2010-06-27

Herrejävlar...

Det finns de som ifrågasätter om det spelar någon roll vem man röstar på. Och jag kan skriva under på att partierna i Sverige ofta liknar varandra intill förvillelse. När vänstern rör sig bortom slagorden och tänker högt om vad man egentligen tycker och tror vaknar man dock till. Som när man läser detta blogginlägg rörande det pågående G20-mötet i Toronto (SvD 100627), som för övrigt lockat till sig en traditionell bottensats bråkmakare (DN 100627). Inlägget är skriven av före detta S-ministern Lena Sommestad och är tydligen ett försök att klä den rödgröna rörans syn på budgetpolitiken i kvasivetenskaplig klädnad genom att hänvisa till J M Keynes och hans nutida profet Paul Krugman.

Jag känner mig denna söndagsförmiddag på ovanligt gott humör och tänker därför inte utgjuta några längre triader om att exminister Sommestad sannerligen borde veta bättre. Jag hade henne en gång som föreläsare vid Uppsala universitet och tyckte då att hon - för att vara akademiker - var ganska sund. Men nu måste hennes tid i politiken ha tagit sin tull, för Keynes! Och Krugman!!! De gubbarna är lika trovärdiga som tänkare vad gäller ekonomisk politik som Saddam Hussein en gång var när det gällde mänskliga rättigheter.

Vad man enligt Keynes och Krugman - och därmed alltså uppenbarligen de rödgröna - bör göra för att lösa de problem som nu uppstått i ett antal länder på grund av att pengarna helt enkelt tagit slut (jag skrev en ledare om detta i NWT för ett tag sedan) är att spendera mer lånade pengar! Bara en sup till så blir jag nykter, som alkholisten sa. Att det stod illa till med verklighetsförankringen hos de rödgröna visste man ju redan. Men detta! Då jag vill ut i solen gör jag det hela enkelt genom att blockcitera mig själv om "keynesiansimen" från En annorlunda historia:
Att skapa högkonjunktur genom att ge folk betalt för att gräva gropar och sedan fylla igen dem var dock en illa underbyggd teori. Även i sin simplaste form förutsatte den nämligen att politikerna under goda tider höjde skatter, sänkte bidrag och ”sparade i ladorna”. Men i den drivhusmiljö för vallöften och allmosor som det moderna massmediesamhället utgjorde redan på 1930-talet var detta i praktiken en omöjlighet. Politiken fick i stället bli att staten i dåliga tider ägnade sig åt offentlig upplåning (skuldsättning), alternativt åt att via sedelpressarna öka penningmängden i ekonomin (inflation). De flesta insåg dock att detta bara skulle skjuta problemen på framtiden. Teoretikerna löste dock det problemet genom att påstå att man kunde utnyttja båda metoderna samtidigt genom att först ta upp lån inom landet och sedan via inflation minska värdet på dem. Det vill säga neutralisera den ena försyndelsen med den andra.

Som om inte orimligheten i detta var nog togs i positivistisk anda vidare heller ingen hänsyn till att politiska insatser för att fungera kräver exakta framtidsprognoser (vilket enbart finns i fantasins värld), att all ekonomisk planering är förknippad med viss fördröjning, eller att politiker skulle kunna känna sig frestade att använda offentliga satsningar för att öka sina chanser i nästa val snarare än till att utforma en långsiktig politik. Medan problem identifierades, motmedel funderades ut, frågor debatterades, beslut fattades och åtgärder verkställdes skulle också så mycket vatten hinna flyta under broarna, att insatserna i slutändan snarare förstärkte än utjämnade de konjunktursvängningar de var tänkta att dämpa.
Att rödgröna företrädare tydligen vill väcka liv i denna katastrofala politik kan bara leda alla reflekterande varelser till en enda slutstas - att det är oändligt viktigt att Sverige den 19 september får behålla sin nuvarande regering. För ett byte framstår som rent suicidalt!

17 kommentarer:

  1. Höga skatter är en synd. Hög inflation är en dödssynd.

    Sen var det så att The New Deal bara förlängde depressionen, precis som det amerikanska stimulanspaket förlänger finanskrisen.

    Detta inses trivialt genom att staten inte har några egna pengar utan alltid måste ta det från den marknad som politikerna försöker rädda, men istället stjälper den.

    SvaraRadera
  2. Så du anser dig veta bättre än en nobelprisvinnare och en erkänt skicklig brittisk nationalekonom. Det förvånar mig inte att Timbrohögern anser sig veta bättre än andra men dessa båda herrar visste/vet mer om hur saker och ting fungerar än vad du och Timbro gör, som bara har en agenda.

    Roger Jönsson

    SvaraRadera
  3. Till RJ: Och vare sig Keynes eller Krugman har förstås en egen agenda? Trams!

    SvaraRadera
  4. Roger,

    Kul försök att få det till att vi här inte baserar vår kunskap på någon vetenskaplig grund.

    Jag returnerar direkt med att nämna om Milton Friedman, FA Hayek, Fredric Bastiat, Adam Smith, Ludwig von Mises och Murray Rothbard.

    Återkom när du har något att diskutera om själva teorierna.

