När argumenten tryter...

...höjer man rösten. Se där en gammal sanning som under senare år visat sig stämma in som hand i handske på växthusdogmatikerna. För i takt med att det korthus de byggt i form av undermåliga (många gånger felaktiga, inte sällan övertolkade, emellan till och med rent förfalskade) mätresultat och annat har börjat svaja under tyngden av seriös forskning har deras argumentation blivit allt mer desperat. Och högljudd.

Dessa tecken på ett begynnande sammanbrott för växthusteorin skrev jag om redan förra året här. Och idag har växthusöversteprästen själv på nytt tagit sig överton och sagt att insatser mot växthuseffekten är lika historiskt avgörande som andra världskriget. Vad jag kan se liknade Al Gore inte direkt - i motsats till vissa andra - oss skeptiker vid nazister. Men den anklagelsen ligger ju där, indirekt, i själva uttalandet.

Som växthusskeptiker är det härmed bara att räta på ryggen och lägga champisen på kylning. För när världens ledande växthusprofet nu även han nåt dithän, ja, då kan det sannerligen inte vara långt kvar tills debatten verkligen är över...