Jag har på denna blogg ett flertal gånger varnat borgerliga valstrateger för att ta statsminister Fredrik Reinfeldts personliga popularitetssiffror alltför allvarligt. Inte för att jag tror att de inte stämmer, utan för att de i slutändan - det vill säga i valbåset - inte kommer att betyda så mycket. Detta eftersom svenska väljare ligger ganska långt efter i den internationella utvecklingen och fortfarande tenderar rösta på parti snarare än på person. Och jag vill, mot bakgrund av dagens mätning som visar att Reinfeldt fortsätter leda stort, åter hissa denna varningsflagg.
Att Mona Sahlin nu har mindre förtroende bland väljarna än miljöpartiets Maria Wetterstrand (och Maud Olofsson!) är dock ett faktum som tål att begrundas. Och utnyttjas. För att oppositionens självklara statsministerkandidat (så länge nu detta varar?) ligger så pyrt till utgör givetvis en strategisk möjlighet inför nästa års val. Den måste dock hanteras lika varsamt som skickligt, ty väljarna skulle inte gilla om man helt försökte "köra över" Sahlin. Därtill är vi svenskar alltför blödiga.
Dock så kan man indirekt utnyttja den sahlinska förtroendekrisen genom att fram till valet påpeka vilket stort inflytande miljöpartiet härmed riskerar att få på bland annat kärnkraftsfrågan, på miljöområdet i stort och, inte minst viktigt, på bensinpriset. Och detta bör kunna locka över en icke obetydlig mängd marginalväljare inte minst i mindre städer och på lands- och i glesbygd, där - faktiskt - sisådär 6/9 av svenskarna fortfarande bor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar