En populistisk harkrank

SAP:s gruppledaren i riksdagen, Sven-Erik Österberg, hävdar i dag på Newsmill att medan "andra regeringar agerar gör den svenska inget för att överbrygga krisen." Detta är en lögn (då regeringen redan bistått näringslivet med ett stort antal miljarder) som man verkligen önskar vore sann. För man behöver inte läsa många mer finstilta historieböcker för att inse att statlig intervention enkom tenderar att förvärra ekonomiska kriser.

Vi kan ta Sverige som exempel. 1974-76 sjösattes överbryggningspolitiken, som gick ut på att Sverige skulle ”hoppa över” en lågkonjunktur genom att stimulera efterfrågan. Redan höga bidrag till hushållen höjdes därför ytterligare, företag fick än fler subventioner än tidigare, staten ökade sina investeringar, etc. Detta ledde dock bara till att också statens finanser, som tidigare varit i balans, havererade och till att Sverige därför missade en internationell konjunkturuppgång under andra halvan av sjuttiotalet.

Detta avskräcker dock icke Sven-Erik Österberg. I stället vill han att Sverige gör om samma misstag. Vilket inte förvånar, för han uttrycker samma defatistiska syn på Sveriges framtid nu som vänstern gjorde då. (s), (vpk) och LO ansåg nämligen på 1970-talet att moderna verksamheter som dataindustri och servicenäringar var fjoms och krävde därför enorma summor till företag inom varv-, gruv- och tekosektorerna, som de facto varit konkursfärdiga redan i början av decenniet.

Föga förvånande gjorde stöden därför ingen långsiktig nytta. Men nu borde det alltså ändå vara dags igen, om Östergren & C:o fick bestämma. Han skriver nämligen vidare att "Regeringen spelar ett högt spel när den laborerar med Sveriges förmåga att kunna ställa om från gammal till ny produktion och därmed kunna konkurrera på den internationella marknaden." Ergo: han vill bevara den industristruktur vi råkar ha just nu till vilket pris som helst!

Så talar en politisk harkrank och populist, som saknar tilltro till svenska folkets historiskt bevisade förmåga att - om de bara får möjligheter att ta egna initativ - att bryta ny ekonomisk mark. Det var nämligen så som Sverige, på rekordtid, gick från att vara ett u-land till att bli ett i-land 1870-1930. Och det var sedan efter några decenniers vattentrampande genom att överge den fria marknadsekonomin som SAP under perioden 1970-1990 blev ansvariga för att driva ner landet från en tredjeplacering på välståndslistan till dagens betydligt modestare placeringar.