöst om företagare. Som i dag, när man till morgonkaffet får sig serverat ett helt uppslag om hur Skatteverket avslöjat att 7 av 10 kaféer och sushibarer verkar fiffla med kassorna (SvD 090213).
Det är givetvis inte bra att det fuskas. Den som regel förnumstiga och illa dolda politiska undertonen i rapporteringen går dock ofta en rättskaffens människa på nerverna. Som underrubriken på dagens artikeln: "30 till 50 procent av intäkterna hamnar ofta i kaféägarnas fickor". Som om detta i princip vore fel! Vad författarna till dylika artiklar glömmer bort (eller i alla fall aldrig påpekar) är att det ju faktiskt i grunden rör sig om företagarnas pengar; hederligt ihoparbetade om än ohederligt undanhållna skattmasens långa, klibbiga fingrar.
De indignationsmästare som skriver om fusket för heller aldrig vad jag kunnat se några resonemang om varför så många företagare fuskar. Men det beror nog på att dylik information skulle störa den politiskt korrekta nidbilden av småföretagaren som en egoistisk och hypergirig månglare. De allra flesta fuskande företagare trixar dock garanterat enbart för att överleva. Och tvingas till detta av alla de skatter, regleringar och annat elände, som sedan decennier sätter många gånger oöverkomliga hinder i vägen för att kunna klara sig på hederligt sätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
problemet är att prisnivåerna är så lågt pressade att du inte kan få lönsamhet om du inte fuskar. Om alla slutade fuska skulle prisnivåerna justeras så alla kan konkurrera på liknande villkor. Jag som egen företagare (5 anställda) kan inte konkurrera med en nisse på hörnet som stoppar hälften i fickan direkt. Det drabbar mig och mina anställda.. bra?
SvaraRaderaDu beskriver problematiken lysande. Om alla slutade fuska skulle givetvis konkurrensen bli helt rättvis. Vi måste dock vara realister och inse att vi aldrig kommer att nå dit (om inte alla skatter och avgifter helt avskaffas). Det bästa/enda vi kan göra - förutom att inrätta en kontrollstat á la Nordkorea - är därför att sänka skatter och kostnader till något rimligare nivåer än i dag. Jag är ty övertygad om att den typiske företagaren, precis som svensken i övrigt, fortfarande är tillräckligt lutheranskt sinnad för att då i alla fall trixa mindre än i dag.
SvaraRaderaAnders, allt är ju relativt, det går ALLTID att bli av med majoriteten av ett problem.
SvaraRaderaProblemet idag är ju snarast att det lönar sig att fuska om man inte blir påkommen direkt och för det mesta även då.
Skulle däremot straffet vara att obetald skatt tiofaldigades samt att kreditratingen vart sämsta tänkbara och i värsta fall näringsförbud skulle troligen mycket färre ta risken att fuska.
Nu kanske man inte behöver vara riktigt så drastisk men helt klart behöver incitamentet för att betala sin skatt höjas.
Nja, vad jag vet så har straffen för skattebrott etc. varit drakoniska i decennier och ändå sitter vi där vi sitter. Att dra åt den skruven ytterligare ett eller några varv torde nog bara förvärra situationen ytterligare... Bättre enl. mig att sänka skatterna till en nivå där medborgare och företagare känner att man får valuta för dem. Då stiger förhoppningsvis skattemoralen per automatik.
SvaraRadera