Rätt! Och fel...

Statsminister Fredrik Reinfeldt höll idag sitt tal i Almedalen. Och han inledde med något så ovanligt för svensk politik som en rejäl historielektion (SvD 090704, DN 090704). Vilket behövs, för okunskapen - och mytbildningen - kring svensk historia är skriande. Detta var också en av huvudanledningarna till att jag i vintras gav ut min bok En annorlunda historia (Timbro 2009). Och jag kan bara konstatera att det låter som om statsministern faktiskt har läst den. Han sa nämligen bland annat (DN:s sammanfattning)...

Han målade upp en kuslig bild av den svenska stormaktstiden, då Sverige visserligen var stort på kartan men då praktiskt taget alla offentliga intäkter satsades på krigsmakten i erövringståg. Han målade också upp en negativ bild av svensk utrikespolitik under efterkrigstiden. Under ett halvt sekel bortsåg den socialdemokratiska regeringen från praktiska åtgärder i närområdet utan satsade på att förmana och kritisera andra i länder långt borta, menade Reinfeldt. Då tyckte man sig vara en moralisk supermakt som ville förmana och påverka långt borta. Det var samtidigt en förtäckt kritik av det europeiska samarbetet.

... vilket innehållsmässigt är exakt vad jag själv skriver.

Läst den eller inte. Det är naturligtvis hursomhelst glädjande att kunna konstera att landets statsminister har exakt samma syn på historien som en själv!

Jag önskar dock att han tog sig tid att läsa på lite även om växthuseffekten. Han använde ty resten av talet till att upprepa tokvänsterns nu sedan länge välkända - och i de allra flesta fall grundligt falsifierade - argument om och för denna sorgliga bluff. Låt mig därför rekommendera honom den australiske professorn Ian Plimers nya bok Heaven and Earth, Global Warming: The Missing Science, som i hemlandet på rekordtid har vänt hela växthusdebatten och fått de mest inbitna växthusfantatiker att börja tänka efter. Läs den! Och låt oss sedan gå vidare och ägna tid och kraft åt andra, riktiga världs- och miljöproblem.