And here we go

Sara Palins besked igår kväll (svensk tid) att avgå som guvernör kommer i historieböckerna troligen att ses som startskottet på 2012 års amerikanska presidentvalrörelse (BB 090703, SvD 090703, DN 090703, AB 090703). Avgången är nämligen sannolikt ett strategiskt beslut, ämnat att frigöra tid och resurser och bereda marken för en formell run till posten som republikanernas presidentkandidat efter nästa hösts kongressval.

Och vad svensk media nu än säger, så kommer hon att bli en stark kandidat. Hon slog som bekant igenom med buller och bång som vicepresidentkandidat i förra årets valrörelse och är idag en av Republikanernas mest kända profiler. Hennes svaghet är att hon ofta framstår - och av sina fiender framställs - som dåligt påläst och alltför extrem i vissa frågor. Hennes tydliga värdekonservatism är dock en intern styrka inom partiet. Och avgången gör nu, som sagt, att hon får tid och möjlighet att ägna sig åt profiling och utåt finslipa och modera bilden av sig själv.

Palin kommer dock att få hård konkurrens om posten som presidentkandidat. Ett flertal starka republikanska profiler har redan indikerat att de är intresserade. Låt mig här bara kort presentera en handfull och ge min bedömning av deras styrkor respektive svagheter.

Mike Huckabee, som gjorde oväntat starkt ifrån sig under primärvalen 2008, kommer troligen att försöka igen. Han har, som den frikyrkopastor han är, talets gåva i minst lika hög grad som Barack Obama och numera också en egen TV-show på konservativa FoxNews. Han har därmed tillgång till en bred publik som kan stötta hans kandidatur. Därtill beskrivs han av både vänner och fiender som en mycket sympatisk person; en tillgång som aldrig skall underskattas i ett personvalssystem som det amerikanska. Hans svaghet är att han i vissa värderingsfrågor - precis som Palin - framstår som extrem. Han kallar sig bland annat för kreationist. I det djupt religiösa USA är dock detta inget oöverkomligt problem.

Mitt Romney, John McCains starkaste motståndare om presidentkandidatsposten 2008, kommer garanterat att försöka igen. I bagaget har han en rad framgångsrika år från både politik och näringsliv och är specialist på ekonomi; som bekant ett högaktuellt ämne. Han har också varit guvernör och hjälpte även en gång i tiden till att rädda de Olympiska spelen i Salt Lake City. Hans svaghet är dels att han förlorade mot McCain (amerikaner gillar inte förlorare) och att han vobblat i vissa strategiska frågor; som abortfrågan. Han är dessutom mormon, vilket är den enda (kristna) religion som fortfarande ses med viss misstänksamhet av många amerikaner.

Newt Gingrich, arkitekten bakom republikanernas storslam 1994 då partiet återtog makten i Kongressens båda kamrar för första gången på 40 år, sägs också överväga att ställa upp. Han är välkänd inom sitt parti, väl påläst och politiskt extremt durkdriven. På minuskontot står att han är mycket kontroversiell (demokraterna har aldrig förlåtit honom hans politiska skicklighet) och har haft ett rörigt privatliv med bland annat flera skilsmässor. Hans många år i Washington och uppenbara strävan efter att nå presidentposten är också en svaghet; amerikanerna gillar inte "politiska djur", utan vill ha outsiders i Vita Huset som kan stå emot lobyister och andra kravmakare.

Förutom de ovan nämnda fyra - som idag betraktas som huvudkandidater - finns en rad andra intressanta namn, som får betraktas som mer av högoddsare. Louisianas guvernör Bobby Jindal är en. Hans indiska ursprung ger honom en politisk styrka i det etniskt alltmer melerade USA. Han är dock ingen god talare och anses som alltför ung och oerfaren för att bli president. En mer traditionell kandidat är Minnesotas guvernör Tom Pawlenty, som - likt Palin - sagt att han inte är intresserad av att bli omvald nästa år. Han har skött sitt jobb som republikansk guvernör i en svårt demokratisk delstat med stor skicklighet och räknas som en rising star inom GOP. Hans svaghet är att han är relativt okänd. Och i TV kan framstå som något blek.

Slutligen en riktigt intressant högoddsare: Uthas guvernör Jon Huntsman. Han har efter att bland annat ha sänkt en rad skatter blivit otroligt populär i sin hemstat (han omvaldes förra året med hela 77 % av rösterna) och framstår som en frispråkig representant för sitt parti. Hans främsta styrka - förutom sin winning personality - anses vara att han förespråkar att republikanernas måste breddas som parti och vid sidan av traditionellt konservativa åsikter tillåta mer moderata ståndpunkter; bland i frågan om homoäktenskap. Detta är dock inte okontroversiellt inom de mer renläriga delarna av partiet, som dessutom - precis som i fallet Romney - ser med misstänksamhet på hans medlemskap i Mormonkyrkan.

.

Tillägg: Jag upptäckte just (5/7) att Obamas political advisors fruktar Huntsman så mycket att administrationen har utsett honom till ambassadör i Kina! Hur detta påverkar en eventuell presidentkandidatur tål dock att tänka på...

Om någon av dessa kommer att lyckas bli republikanernas kandidat 2012 är redan idag givetvis omöjligt att sia om. Amerikanerna gillar som sagt outsiders. I vilket fall som helst är det dags för den intresserade att börja följa dessa och andra potentiella namn. För om Obamas första knappa halvår vid makten får användas som barometer kommer republikanerna, vem de till slut än väljer som sin kandidat, att ha en god chans att återta Vita Huset i november 2012. Det första, stora testet för Obamaadministrationen kommer redan i nästa års "mellanårsval" till Kongressen, där demokraternas hejdukar blir allt impopulärare för varje dag som går. Och lyckas republikanerna då göra stora inbrytningar i deras majoritet ligger Obama pyrt till. I synnerhet som han redan dras med sjunkande popularitetssiffror...

.

Tillägg: Läs också gärna här Dick Erixons som alltid välinitierade inlägg om Sara Palins avgång som Alaskaguvernör!

.

Tillägg II: Det kan vara nyttigt att (åter) höra Sara Palins tal till det republikanska partikonventet 2008. För skulle hon bli partiets kandidat lär vi få höra mycket liknande rakt-på/raka-puckar tal...

.

Tillägg III (5/7): En annan möjlig orsak till Palins avgång kan vara att hon planerar att ställa upp i senatsvalet nästa år. Dock mindre troligt eftersom den av Alaskas två senatorsplatser som är uppe till omval hålls av en annan republikan. Om nu inte denna har lämnat Palin ett underhandsbesked om att inte ställa upp för omval, vill säga...

.

Tillägg IV (5/7): Här är ytterligare en seriös aspekt på frågan.