Obamas sista chans

Då en ny domare behöver utses till den mäktiga Högsta Domstolen i USA får Barack Obama nu en sista chans att visa att hans prat om "Change!" och "bi-partisanship" i valrörelsen förra året var något mer än tomma ord. Detta genom att föreslå en kandidat som båda partierna skulle kunna rösta för. Enligt trovärdiga rykten förbereder han dock nomineringen av en superliberal aktivist som kommer att bli omöjlig för republikanerna att acceptera, då det skulle innebära att majoritetsförhållandena i HD förändras radikalt.

Tyvärr blir man inte förvånad. Den nuvarande administrationen har nämligen lyckats med att på bara 100 dagar visa att det mesta man sade i valrörelsen var lögn. Och historien verkar därmed upprepa sig på ett nästan kusligt sätt.

När Franklin D Roosevelt kandiderade till presidentposten 1932 gjorde han det med löften om att avbryta den sittande presidenten Herbert Hoovers interventionistiska politik och istället sänka skatter och ta bort regleringar för att bekämpa Depressionen. I verkligheten gjorde han precis tvärt om; d v s expanderade den statliga inblandning, höjde skatter och införde så många nya regleringar att Depressionen i USA skulle vara ända till andra världskriget. Och när HD ville stoppa några av hans mest okonstitutionella idéer 1936 försökte Roosevelt förändra dess sammansättning så att denna skulle bli "lydigare".

Roosevelt misslyckades tack och lov med sin "HD-kupp" då. Men Obama kan (såsom Kongressens sammansättning numera ser ut) mycket väl lyckas med sin i dag. Och med tanke vilka konsekvenser detta kan få för USA och därmed världen är det som nu händer minst sagt skrämmande. Men, för oss som lyssnade på vad Obama faktiskt sa före valet istället för att bete oss som tonårstjejer på en Beatleskonsert, inte speciellt överraskande.