Låt oss föreställa oss följande. Det sydamerikanska landet Marxaguay styrdes under 1970- och 1980-talet av den brutale prosovjetiske diktatorn Frederich Gulago. Drygt 20 år efter hans fall vinner - efter oavbrutet marknadsliberalt högerstyre - en lillebror till en av Gulagos regeringsledamöter ett fritt och demokratiskt presidentval. Tror du, käre läsare, att artiklar och andra omnämnanden i svensk media om resultatet till stora delar skulle handla om situationen i Marxaguay under den brutala vänsterdiktaturen och den nyvalde presidentens brors över två decennier gamla försyndelser? Knappast. Men byt vänster mot höger... Och du får exakt den rapportering som nu pumpas ut om om den konservative kandidaten Sebastian Piñera seger i gårdagens presidentval i Chile (SvD 100118, DN 100118, EXP 100118, AB 100118).
PS! Behöver jag skriva att detta inte är ett försvar för de övergrepp som skedde i Chile under Augusto Pinochetts regim?
Tillägg: Läs även Dick Erixons inlägg om valet här!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Exakt, DNs Eric reguera, TT, SvD, samma sak, de har sina favoriter och det är inte opartisk rapportering. Spanskspråkiga kanaler är mer rättvisa.
SvaraRaderaTill Anonym: Det kan jag tänka mig. Tyvärr är numera min gamla gymnasiespanska så sönderrostad, att jag inte kan följa spank och latinamerikansk nyhetsrapportering "på riktigt" :-(
SvaraRaderaBara naiva och okunniga svenskar (ofta liktydigt med socialister) skulle jämföra Pinochet med en demokratisk konservativ kandidat. I jämförelse med det ideologiska mörker som sydamerika för övrigt håller på att falla in i så är Chile en framgångssaga. Kolla Venezuela med sina enorma oljetillgångar, man har röstat in diktatur och kommuniststyre. Brasilien har socialiststyre och en haltande ekonomi, Ecuador och Bolivia är båda två i händerna på populister ”Indigenistas”. Viva la libertad Chilena, viva el pueblo Chileno!
SvaraRaderaTill Doublecorona: Jag håller med, den politiska i utvecklingen i Sydamerika är just nu bitvis riktigt skrämmande...
SvaraRaderaJa, men då det aldrig funnits ett Marxaguay i Sydamerika, eller en brutal vänsterdiktatur eller för den delen, så blir ju din fråga omöjlig att svara på, eller hur? Det enda vi har att jämföra med är högerns och fascismens totala misslyckanden i så gott som alla Sydamerikanska länder, och då blir dte ju minst sagt beklämmande att Chiles nya president har starkt stöd av Pinochets gamla anhängare.
SvaraRaderaAtt du sen beskriver den övriga utvecklingen i Sydamerika för "bitvis riktigt skrämmande", en utveckling som för första gången gett folk mat för dagen och gjort dem läskunniga, visar ju ytterligare på din ignorans och folkförakt.
Till Ben: Ursäkta, skrev du "mat för dagen"? Om vi talar Hugo Chavez här så ber jag få upplysa dig om att hans regim på några få år nu lyckats administrera fram både mat- och en rad andra brister. Sedan så måste jag också få upplysa om att både Nicaragua och Chile (okej, Mellan- och inte Sydamerika) båda har lidit - och i Kubas fall fortfarande lider - svårt av under diktatoriska vänsterregimer.
SvaraRaderaVisst skrev jag mat för dagen, helt korrekt. Du vet ju säkert lika väl som jag att Venezuelas enorma fattigdom har mer än halverats sedan Chavez kom till makten, för att då inte tala om alla de som fått tillgång till skola och utbildning, något som de inte haft möjlighet tidigare. För det är ju som bekant vad som utmärker högern, utbildning till den som kan betala för sig. Resten får skylla sig själva för att de inte föddes i de fina salongerna.
SvaraRaderaVilken diktatorisk vänsterregim har Chile lidit under menar du? Förklara gärna.
Lustigt att du nämner Kuba. Du kanske hade föredragit Batistaregimens bananrepublik? I sann demokratisk anda menar jag.
Till Ben: F'låt Kuba skulle de va, inte Chile.
SvaraRaderaOch nej, jag anser inte att Chavéz inneburit någon förbättring för de arma venezuleanerna. Han må ha beslagtagit privat egendom och spridit ut den till sina väljare, men det är inget långsiktigt hållbart sätt att bryta fattigdom och elände. Det är som om jag bryter mig in hos grannen och stjäl hans mat istället för att arbeta ihop egna pengar. Det lindrar kanske för stunden, men i långa loppet blir vi båda lidande... Tänk att detta fortfarande ska behöva förklaras efter snart ett århundrade med socialistiska/kollektivistiska experiment världen runt!!
Tillägg: Vad gäller Kuba vill jag att innevånarna där skall få leva i en demokrati, inte en diktatur (vare sig Batistas eller bröderna Catros).
SvaraRaderaEnligt kommunismens svarta bok dödade socialismen 100 000 personer i Latinamerika nunder 1900-talet. Kommunisterna på Kuba har dödat många fler än Pinochets Chile. Och vad gäller välfärden i Venezuela får jag tipsa om min egen artikel: http://www.svensktidskrift.se/?p=2047
SvaraRaderaTill Fredrik: Se där, lite fakta som motvikt mot den chavézianska propagandan... ;-)
SvaraRaderaAnders: Givetvis ska man inte stjäla annans mat, vilket inte heller är vad som sker i Venezuela. Vad som sker där att man precis som du önskar ger folk makten över sina egna liv och ger dem möjligheter som de aldrig har haft tillgång till innan. Du kan ju knappast påstå att oppositionen i Venezuela far illa, eller ens får de sämre ekonomisikt för att deras fattiga grannar får tillgång till sjukvård och utbildning? Du kan knappast mena att oppositionens situation är särskilt utsatt med tanke på att de fortfarande har så gott som monopol på mediaflödet i landet.
SvaraRaderaJag trodde i min enfald att du var historiker, och att du därför baserade din kunskap på forskning och av den framtagna fakta? "Kommunismens svarta bok" känns tyvärr inte som någon seriös eller tillförlitlig källa i sammanhanget. Men ok. Låt säga att 100 000 ska ha dött till följd av socialistiska experiment på 1900-talet i Latinamerika, varför då inte se till hur många som har dött under kapitalistiska experiment under samma tidsperiod? Om vi bara ser till åren av krig i Irak, ett i högsta grad kapitalistiskt verk, så räknar vi ju snart miljonen döda efter 6 år av krig.. eller? Men som historiker bör du ju veta att antalet döda kroppar sällan är en bra grund för diskussion.
Och enligt The Black Book of Capitalism (Le Livre Noir du Capitalisme) har matkriser, krig, folkfördrivning och marknadsutslagningar dödad över en miljon personer i Latinamerika under bara det tidiga 1900-talet. Men det räknas säkert inte eftersom The Black Book of Capitalism är en väldigt kontroversiell bok, till skillnad från den kommunismens svarta bok he he he ;)
SvaraRaderaTill Ben: Snälla, jag vet knappt var jag skall börja... Oppositionsledaren i Venezuela tvingades förra året, efter att under lång tid hållit sig gömd för att inte bli ihjälslagen av Chavez gorillor, fly landet. Om någon tillskansat sig mediamonopol i det landet så är det ju f ö just Chavez, som stängt en rad privata radio- och TV-stationer. Och om att "Kommunismens svarta bok" inte skulle vara seriös därför att kriget i Irak skördat fler liv än vänsterregimer i Latinamerika är ju ett så urbota dumt argument att jag inte ens orkar bry mig om det... En till på den den nivån så får du hitta en annan blogg och bre ut dig på, för här bereds inte mer plats för sådana infantila stupiditeter!
SvaraRaderaTill Eva X: Jag garanterar dig att om du jämför hur många fler människor som lever idag tack vare den tekniska och ekonomiska utveckling som kapitalismen skapat sedan 1700-talet med hur många offer den krävt så kommer den balansräkningen att bli mycket tydlig (sisådär 3-5 miljarder plus). Socialismen har samtidigt kostat upp emot en halv miljard människor livet.
SvaraRaderaChile var på väg in i totalt kaos innan militärkuppen 1973. Det enda som fungerade var militären. Dessutom hade inte Allende vunnit valet med någon majoritet. Jag minns nu inte hela storyn men det fanns väl någon överenskommelse med högersidans kandidat som Allende bröt emot? Någon som kan historien bättre?
SvaraRaderaDetta försvarar på intet sätt de övergrepp som skedde. Tvärtom är Pinochet en riktigt vidrig typ.
Frågan är varför vänstern retar sig på Berlusconi samtidigt som man försvarar Chavez.
Till Jonas V: Absolut. Om jag minns rätt så tog militären över makten på direkt uppmaning av det demokratiskt valda parlamentet (som fruktade att Alliende skulle tillkalla sovjetiska "rådgivare")...
SvaraRaderaJag tror gott jag klarar mig utan kvasihistoriker som inte kan förhålla sig till enkla fakta, som till exempel hur medierna ser ut i Venezuela. En enkel sökning på Google räcker för att se att 90% av Venezuela dagstidningar är grovt Chavezfientliga. På Tv- och radiosidan ser det likadant ut, varför kan du inte bara hålla dig till verkligheten? Sedan Chavez kom till makten 2001 har enbart EN kanal stängts ner i dess rätta bemärkelse och det skedde av kuppledarna under kuppen mot Chavez 2002. Det är mnst sagt beklagligt med en historiker som inte kan skilja fakta fån fiktion, som inte vet skillnad på när en kanal stängs ner och då en kanal sändningstillstånd helt enkelt löper ut och inte förlängs. Jag förmodar att du bland annat tänker på RCTV som miste sitt tillstånd för några år sedan. Kanalen i fråga hade innan inte bara givit sitt stöd till kuppen 2002 utan också manat till uppror mot den sittande presidenten. Vad som hände sen var helt enkelt att kontraktet för sändning i marknätet inte förlängdes vilket enbart ledde till att de fick sända via satellit och det digitala nätet istället. Med andra ord, kanalen lever och frodas som aldrig förr, dock utan ekonomiskt stöd från regeringen. Tro mig, hade Tv4 manat till uppror, sagt åt folk att bränna ner Rosenbad och storma Stockholms slott så hade deras sändningstillstånd rykt med omedelbar verkan och ansvariga ställt inför rätta för högmålsbrott.
SvaraRaderaMen det visste du väl redan...?
Du väljer själv huruvida du publicerar detta eller inte, mig gör detsamma. I vilket fall som helst lämnar jag din blogg nu. Tack för mig.
Ett av de latinamerikanska ländernas största problem är att de tagit efter den amerikanska konstutionen med både parlament och direktvald president utan att ha amerikanernas konsensus-tänkande eller demokratiska tradition. 1776 års män hänvisade till, och var uppväxta i, århundraden av brittisk demokrati.
SvaraRaderaLatinamerika har istället århundraden av machismo, feodalism och kleptokrati som bakgrund för sin USA-import till konstution.
I valet 1970 ställde så tre kandidater upp, och Allende fick 36% av rösterna (de övriga två fick 35 resp 28%). Parlamentet valde Allende som president - men Allende hade ingen partipolitisk majoritet i parlamentet.
Därefter började röran - som om vi ska vara snälla antagligen var oundviklig. Men Allende försökte driva igenom blandad och katastrofal vänster/populistpolitik med en rejäl dos antiamerikanism (vilket var och är obligatoriskt i Latinamerika) medelst presidentdikret, vars laglighet var milt sagt oklar.
Samtidigt fanns det en långt mer radikal vänster som lekte revolutionärer genom ockupationer, stölder och allmänt kaos.
Ganska snabbt gick inte längre balansgången mellan parlamentariskt motstånd, krav på "riktig" revolution och ekonomiskt haveri. Och då kom kuppen.
Bloggägaren har helt rätt i att Chile under Allende fått en helt oförtjänt helgongloria. Det beror antagligen på att 68-generationen behövde en ny hjälte efter att Vietnamkriget försvann från TV-rutan och att döda martyrer är så mycket enklare att hylla än levande.
Kan någon förklara diktatorisk vänsterregim som Chile lidit under? Jag måste ha missat det när jag fick läsa Chiles historia.
