2009-12-06

Skogstokig naturuppfattning

Den idealistiska naturbilden är grundfalsk

Media, politiker och diverse aktionsgrupper försöker i dessa dagar desperat hålla liv i illusionen att "klimatfrågan" engagerar massorna. Eller i alla fall att det är en fråga som det åligger eliten en historiskt plikt att fortsätta engagera sig i. I elvamiljonersstaden London demonstrerade till exempel i går ett antal tusen (uppgifterna går isär angående exakt har många) pajasfigurer för att "sätta press" på politikerna inför Köpenhamnsmötet. Och i Stockholm samlades några hundra näbbstövlar och palestinasjalar för att göra likadant (DN 091206).
.
Efter Climategate - som bevisat att talet om temperaturökningar under 1900-talet varit åtminstone delvis rejält fejkade - vad är det för drift som får dessa självutnämnda världsräddare att på detta sätt fortsätta traska på i samma gamla ullstrumpor? För medias och mången politikers del är det nog så simpelt som att man skäms för att erkänna att man haft fel, samt en tro på att "miljön" även fortsättningsvis skall kunna sälja lösnummer och vinna röster. Och för aktivisterna tornar nu skräcken att bli av med en sexig helvetesteori upp sig.
.
Men för samtliga dessa gäller nog också att ett accepterande av Climategate, indirekt, skulle innebära att de skulle tvingas ta till sig information som går på tvärs med den världsbild de blivit uppfödda på. Och att förändra sin grundläggande verklighetsuppfattning är inte bara svårt, det är väldigt plågsamt.
.
Detta förändrar dock inte faktum. Och om jag här får höja blicken lite och skåda både bakåt och framåt i historien är det uppenbart att politiker, media, skolor, universitet och andra "diskursskapande" institutioner efter det som nu uppdagats radikalt måste förändra den världsbild de sprider för vinden. Denna bygger nämligen i grund och botten på en starkt romantisk syn på jorden, naturen och för all del även människan, som är i grunden helt felaktig.

Urfadern till denna verklighetsuppfattning var den franske 1700-talsfilosofen Rousseau, som ansåg att människan en gång i tiden levat – och i framtiden därför åter borde leva – ”i harmoni med naturen”. Denna ansåg han ty var en fin och trevlig plats att visats i. Rousseau bröt därför med tidigare epokers erfarenhetsbaserade – och därför betydligt mer skeptiska syn – på djur och natur. Vildmark, vargar och annat är nämligen betydligt mindre pittoreska företeelser för en bonde än för en fransk salongsfilosof, som på tillfälligt besök på en blomsteräng med gåslever och champagne i picknickkorgen ligger på rygg och lyssnar på näcktergalens pip.
.
Och för filosofer betyder Verkligheten sällan alltför mycket. Rousseau diktade på och hans rödblommiga syn på naturen bredde därför under 1800-talet ut sig bland både radikaler, liberaler och reaktionärer, som då kämpade med att hantera folks missnöje med den tidiga industrialiseringens baksidor i form av urban smuts, monotona jobb och annat elände. Tillväxt och teknisk utveckling skulle förvisso raskt lösa de flesta av dessa problem. Men då det nittonde århundradets ideologier skulle överleva ändå in i vår egen tid kom Rousseaus naturuppfattning med tiden att prägla även en bredare allmänhets syn naturen som något odelat "gott".
.
Den romantiska synen på naturen har i dag därför fortfarande ett starkt fäste inte minst i städerna, vars lattesörplande söderkispartisters naturupplevelser ofta i Rousseaus efterföljd begränsar sig till en söndagseftermiddag med barnen på Skansen. Och de sprider den i veckorna, som politiker, journalister och läroboksförfattare, vidare i form av berättelsen om Tellus som en trygg och stabil ”moder jord” och en plats som normalt bara förändras ytterligt långsamt, balans råder mellan djur och natur och vi människor därför kan leva trygga, förutsägbara liv - om vi nu bara inte förstör för oss själva genom atomkrig eller miljöförstöring...
.
Det ligger givetvis en viss sanning i det senare. Men denna idealbild är ändock - som redan antytts - i grunden felaktig. För i verkligheten lever vi på en krutdurk, som är allt annat än stabil och som i det stora hela bara påverkas ytterst marginellt av vad vi människor sysslar med. Jorden, naturen och - trumvirvel... - klimatet är tvärtom dynamiska system, som ständigt omformas av naturliga orsaker (vulkaner, solstrålning, molnbildningsprocesser, kosmisk strålning, kontinentaldrift, you name it), varav många fortfarande trots århundraden av forskning bara är delvis förstådda. Och osäkerhet är något som människor i gemen ogillar - starkt!
.
Myten att vi människor skulle ha en avgörande inverkan på och via politiska, byråkratiska beslut därför också kan styra vädret/klimatet har därför - efter att de traditionella ideologiernas attraktionskraft falnat - tacksamt plockats upp av politiker, mediafolk och allsköns aktivister. Och dessa är precis lika oblyga som sina testuggande företrädare. De som vill avskaffa kapitalismen har till exempel numera slutat prata om klasskamp och försöker i stället slå i folk att det finns vetenskapliga bevis för att "miljön" kräver en radikal omläggning av vår livsstil (i en riktning som råkar ligga exakt i linje med det politiska program de i Marx namn krävde måste genomföras för bara några decennier sedan).
.
Miljön har med andra ord blivit ett substitut för falsifierade utopier och havererade ideologiska argument. Och även om jag gärna ser att vi i framtiden både ytterligare begränsar utsläppen, utvecklar alternativa bränslen (om inte annat av säkerhetspolitiska skäl) och fortsätter slå vakt om utrotningshotade djurarter, så kan jag som gammal landsortsbo inte annat än tycka synd om de som nu väljer att slå på blindögon och dövöron, hellre än att bita i det sura äpplet och erkänna att de köpt ytterligare en falsk tankekonstruktion. De kommer nämligen en dag snart lik förbaskat tvingas att acceptera faktum. Och varför skjuta upp det oundvikliga?

