2009-03-05

Superb artikelserie

Missa inte dagens avsnitt av Maciej Zarembas reportageserie om (bristen på) integration i Sverige: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/vilse-i-mangfalden-1.813433 Superb!
Upplagd av kl.
Etiketter: , ,

2 kommentarer:

  1. Anonym5 mars 2009 kl. 12:50

    Hej! Vist är artikelserien superb? Men...Invandrad 1964, fortfarande utanför, är det svårt att att hålla känslorna i styr.
    Vi var 24 unga friska män som kom hit, kvotflyktingar, med ordnade jobb och allt. Jag var ambitiös, lärde mig svenska medan de övriga spelade boll. Jag fick komma till folkhögskolan och redan där, mina första månader i landet, fick jag erfara att jag är andra klassens invånare och att mina åsikter, ideer och uppfattningar var föga värda.
    På internatet blev jag placerad att dela rum med en kosovoalban. Jag bad rektor om att få dela rum med en svensk. Anledningen till att jag kom till skolan var att lära mig språket för att sedan fortsätta på högskolan. Det gick inte att bo med en svensk kille. Rektorn ansåg att min och albanens kultur låg närmare varandra, han muslim och jag katolik.
    Under 3 veckor i en svensk familj, jul och nyår, lärde jag mig mera svenska än på 3 månader på skolan.

    När jag såg Uppsala i din "biografi" massor med minnen dök upp.

    Eva bjöd mig upp på dansen. Hon skulle plugga medicin men måste komplettera betygen för att komma in. Jag vill umgås. Jag kollar hennes uppgifter, matte och fysik som hon har svårt med, talar om för henne hur hon ska lösa problemen och får mig mitt livs värsta utskällnin. Den går ut på att jag slösar bort min förmåga med att ingenting göra. Mitt enda kommentar var, skriv in mig på fysikum jag blir dig evigt tacksam.

    Jag kom aldrig in på Fysikum men jag kom in på Romanska.

    Min Sverige historia, liksom många andras är väldigt rik och sorglig.

    I dag är jag, inte så glad, pensionär. Jag har "tryggat" min ålderdom med att bosätta mig i Brazilie under 10 år, fly från Sverige, producera 4 barn och återvända till Sverige med barnen för att upptäcka att det är värre nu än förr.

    1964 sa killar rent ut, jävla svartskalle, vad gör du här, fiins det inga bussar att köra i ditt land, finns det inga brudar att knulla där, måste ni komma hit för att ta våra brudar osv

    Idag är allting förtäckt, främlingsfientligheten, det är inte comme il faut att vara fientlig, men den finns och gror och blir starkare med sämre tider.
    MVh mlukell@live.se

    SvaraRadera
  2. Anders Edwardsson5 mars 2009 kl. 13:00

    Tack för en stark och, tyvärr, mycket talande livsödesberättelse. Jag har själv vid två tillfällen emigrerat till andra länder, USA och Irland, och kan konstatera att Sverige är mycket mindre öppna och välkomnande än dessa. Och vad jag tycker Zaremba visar är att svårigheterna bara späs på av godhjärtade men helt galna lagar, myndighetsingripanden etc.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)