SvaraRaderaTill Ben: Ta nån gång och gör en sökning på Venezuela (och föralldel även på Kuba) på Human Right Watch istället för Google (http://www.hrw.org).
SvaraRaderaKära Anders, nästa gång du väljer att ta upp ett så pass känsligt ämne som statskuppen i Chile så för all del se till att först och främst vara ordentligt upplyst om hur det hela gick till.
SvaraRaderaDetta gäller även Jonas V. Herregud, jag blev nästan mörkrädd när jag läste ditt inlägg! Jag skulle vilja föreslå att du sätter dig ner och går igenom Chiles politiska historia innan du får för dig att fortsätta prata strunt.
Till Alex: hade jag fel om att parlamentet bad militären ta över?
SvaraRaderaTill Doublecorona: Du avslutar din kommentar med att Ecuador och Bolivia är i händerna på två "indigenistas" detta ser jag som klar och absurd rasistisk argument från din sida. Att dessa styrs av "indigenistas" anser du göra saken värre? Typiskt är detta för den del av sydamarikanerna som hämtar sina argument och argument i rasistiska ordalag. Att herr Anders Edwardsson också håller med i Doublecoronas kommentar ser jag som naivt .
SvaraRaderaTill Jonas: Jag kan inte svara för Doublecrona, men väl för mig själv: Om de pelljönsar som nu försöker klänga sig fast vid makten i Sydamerika genom att ändra grundlagar och socialisera ekonomierna (med brister, köer och förtryck som följd) är indianer, svarta, arier, kineser eller en blandning mellan världens alla möjliga folkstammar struntar jag högaktningsfullt i. Det är vad de gör som intresserar mig, inte vilka släktkalas de går på!
SvaraRaderaBen,
SvaraRaderaupplys mig då! Hur var situationen i Chile innan militärkuppen 1973?
Som jag skriver, efter vad jag minns hade inte Allende vunnit med en majoritet av rösterna. Om det inte var så skriv i stället hur det var.
Jag skulle aldrig i hela mitt liv försvara Pinochet, inte ens med att säga att han är mindre vidrig än Castro.
Mitt inlägg var riktat till Alex.
SvaraRadera/Jonas V
Anders du verkar inte kunna något om Chiles historia, USAs roll eller spökhögern.
SvaraRaderaDet Allende höll på var ett experiment som var på att lyckas.
Visste du att många fick det bättre med Allende?
Många kunde köpa t.ex. TV som på den tiden var lyz, mat (riktig mat).
Idag är människorna ignoranta och oengagerade det kan man förstå då "vänster" som många kallar alltså "concertacion" gjorde en pakt med pinochets högern om makten.
Chile har fortfarande en odemokratisk konstitution, gissar att Venezuela också har det och resten av länder vars diktatorer ändra den.
Av denna enkla avledning är Chile idag än ett odemkratiskt land.
Och så tycker du att det är fel att ändra det, varför?
Till Danny: Jodå, och jag känner även väl till den både svenska och internationella vänsterns patologiska USA-hat och tendens till att förklara och svara nästan allt som socialistiska regimer (både demokratiska och auktoritära) behagar hitta på. Jag anser inte att alliende var någon renodlad kommunist, att hans ekonomiska "experiment" skulle ha varit på gång att lyckas är däremot rent nonsens. Läs till exempel adekvata avsnitt i boken "Tillväxt, Stagnation, Kaos" av Christer Gunnarsson och Mauricio Rojas så får du lite perspektiv på tillvaran.
SvaraRaderaTill Jonas V
SvaraRaderaAllende fick inte majoriteten men han var inte den förste då Allessandri (tror det var han) också blev godkänd av parlamentet.
Till Anders
Jag läser helt opartiska böcker.
Allende var inte kommunistiskt ingen har nog varit lika demokratisk som han.
Hans experiment "räddade" pinochet från krisen de själva skapat till stor del.
Till Danny: Snälla, hur skulle Aliendes experiment" ha kunnat räddat Pinochetdiktaturen från den kris du säger den skapade. Aliende satt ju faktiskt vid fakten FÖRE Pinochet!!!
SvaraRaderaUnder Allende var inflationen 140% 1972, dvs hade du inte mer än en 140 procentig löneökning det året så blev man istället fattigare. Tror få hade sådana löneökningar, ja kanske förutom Allende då.
SvaraRaderaMellan 1971-1973 hade Chile negativ tillväxt. Så snacket om att folket fick mer är något vi ska ta med en rejäl skopa salt eftersom man i längden gjorde sig själva fattigare.
Till anders
SvaraRaderaAllende förstatligade kopparn och när pinochet tog makten så sålde (reade) ut han alla statliga utom det förstnämnda.
Samtidigt gav USA ekonomisk stöd, för att klara sig några för att sedan åka på krisen igen run 80-talet.
Denna gång fick pinochet förstatliga några företag för att klara sig.
Friedmans experiment misslyckades såväl som Pinochet.
Till Tor
Eftersom du aldrig var där så kan vi ta din kommentar med en rejäl skopa salt.
Jag vet detta då jag har anhöriga som upplevde allt detta tragiska.
Hade du läst på lite så hade du vettat bättre bland annat om att flera butiker gömde varorna för att på så sätt göra det surt för människorna och regeringen.
Lastbilschafförerna ville inte jobba (de fick pengar av CIA) och då blir stopp inom det mesta.
Till Danny: Snälla - lastbilschaffisarna var mutade av CIA... Jänkarna landade inte på månen heller kanske?
SvaraRaderaDetta är vad en PBS-produktion (som håller erkänt hög klass) säger om Chile under den aktuella perioden:
1965-1970: The government takes 51 percent ownership of U.S.-controlled Chilean mines. Returns from copper production rise. Chile joins regional economic and trade groups. Frei improves income distribution, but economic growth remains slow and inflation high. A leftist coalition, critical of Frei for being too conservative, sees its presidential candidate, Salvador Allende, narrowly defeat Frei in 1970.
1971-1973: Industrial-sector capacity limits hamper the import substitution policy and contribute to an economic downturn. Inequality and discontent rise. Socialists and Communists disagree on the pace of transition to socialism, while a center-right coalition denounces Allende's administration as illegitimate. General Pinochet leads a violent military coup and government takeover.
1974-1975: Imposing a state of siege, Pinochet rules by decree. Political parties are outlawed; leftists are targeted as "domestic enemies." Violence and "disappearances" are frequent. When Pinochet's attempts at economic restructuring fail, the "Chicago Boy" economists advocate a drastic free-market approach. The government slashes welfare programs, liberalizes trade, and deregulates the financial sector.
1976-1978: The government evolves into a one-man dictatorship after Pinochet makes himself commander-in-chief of the military. He allows the Chicago Boys to oversee an economic "shock treatment." The government borrows heavily from abroad as the economy takes off. Chile enjoys an economic "miracle" in an atmosphere of political repression.
1979-1981: A new constitution allows Pinochet to remain in power another eight years. Trade and financial liberalization accelerate, but massive debt accumulation, bad domestic loans, and an overvalued peso spell the end of the economic miracle.
1982-1983: Pinochet begins his second term amid economic collapse. An international debt crisis and a global decrease in credit combine with domestic conditions to put the economy in recession. Unemployment soars, as does the number of Chileans living in poverty.
1984-1988: A macroeconomic program devised with help from international financial institutions puts Chile's economy back on its feet. Exports fuel economic growth, while privatization and debt conversion programs allow Chile to retire half of its debt. Wages remain low and worker discontent high. Under pressure from Europe and the U.S., Pinochet re-legalizes political activity, sealing his fate as dictator.
1989-1992: A plebiscite vote removes Pinochet from power and elections replace him with Christian Democrat Patricio Aylwin of the "alliance for democracy" (Concertación). President Aylwin begins the long transition to democracy, addressing human rights violations and promoting social and labor reform. An export boom leads to record GDP growth and allows a redistributive social policy.
Problemen började alltså långt före Pinochet, som får både ris och ros (noteras kan väl att han får mest ris när han först försökte fullfölja den socialistiska/fascistiska kommandoekonomi som präglade hela Latinamerika sedan tidigt 1900-tal och att det sedan blev ekonomiskt bättre på 80-talet - snälla ta INTE detta som ett stöduttalande för regimen, det är bara ett konstaterande!!!).
Du borde se TV-programmen eller läsa boken: http://www.pbs.org/wgbh/commandingheights/lo/index.html
Danny,
SvaraRaderaJag tror jag förlitar mig på statistik istället för en anonyms anekdoter.
Det ska även påpekas att Pinochets reformer gjorde att Chile hamnade ungefär i samma ekonimiska frihetsgrad som Sverige under Ingvar Carlsson. Ingen nattväktarstat precis.
Anders, du menar alltså att det är orimligt och vinklat att lasta högerpolitiker i Chile för vad som hände under Pinochets tid, har jag förstått dig rätt?
SvaraRaderaFör den poängen jag tycker du missar i ditt påhittade exempel är att Piñera ändå har band till både Pinochet och många av personerna som var vid makten under den tiden. Jag kan principiellt hålla med dig om att det är orimligt att högerpolitiker i Chile för all framtid ska lastas för vad som hände under Pinochet-eran. Men det är endast sant för högerpolitiker som inte har några som helst kopplingar till den eran, vilket inte är fallet här.
Till Stefan: Jag menar att det gått 20 år - och att chilenare idag utan att bli förtalade och misstänkliggjorda av svenska vänsterjournalister måste äga den demokratiska rätten att rösta fram en konservativ president om dom vill. Och att Pinjera skulle kunna lasta för sin storebrors försyndelser för över 20 år sedan stinker arvssyndstänkande. Skall i så fall även hans barn och barnbarn straffas för sina förfäders synder?
SvaraRaderaAnders Edwardsson: Nu är kopplingarna starkare än att bara hans bror var med i Pinochets regering, t.ex. så var han kampanjledare för en annan av Pinochets ministrar i valet 89. Du kan väl inte mena att det är i samma nivå med att han skulle vara skyldig för sina förfäders synder?
SvaraRaderaTill Stefan: Det senare kände jag inte till. Men jag tycker inte att det är en allvarligare "ungdomssynd" än t.ex. Marita Ulvskogs och andra nu och förr ledande sossars förflutna i diverse kommunistiska helvetessekter på 60/70-talet. Jag är helt för att alla, oberoende av regimens ideologiska preferenser, som varit direkt inblandade i t.ex. utrensningar och mord samt direkt administrering av dylika skall jagas med blåslampa och ställas till svars. En över tjugo år gammal kampanjstabsposition kvalificerar dock inte för detta, tycker jag.
SvaraRaderaHur ofta har man sett någon från vänstersidan gnälla över alla gamla kommunister som är aktiva i Die Linke i Tyskland?
SvaraRaderaTill Jonas V: Troligen aldrig. Dubbelmoral och inkonsekvens är ty två av vänsterns paradgrenar!
SvaraRaderaHögern och Katolikerna har gjort chiles folk efterbliven.
SvaraRaderaLäs gärna:http://www.delareguera.se/artiklar/2010/moralfragor-kan-avgora-valet-i-chile/index.html
Och om kuppen:http://www.dn.se/kultur-noje/kuppen-som-skakade-varlden-1.457985
Så kan ni återkomma med något vettigt.
Kampanjledarpositionen är en grej. En annan är att han först sa att ingen från Pinochet-regeringen skulle vara med i hans regering men sen dagen efter backade han från det och sa att det inte ska vara ett hinder för att vara med i hans regering. Kort sagt så kanske det inte är helt rätt att säga att "det är samma folk" som kommer till makten, men det är heller inte helt fel ute. Vid firandet av valsegern var det även mycket folk med bilder av Pinochet etc.
SvaraRaderaTill Che: Så chilenarna är efterblivna? Jag noterar att vänstern är sig lik. När Stockholms arbetarväljare i valet 1917 vägrade välja in kommunistledaren Zäta Höglund i riksdagen kallade en partiföreträdare dem för "En aphop!" Jävla elitism, jag förstår att ni skriker er hesa efter ett proletariatets dikatur. Och gläädjer mig åt att inget fritt folk någonsin någonstans sagt ja tills dess införande. Folk är inte dumma, de är generellt smarta!
SvaraRaderaTill Stefan: Nu har snubben vald i ett fritt och hemligt val, chilenarna har sagt sitt. Vi får helt enkelt se vad som händer framgent. Jag är optimistisk.