2010-04-07

Hoppas, hoppas, hoppas..!

Fem ytterligare amerikanska delstater har nu anslutit sig till den domstolsstämning som försöker få Obamas sjukförsäkringsreform ogiltigförklarad som grundlagsbrott. Jag tvivlar i och för sig på att detta lyckas - men jag hoppas verkligen!!!

11 kommentarer:

  1. Jag begriper inte varför du hoppas på att fattiga människor i USA inte ska få en sjukförsäkring. Du betalar väl inte skatt i USA?

    Du får ursäkta men jag kan inte låta bli att tycka att det är en smula egendomligt att du engagerar dig så i denna fråga som du knappast berörs av. Och där är vi igen: På vilket sätt är detta relevant för oss i Sverige?

    Hälsningar

    SvaraRadera
  2. Till Kurt: Som jag påpekat förr - nuvarande Obamaförslag/beslut hjälper inte de verkligt fattiga; miljoner kommer att stå utanför systemet som bara kommer kostar enorma summor pengar och leda till en byråkrati som får svenska landsting att framstå som rena unikum av effektivitet! Och jag bryr mig därför att jag i hjärtat är amerikan - och därför bryr mig om USA och amerikanerna!!

    SvaraRadera
  3. Hur kan du veta att Obama's förslag kommer att gå åt skogen? Ska man tolka det hela som att du egentligen tycker att en allmän sjukförsäkring i Amerika vore bra, bara inte just den som BO föreslagit? Personligen tycker jag att det vore intressant att få uppleva ett sjukvårdssystem som får det svenska att "framstå som ett unikum av effektivitet". That'll be the day...

    Sen det där med att du i hjärtat är amerikan, vad betyder det egentligen? Att du inte vill vara svensk? Eller att du vill göra Sverige lite mer amerikanskt? Jag kan inte annat än känna ett visst vemod när jag läser det. Det känns som en olycklig kärlek. Olycklig därför att det inte finns en enda amerikan som bryr sig två ruttna lingon om sjukförsäkringssystemet i Sverige (eller någon annanstans för den delen).

    Som du vet har jag väldigt starka band till USA, möjligen starkare än dina. Det jag har tyckt mig se är att just den där okritiskt beundrande hållningen som du visar prov på, faktiskt är en bidragande orsak till den nedgång som USA just nu upplever, politiskt, moraliskt, ekonomiskt och militärt. Min poäng är att amerikaner vande sig vid att vara ett föredöme. Det fanns många som du som flaggviftande stod vid vägkanten och drömde om att få bli amerikan. På många sätt är det förståeligt, vem vill inte vara en del av ett vinnande lag? Men för amerikanerna blev detta ett gift, man tog för givet att man för evigt skulle få göra som man ville och att jordens befolkning skulle acceptera detta. Efter andra världskriget byggde detta på ett moraliskt övertag, USA stod för de rätta idealen. Mer och mer övertogs dessa av ren styrkediplomati: Om du inte håller med oss så får du på käften. Därför känner inte USAs befolkning skillnaden mellan frihetssträvan och demokrati å ena sidan och kanonbåtsdiplomati å andra.

    Det är så klart bra att du månar om USA och amerikanerna, men blir det inte lite ensidigt om inte amerikanerna månar om oss?

    SvaraRadera
  4. Till Kurt: Jag är för att man hjälper fattiga och värnlösa att få vård. I ett civiliserat samhälle är därför akutsjukvården gratis (vilken den vad som än ofta påstås också är även i USA). Därutöver anser jag också att man även skall hjälpa - åter igen - fattiga och värnlösa att få hjälp med annan vård. Resten av oss får däremot se till att ta hand om det själva via olika lösningar (rent privata, kooperativa, via arbetsmarknadsavtal, etc). Kanske inte den allra enklaste lösningen men den enda som fungerar långsiktigt eftersom det skapar både personligt ansvarstagande och konkurrens mellan olika vårdgivare och försäkringssystem. Landstingsmodellen allt-åt-alla-gratis fungerar inte, vare sig på grund av free-ride-tendenser eller den Weberska byråkratobservationen (att alla byråkratier alltid i alla lägen ser till att expandera för att garantera sin egen överlevnad och öka sin makt).