16 kommentarer:

  1. "...De kommer nämligen en dag snart lik förbaskat tvingas att acceptera faktum. Och varför skjuta upp det oundvikliga?"

    Jo... - så kommer det ju att bli - "vet" Josef B.

    SvaraRadera
  2. En av mina bortgångna väner, Fanjunkaren vid KA3
    Bernt Gardelin brukade med kraftig militär stämma säga."Om inte kartan stämmer med verkligheten,gäller kartan, för den är stämplad och godkänd av Generalstaben, och det är ta me fan inte verkligheten"

    Torbjörn Frisk
    tgfrisk@yahoo.se

    SvaraRadera
  3. Till Torbjön: Hehe, jag det är nog ett tidigt exempel på det tänk som Gore & C:o använt sig av...

    SvaraRadera
  4. Ännu värre dårfinkar än varmisterna är faktiskt konservationisterna. Dom har missuppfattat naturen som vore den en evigt oföränderlig oljemålning på ett musem. Inget får ändras utan skall vara "som det alltid varit". Deras världsbild kunde inte vara mera falsk. Deras älskade natur är en process som ändrar sig hela tiden. Ingen dag är den andra lik. Det som inte hinner anpassa sig utrotas. Alla arter måste räddas och skogskapitalet skall fridlysas - bort med jordbruk och skogsindustri.

    SvaraRadera
  5. Climategate - som bevisat att talet om temperaturökningar under 1900-talet varit åtminstone delvis rejält fejkade

    Jag är tydligen inte uppdaterad i frågan om detta dataintrång. Vilka temperaturdata är det som ska ha bevisats vara "rejält fejkade"?

    SvaraRadera
  6. Till Tomas: Förutom Phil Jones "trixande" för att dölja proxydata som visar på en global avkylning fr.o.m. 1960 så har det - såhär långt - framkommit att tempdata har skruvats till/upp i Nya Zealand och Australien; dessutom stämmer inte angivna nuffror angivna av IPCC för Norden med oberoende analyser, etc. Och hur mycket mer som döljer under ytan vet vi ju inte, det kommer kanske ta över ett drygt decennium att kolla allt...

    SvaraRadera
  7. Förutom Phil Jones "trixande" för att dölja proxydata som visar på en global avkylning fr.o.m. 1960

    Det trixande du avser är helt enkelt att han valde att inte ha med proxydata från vissa träd efter 1960, eftersom de efter den tidpunkten inte korrelerar med befintlig temperaturdata. Att den inte gör det är ingen hemlighet, forskarna bakom mätningarna skrev artiklar om det redan 1998!

    http://eas8001.eas.gatech.edu/papers/Briffa_et_al_PTRS_98.pdf

    Och proxydata används för att få fram klimatet tidigare, inte under 1900-talet, eftersom vi har direkta temperaturdata för det senaste århundradet. Det handlar alltså inte om att fejka temperaturdata.

    att tempdata har skruvats till/upp i Nya Zealand och Australien

    Jag såg någon artikel om justeringar för en mätstation i Darwin. Jo, temperaturdata justeras för att ta hänsyn till om mätstationerna flyttas, byts ut, osv, det är inget konstigt med det. Om alla justeringar vore "positiva", dvs resulterade i högre temperatur allt eftersom, vore det förstås ett problem. Men om man tittar på den samlade bilden av justeringarna för *alla* mätstationer finner man att så inte är fallet.

    http://www.gilestro.tk/2009/lots-of-smoke-hardly-any-gun-do-climatologists-falsify-data/

    dessutom stämmer inte angivna nuffror angivna av IPCC för Norden med oberoende analyser

    Intressant, har du en referens?

    Och hur mycket mer som döljer under ytan vet vi ju inte

    Nej, men eftersom du hävdade att temperaturökningar *bevisats* vara rejält fejkade utgick jag från att du kan visa på källor som stöder det redan idag?

