Den nuvarande krisen går inte att jämföra med tidigare kriser på grund av att huvudproblemet inte finns i själva den finansiella sektorn, utan är skapat av den amerikanska statens irrationella ingrepp i finansmarknadens funktionssätt som har pågått i mer än 40 år. Historiskt sett är det Jimmy Carter som lade grunden till den aktuella finanskrisen. Han genomdrev The Community Reinvestment Act som tvingade banker att av sociala orsaker ge lån till dem som inte hade råd att betala. Genom åren genomdrevs flera liknande lagar, the Fair Housing Act från 1968, Equal Credit Opportunity act (1974) och the Home Mortgage Disclosure Act (1975).Och vidare att:
På 90-talet hade Bill Clintons administration en uttalad ambition att låta fattiga äga sina egna hus. Framför allt pressade Clintons regering Freddie Mac och Fannie Mae - de två giganterna på den amerikanska huslånemarknaden - att öka utlåningen till låginkomsttagare. En lag från 1977 förstärktes 1995 för att tvinga USA:s banker att ge så kallade subprimelån, dvs bostadslån till låntagare med sämre kreditvärdighet. Genom denna lagändring ökade trycket på bankerna att utdela riskabla lån. Därtill höll amerikanska centralbanken "Fed" sin styrränta på låga nivån 1 procent.En något annorlunda bild än dagens massmediala populistdrev mot bonusar alltså (som nu tyvärr även den svenska regeringen fallit in i: SvD 090324, DN 090324). Liknande socialpolitiskt motiverade "insatser" finns också i en eller annan form i alla europeiska länder; i exempelvis Sverige i form av gigantiska transfereringssystem. Men mot detta hör vi, som bekant, sällan någon kritik.
Att vänstergängade journalister vare sig har ork eller lust att upplysa om denna problematik bör dock inte förvåna. Av två orsaker. Dels för att det alltså är statliga ingrepp, inte kapitalism, som lett till krisen. Dels för att det finns en "rasistisk" dimension som får många att väja i panik. I både USA och Europa är nämligen en oproportionerligt stor del "fattiga" svarta och/eller invandrare, vilket gör att många fruktar att klarspråk skulle kunna upplevas som rasistiskt.
Att tala sanning är dock i längden alltid bäst. För att ge folk med låga inkomster (eller någon annan) möjlighet att leva över sina tillgångar är alltid - och helt oberoende av hudfärg - vansinne. Dessutom angriper dylika socialpolitiska insatser inte grundproblemet "fattigdom" (som när vi talar om i-länder man alltid skall komma ihåg sedan länge enbart är ett relativt begrepp). Tvärtom tenderar de att cementera denna. För att på toppen av låga inkomster lägga exempelvis högre boendekostnader torde garanterat långsiktigt inte hjälpa någon. Mycket bättre att satsa på att skapa en öppen ekonomi, där alla som vill får möjlighet att själva arbeta och spara sig till en bättre livssituation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar