Jag kan fortfarande inte smälta mottagandet av Michael Moores Capitalism – a love story. Det var svårt att urskilja minsta tecken på att svenska recensenter vet någonting alls om finansmarknader i allmänhet och/eller den rådande krisen i synnerhet. Och föga förvånande gick dessa jungfruligt oskuldsfulla skribenter vilse i Moores bisarra argumentation. Den tilltagande politiseringen är ett skäl så gott som något för filmkritiken att växa upp.Jag håller helt med. Och drar mig till minnes att jag faktiskt skrev om detta redan i maj förra året här, bland annat att "nota bene följande förutsägelse - kulturvänsterns och det politiskt korrekta etablissemangets vrålapor kommer att tjuta i kör i biobänkarna och sedan höja filmen till skyarna på varenda kultursida." Oftast är det kul att få rätt. Men ibland blir man inte så lite trött på det...
2010-01-13
Ibland blir man bara trött...
Jag noterar att SvD:s Jan Söderqvist för några dagar sedan skrev:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det skulle vara kul att göra som Boris Benulil och Johan Norberg gjorde i samband med Naomi Kleins senaste bok. De utmanade då ett antal personer som hyllat boken på debatt. Av någon anledning fick de inget svar...
SvaraRaderaTill Jonas V: Ja, jag var på deras event, det var jättekul :-) Tror dock inte svenska vänstern skulle vara ett dugg mer debattsugna denna gång, för de har fortfarande inga hållbara argument...
SvaraRaderaMichael Moore har en poäng, fast kanske inte den han tror sig ha
SvaraRaderahttp://metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.12678033
Till waldemar: Det ligger mycket i det du skriver; big government och big business har ofta mycket gemensamt (på senare år har de bl.a. samfält gjort sig skylldiga till att underblåsa växthushysterin)!
SvaraRadera