    SvaraRadera
  8. Till Tomas: I denna artikel jag skrev för en nättidning härom veckan finns länkar till bland annat om temperaturfusket i Nya Zealand och en artikel om hur professor Wibjörn Karléns arbete om temperaturer här i Sverige/Norden obstruerades från högsta ort.

    Sen vad gäller faktiska temperaturdata så har Climategate om inget annat gjort klart hur lite vi faktiskt med säkerhet vet. Vilka data är riktiga, vilka som är "trixade", vilka som kan och bör användas..? Klimatologin är på flera sätt tillbaka på ruta ett. Vi får helt enkelt ha is i magen och låta nya, mindre tvärsäkra och ideologiskt drivna forskare börja "forska om" från början...

    SvaraRadera
  9. Tittade du på något mer än blogginlägget du länkade till i artikeln innan du bestämde dig för att det handlade om "temperaturfusk" i Nya Zeeland? På

    http://www.niwa.co.nz/news-and-publications/news/all/nz-temperature-rise-clear

    kan man hitta NIWA:s svar. I den ursprungliga artikeln kunde man läsa att justeringar i temperaturdata gjorts trots att "There are no reasons for any large corrections". Men i svaret får man veta att mätstationer flyttats, t.ex. har en station flyttats från 3 m höjd till 125 m, vilket leder till 0.8 grader lägre temperatur, vilket får räknas som fullgott skäl till att inte jämföra de två temperaturserierna rakt av. Och det visste NZCSC (gruppen bakom anklagelserna) om! Dessutom stämmer NIWA:s temperaturserier överens med mätningar till havs och mätningar från andra mätstationer som inte justerats.

    Sen vad gäller faktiska temperaturdata så har Climategate om inget annat gjort klart hur lite vi faktiskt med säkerhet vet.

    Varför då? Vi har nu sett att "temperaturfusket" i Nya Zeeland inte var något fusk alls. Du har inte heller visat på något annat exempel där temperaturdata förfalskats. Visst, det *kan* komma ett stort avslöjande nästa vecka, men i väntan på det är väl det enda ärliga att dra tillbaka anklagelserna om fejkade temperaturökningar?

    SvaraRadera
  10. Tomas: När det handlar om NZ får man välja vem man tror på. Uppenbart gör du och jag olika bedömningar om det mesta...

    SvaraRadera
  11. Att jag väljer att tro på NIWA är eftersom de kan:
    * motivera de justeringar de gjort
    * presentera såväl rådata som justerade data
    * visa att deras justerade data överensstämmer med flera andra mätserier

    Å andra sidan har vi NZCSC, som hävdar att justeringarna är felaktiga. Deras argument är att det inte fanns några skäl för större justeringar, något som visade sig vara felaktigt.

    Vad var det som fick dig att bedöma att NZSCS:s version var mer trovärdig än NIWA:s?

    SvaraRadera
  12. Till Tomas: Därför att det verkar ha förekommit ettt systematiskt trixande över hela världen för att få mätdata att "stämma" med AGW-teorin. Senast i går bloggade jag om ett nytt fall, Ryssland. Skandalen sprider sig över hela jordklotet...

    SvaraRadera
  13. Och som jag kommenterade på ditt inlägg redan igår så stämmer hela datamängden i Rysslandsfallet väl överens med CRU:s data, dvs det är svårt att se var fusket skulle finnas. Men eftersom du trots det anser att det rör sig om fusk i det fallet drar du slutsatsen att det rör sig om fusk i Nya Zeelandsfallet. Och då har vi två fall av fusk, vilket gör att man självklart kan anta att det förekommit fusk på fler ställen. Och så vidare...

    Min poäng är att det intellektuellt hederligaste är att titta på *faktan* i varje enskilt fall. Inte vad vi anser om forskarnas etik, inte vad Steve McIntyre eller Michael Mann säger, bara ren fakta. Och som vi sett i vår kommentarsdiskussion faller då praten om fusk i Ryssland, i nya Zeeland, och så vidare.

    Slutligen: anta att det trixades med HadCRU-datat. Då borde temperaturen stiga snabbare där än i andra mark/satellitmätningar, eller hur? Titta sedan på figur 5.4 på

    http://www2.sunysuffolk.edu/mandias/global_warming/global_cooling.html

    SvaraRadera
  14. Till Tomas. Uppenbart finns det helt olika sätt att se på detta. Jag tycker därför vi låter händelserna ha sin gång så får vi vad historien så småningom säger...

    SvaraRadera
  15. Okej, vi kommer väl inte längre. (Även om jag måste säga att det faktum (ja, faktum) att HadCRU:s data följer andra temperaturkurvor så väl är mycket besvärande för de som pratar om fusk. Men vad vet jag, jag är ju bara en hjärntvättad alarmist. :p )

    SvaraRadera