Ibland känns det skönt att få svart på vitt vad man alltid misstänkt, även om man inte gillar resultatet. Som att det finns ett samband mellan vissa akademiska discipliner och aktiva akademikers politiska preferenser. Svenskans Per Gudmunson skriver i dag en ledare om en rapport som analyserar detta och som drar slutsatsen att sambanden är glasklara: ju mer "ekonomiskt" ett akademiskt ämne är desto fler borgerliga sympatisörer har det och ju mer "socialt" desto fler vänsterditon. Vilket inte är ett dugg förvånande.
.
För även om det givetvis finns två möjligheter till varför det ser ut så här - att ämnena formar sina aktiva alternativt tvärtom - så garanterar jag att det mest är tvärtom; det vill säga att folk tenderar att välja ämne utifrån sina politiska preferenser. Vänsteråsikter förutsätter ty alltid en mycket hög grad av abstraktion för att hänga ihop även på papper (i verkligheten har de som bekant aldrig fungerat). Och det är därför heller inte ett dugg överraskande att se att FI bland genusvetare når hela 33,3 % av rösterna. För mer verklighetsfrånvarande än den svenska Brynhildevänstern går det inte att bli...
.
PS! Detta är också något som vissa borgerliga partisekreterare bör tänka på innan de nästa gång med hull och hår köper genusveteriets mest gallsprängda språkbruk och analyser!
PPS! Om du mot förmodan skulle ha missat följande genusmusikvideo är det verkligen dags att se den...
Men en partisekreterare ser det inte så. Denne ser bara röster att inhämta och eftersom moderaterna har 0% represenation i det fältet så måste dom helt enkelt in och ta för sig av kakan och samtidigt tro att det inte ger nackdelar.
SvaraRaderaSvenskar älskar att äta kakan och ha den kvar. Oavsett ämne.
Till Tor: Sant. Men att ens tro att borgerligheten skulle kunna vinna några betydande röstandelar på att låta som Tiina Rosenberg är döfött, bättre vända sig till vanligt folk genom att ta avstånd från genusvansinnet..!
SvaraRaderaKan skriva under på det här.
SvaraRaderaAv hävd och uppväxt som socialdemokrat var inte ekonomiska studier något som fanns i min föreställningsvärld. Sociologi blev mitt huvudämne och i den miljön (marxistisk idétradition minst sagt) fanns inte utrymme för högeråsikter. Ja, till och med var det ofta så att socialdemokrati inte var vänster nog. Jag var under en tid medlem i Vänsterpartiet då jag tyckte SAP var borgerligt. Kan du tänka dig?!
Idag skulle jag kunna tänka mig studera sociologi i alla fall, men skulle helt klart kombinera det med ekonomi. Dock är nu inte nya studier aktuellt men studier blir det likt förbaskat då det ju finns en uppsjö av intressant litteratur att läsa.
När ser tillbaka på de idéer/uppfattningar om det ekonomiska, och världen i stort, jag då hade (den onda kapitalismen och dess manipulativa hantlangare är väl en rätt bra sammanfattning) ger mig dubbla känslor idag. Dels är det rätt komiskt hur förbannat naiv, fördomsfull och okunnigt skygglappsbärande man kunde vara. Dels är det av samma anledningar tragiskt.
Mycket finns att säga om det här. Helt klart.
Avslutningsvis skall nämnas att min resa för några år sedan tog sig en rejäl vändning. Jag började började ifrågasätta mina värderingar under de sista av de senaste SAPiska åren. Det fungerade ju inte. Efter ett minst sagt omtumlande projekt (via ex Ahlmark och Tingsten) kom jag att kalla mig liberal för att något senare (via ex Johan Norberg och Ayn Rand) till sist kalla mig libertarian.
Sen har så klart boken "En annorlunda historia" därefter hjälpt till att avlägsna ytterligare diverse bråte från hornhinnan till förmån för min fortsatta upplysning! : )
Till Ted: I synnerhet det senare glädjer mig givetvis enormt! :-) Vi gör alla våra ideologiska resor. Själv är jag uppväxt i en "rödgrön" miljö på 1970-talet, blev nyliberal på 80-talet för att sedan bli mer eller mindre tokkonservativ ett tag i mitten på 90-talet. Och idag har jag slagit mig till ro som "Reaganrepublikan"; d v s som en form av anglosaxisk liberalkonservativ...