    Sen: ja, jag är "amerikan" i så måtto att jag tycker USA är världens bästa, trevligaste och tryggaste land att bo i. Efter 1789 brukade radikaler och liberaler i Europa, om de råkade vara födda i ett land vars regering och styrelse de inte uppskattade kalla Frankrike för sitt intellektuella hemland. För mig är det 1776 och USA som gäller. Sen tar jag mig i dessa dagar också just därför friheten att kritisera saker over there som jag inte gillar, typ Obamas sjukförsäkringsreform.

    SvaraRadera
  5. Jag har bott länge i Schweiz, där det inte finns en allmän sjukförsäkring. Istället finns det en avsevärd flora av privata "Krankenkassen" som man kan köpa försäkringar av. Det är lag på att alla måste ha en sjukförsäkring och jag skulle tro att 99% av landets medborgare har en. Sjukvården är fantastisk, personlig och omvårdande. Om du har tagit en lite dyrare försäkring så får du eget rum på sjukhuset om du blir intagen etc etc. Köer existerar inte. Min husläkare ber om ursäkt om jag inte kan komma samma dag. En specialist kan jag få inom en vecka.

    Allt det här låter, antar jag, fantastiskt för en normalsvensk. Men, det finns ett problem. Kostnaderna skenar. Det finns ingen som har ett intresse av att hålla igen. Läkarna vill naturligtvis tjäna en slant och säger aldrig nej till en patient. Försäkringsbolagen kan kompensera höjda kostnader med höjda premier. De försäkrade, som vid det här laget är rätt frusterade över höga premier, vill ha valuta för pengarna och springer till doktorn för minsta hostattack.

    Samhällsekonomiskt är detta en katastrof, men eftersom sjukvårdskostnaderna ligger utanför statsbudgeten påverkar det inte skatterna.

    Till sist: "Intellektuellt hemland" låter mycket bättre än "i hjärtat amerikan" och ja, jag förstår vad du menar. Jag kan faktiskt också känna sådär ibland. Men jag värjer mig emot den där förenklade, banala, "vi älskar allt amerikanskt"-mentaliteten som raggare brukar ge prov på. Skönt att höra att du inte är raggare :-)

    Vad beror det på att så mycket intressant hände just i slutet av 1700-talet? Och hur kunde så mycket rikedom genereras på så kort tid i USA?

    SvaraRadera
  6. Till Kurt: Ja, skenande sjukvårdskostnader verkar vara ett universiellt problem. Enda alternativet är ju dock att som i bl.a. Sverige och (om jag förstår deras system rätt) Kanada med hjälp av politiska beslut i praktiken ransonera vårdtillgången. Men detta skapar ju som bekant andra, mänskliga problem. Jag tror detta är en av dessa i praktiken olösliga frågor som vi kommer att få dras med och ständigt försöka hitta temporära lösningar på. Jag har i alla fall ingen pantentlösning att komma med...

    Sen att så mycket intressant hände just i slutet på 1700-talet. Jag tror det beror på att den intellektuella, ekonomiska, kulturella och sociala och tekniska utveckling som började under renässansen på 13/1400-talet och sedan fortsatte med den moderna statens födelse på 1500-talet och vetenskapliga revolutionen på 1600-talet då blommade ut i upplysningen. Någon (kan ha varit Peter Englund) har sagt att det är först på 1700-talet som historien blir riktigt begripliga för oss moderna människor. Dessförinnan rådde inte bara materiella utan också mentala realiteter som vi idag inte kan leva oss in i. Och det är väl denna "igenkänningseffekt" som lockar osPlus kanske den naiva idealism som då fortfarande rådde eftersom det moderna samhällets nackdelar ännu inte infunnit sig. Men det är bara en gissning från min sida...

    SvaraRadera
  7. Anders, it is hard to predict what judges will do. There is however a solid legal foundation for the State lawsuits with regard to the "commerce clause". I suspect it will in the end depend on Justice Kennedy, so Anders I think your hope is not entirely unfounded.

    I was amused by the Swedish/American/Swiss debate between you and Kurt. The belief that government would be able to keep the cost of health care down is, I think naive. Governments (even the "efficient" Swedish one) tend to be more inefficient than private interests.

    The key question regards choice. In the Swedish and Canadian systems, the government makes health care choices, in the Swiss system individuals. Should the government decide how much I set aside for health care (through taxes), or should the individual have a choice (through private insurance)? Seems to me like a classical liberal vs. plan economy argument that transcends national boundaries.

    Concerning Anders' American affinity: It is encouraging. It is rare to find someone who is well informed about America on your side of the Atlantic. The misinformation and misguided opinions about the US in the Swedish press (and also in Switzerland) is unfortunate, but I guess opinions are cheap.