SvaraRaderaFödd på sextiotalet och uppvuxen med Sprätten som satt på toaletten, Ville Valle och Viktor, De rödas uppror, Kapten Zoom, Vilse i pannkakan, etc, etc har jag alltid haft ett djup individualistiskt perspektiv på ekonomiska och etiska spörsmål; sköt dig själv och se inte ner på folk som inte lever som du själv men som tar ansvar för sitt liv utan anspråk på andras egendom; kräv inte av andra att de ska ta hand om dig; var inte missunsam utan tvärtom generös; märk skillnaden mellan sentenserna "Allt mitt är ditt"(vilket jag kan skriva under på när det faller mig i smaken) och "Allt ditt är mitt" (Lars Ohly och hans kompisar).
SvaraRaderaTack för en befriande ickesocialistisk och orädd blogg. För övrigt gör Ted Sjövalls inlägg mig enormt glad av någon anledning, kanske för att inlägget visar att det finns hopp om att SAPs och vänsterns hegemoni i svensk politik verkligen är på väg att bli historia? /H-C
Är verkligen sociologer mer världsfrånvända än nationalekonomer? Nationalekonomer tror sig ju kunna förutse människors beteende i matematiska formler. Hur många pristagare har inte Riksbanken prisat till Alfred Nobels ära som visat att människan är allt annat än rationell - nu senast Elinor Ostrom.
SvaraRaderaLäser också för tillfället en annorlunda historia. Störde mig igår på att du skrev att maktdelningstankarna i 1809 års RF kom från andra sidan Atlanten. Har du helt missat Montesquieu?
Till Anonym (00:10): Vi delar samma traumatiska ungdomsminnen (jag är född 1970 och alltså också "pannkaksbarn"). Och jag tror som du, det finns hopp...
SvaraRaderaTill Anonym (07:18): Skillnaden mellan nationalekonomer och socionomer är att många av de förra i a f försöker bygga och justera sina slutsatser på empiriska observationer (t.ex. är det idag färre som godtar "economic man), medan många socionomer envist fortsätter bygga utsagor på ett antal sedan länge falsifierade postulat om människan (t.ex. tabula rasa). Sen tillhör jag dom som gärna såg att samhällsdebatten befriades från inflytande från båda sorterna och istället byggdes på mer ekonomiskhistoria och andra studier - och vanligt sunt förnuft.
Sedan vad gäller 1809 års författning - givetvis fanns Montesquieu med i bilden. Författarna hade dock delar av den amerikanska författningen som förlaga när man skrev den svenska.
Jag har läst ganska mycket sociologi och än mer nationalekonomi. Min erfarenhet är att sociologer är mycket mer ödmjuka inför verkligheten än nationalekonomer. Sen bygger ju oftast nationalekonomer sin empiri på sekundärkällor vilket sällan sociolger gör.
SvaraRaderaNär det gäller 1809 års RF så är ju det en klassisk fråga inom svensk historia. Var det en RF byggd på inhemska erfarenheter omsatt i paragrafer som Lagerroth hävdade eller är det som Karlbom hävdade - och som är den gängse bilden i dagens moderna historieforskning - att RF är lika fransk som den bernadotteska ätten?
Ehuru - cool blogg du har. Sen håller jag som frihetsälskare inte med om att debatten borde "befrias från inflytande" från nationalekonomer. Men du kanske inte är en lika stor frihetsvän som undertecknad...
Till Anonym: Vi har tydligen olikartad erfarenhet av sociologer. De jag mött här i Uppsala är så fullproppade med behavioristiska teorier att de flesta lever i en helt egen värld där allt är "samhällets fel" etc. Men, det finns säkert undantag...
SvaraRaderaVad gäller 1809 RF tror jag att sanningen (som så ofta) ligger någonstans i mitten. Den framstår för mig i a f att vara ett stycke format både av "ursvenska" erfarenheter och tidens internationella tankegångar. För min del var dess strävan efter maktdelning det mest attraktiva. Tyvärr försvann den principen i början av 1900-talet när kungahusets/regerings självständighet försvann med parlamentarismen utan att ersättas av ett alternativ, typ en självständig och mäktig högsta domstol.
Sist om ekonomer: Visst skall de få delta i debatten. Det ligger dock en djup sanning i det gamla ordstävet om att om du radar upp all världens ekonomer når de aldrig en punkt där de blir överens. Jag förlitar mig därför mer på empiriska forskare som Adam Smith, som förutom sin karriär som ekonom även verkade som filosof och som sådan stod för en mycket nykter/pragmatisk syn på både människan och verkligheten.