    The idea that poor people in the US do not receive health care is simply not correct. It is one of these "socialist" memes that seems to resonate in Western Europe. It is simply not so!

    Thomas

    SvaraRadera
  8. Till Thomas B: Sounds good that the commerce clause could be used in this case. It gives hope... :-)

    SvaraRadera
  9. Länge sedan jag haft tid att kommentera här...

    För det första: Sjukvårdsreformen är en bra affär. Den är billigare än status quo. Dina påstående att den är dyr har du helt enkelt inte belägg för.

    För det andra: Det finns inget sätt för mig att veta hur mycket jag ska sätta undan i sjukförsäkring och därmed fatta ett rationellt beslut. Inget. Jag kan inte veta om jag kommer att ha otur eller inte i framtiden!

    Så varför ska man då tvingas fatta ett pseudobeslut? Enda anledningen är att de mer välbeställda ska kunna ha lite bättre samvete för att de får bättre vård än andra. De har ju "förtjänat" det genom att fatta bra beslut...

    För det tredje: I statliga sjukförsäkringssystem är det åtminstone möjligt (inte självklart att man lyckas) att sätta incitamenten så att de leder till mer vård för pengarna. I privata sjukförsäkringar är incitamenten att leverera så lite vård som möjligt för så mycket pengar som möjligt för det ger maximal vinst. Mycket enkelt och väldigt bra om man driver ett sådant försäkringsbolag, men ur välfärdssynvinkel kan jag inte se några som helst fördelar.

    SvaraRadera
  10. Jag är inte heller jurist, men jag inser inte varför du anser att den juridiska utmaningen mot ObamaCare kommer att misslyckas. Det gäller trots allt här ett historiskt unikt brott mot federalismen, vilkens försvar är en huvuduppgift för HD, när varje person åläggs att betala en federal avgift för att ens få andas Amerikas luft. Det finns andra federal pålagor, främst inkomstskatten, men den kan lätt undvikas genom att inte ha någon nämnvärd inkomst! Detta utgör skillnaden mot t.ex. MassCare (RomneyCare) som är en delstatlig avgift. Om de 50 delstaterna vill experimentera med sjukvårdsreformer finns inga federalistiska invändningar, men väl mot Obamas ”one-size-fits-all”.

    Jag postade detta igår, och jag kan inte inse att texten är olaglig eller i övrigt strider mot dina regler. Jag tror snarare att du inte satt upp den därför att du inte sett den – det verkar vara något problem med att posta till din blogg från Firefox. Ordkontrollen kommer t.ex. inte upp. Jag använder denna gång IE, och vi får se vad som händer!

    SvaraRadera
  11. Till RDJ: 1) Det finns gott om beräkningar som visar att Obama Care kommer att kosta enorma summor, här är en: http://www.weeklystandard.com/blogs/cbo-obamacare-would-cost-over-2-trillion. 2) Den osäkerhetsfaktorn allt här i livet, inte bara sjukvård. Utöver bassjukvård får därför varje person göra en egen bedömning hur mycket man tycker det är värt (och då får man väga in riskfaktorer som cancer i familjen, rökning, bergsklättring, farligt yrke, etc etc tillsammans med en sjukförsäkringsagent (offentlig eller privat). 3) Tvärtom - som en tidigare kommentaror visade så är risken för överkonsumtion betydande i ett privat system beroende på att det då är patienten/försäkringstagaren som avgör hur mycket vård du ska ha. I offentliga system blir det i praktiken ett ransoneringssystem där politikerna avgör det. Och generellt: som jag skrev tidigare så verkar det inte finnas något persfekt system på detta (lika lite som på andra) områden. Min övertygelse är dock total att Obama Care i långa loppet kommer att bli både sämre och dyrare eftersom det varken ger vård till de allra fattigaste och bara innebär strul för de som redan är inne i systemet och redan har tillgång till världens kvalitativt bästa sjukvård.

    Till Lars: Ibland tar det tid för inlägg att nå mig, jag vet inte varför... Annars hoppas jag att du får rätt i din optimism och att Obamacare faller. Min oro bottnar i att jag tvivlar på att en eller ett par av "mittendomarna" skulle våga nullifiera förslaget. Men vi lär ju snart få besked. Och får jag fel så blir jag jätteglad!!

    SvaraRadera