    SvaraRadera
  5. Till Tor: Tack. Jag skulle vilja se den ekonomiska "skola" som kan toppa den sviten... :-)

    SvaraRadera
  6. Inte lite oförskämt att jämföra Keynes och Krugman med Hussein. Även om du uppenbarligen som obildad dalslänning - för har inte alla dalslänningar en synnerligen låg utbildningsnivå? - hyser ett förakt för akademiker så tycker jag att din jämförelse mellan de stora ekonomerna och Hussein var ett lågvattenmärke. Det kanske just är denna nonchalans som gjort att du inte gått längre än till grundkurserna på universitetet.

    SvaraRadera
  7. Till Anonym: Vem som är oförskämd kan vi nog ta ett snack om. Jag manglade mig för övrigt igenom totalt 350nånting poäng i gamla systemet och slutade med en fil.mag + ett års studier på Mastersnivå i USA... Min misstänksamhet mot vad akademiker håller på med är m a o byggd på solid empirisk grund.

    SvaraRadera
  8. Själv har jag 250 gamla poäng samt en dissertation både på licentiat och doktorsgrad i bagaget. Master är fortfarande grundnivå anser jag. Jag trodde att alla dalslänningar var lågutbildade - inklusive du. Ehuru - smutskasta Keynes och Krugman på det sättet är synnerligen oförskämt. Skämmes...

    SvaraRadera
  9. Till Anonym: Suck. Här är i a f en RIKTIG professor som nu ligger på topp: http://www.economist.com/node/16438630?story_id=16438630&CFID=132647670&CFTOKEN=68909832

    SvaraRadera
  10. Anders, du tyckte formodligen att du var lustig och vass nar du jamforde Keynes och Krugman med Saddam Hussein. I sjalva verket demonstrerade du bara att du ar en plump och oserios debattor.

    Jag ar definitivt ingen fan av keynesianismen som den manifesterade sig i efter-krigs Sverige. Men att bara helt avfarda Keynes som du gor visar bara att du inte ar sarskilt oppen eller intellektuellt nyfiken. Varlden verkar vara valdigt svart/vit i dina ogon.

    Nar det galler Krugman, ga tillbaka och las vad han skrev 2005-2006. Han forutspadde mycket av den kommande krisen. Nu ar han, enligt min mening, for avfardande nar det galler statliga underskott. Men att helt avfarda hans tankar om vikten av efterfragestimulans i dagens kansliga situation ar inte seriost.

    Det pagar just nu en het debatt om dessa fragor, dar Krugman ar en av de viktigaste deltagarna. Att som du saga att han har ingen trovardighet ar bara att stanga oronen for alla argument man inte haller med om.

    Den senaste krisen har fatt mig att omvardera manga av de neoklassiska paradigm som jag har fostrats i. Du ser uppenbarligen ingen som helst anledning att kritiskt granska dina egna uppfattningar.

    Du skryter om dina hogskolepoang och papekar att du ar fodd 1970. Nar jag laser dig sa skulle jag tro att du ar fodd 1990 och precis gatt ur gymnasiet.

    michael w

    SvaraRadera
  11. Har ar ett exempel pa en debattor som lyckas diskutera dessa fragor pa ett nyanserat och oppet vis:

    http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2010/06/27/AR2010062703257.html

    Men det ar klart, du kan val bemota Samuelson genom nagra lustiga personliga invektiv! Sa att du slipper tanka och reflektera, for det ar ju jobbigt.

    michael w

    SvaraRadera
  12. Till Michael W: Jag redogjorde enkom för mina studier för att en tidigare kommentator anklagade mig för att sakna dylika. Går du tillbaka och läser mitt svar ser du också att jag inte är speciellt imponerad av vad många moderna akademiker håller på med. Jag anser att delar av humaniora och samhällsvetenskap (i synnerhet svensk historieforskning och det amerikanska statsvetaretablissemanget) sedan länge består av ideologiska politrucker som ägnar sina dagar och våra skattepengar åt att framställa sina partipolitiska idéer och ideal som objektiva vetenskapliga sanningar. Och Keynes var och Krugman är två arketyper på detta.

    Vidare: Jag tar själv ställning mellan olika ideologier (jag är liberalkonservativ) och utgår i mina skriverier från detta, men försöker inte som många till vänster dölja min bias. Hayeks "Vägen till träldom" säger därför, anser jag, allt man behöver veta om gäller trovärdigheten hos Keynes och t.ex. detta material http://home.pacbell.net/weidners/jottings2/krugman_index.htm allt om Krugmans dito.

    SvaraRadera
  13. Men Anders, var Keynes egentligen keynesian?
    Det han själv föreslog som praktiska åtgärder var t.ex. bara skattesänkningar och tidigareläggning av redan beslutade infrastrukturprojekt som vägar.

    Självaste Johan Norberg skiljer mellan Keynes och keynesianism i denna bloggpost som har ett intressant Keynes-citat: "I was the only non-Keynesian at that meeting"
    KEYNES VS KEYNESIANISM

    Det dröjde nog också ett tag tills "de flesta" insåg bristerna. Så sent som på mitten av 60-talet uttryckte sig Milton Friedman lite dubbelbottnat så här:
    "In one sense, we are all Keynesians now; in another, nobody is any longer a Keynesian."
    We are all Keynesians now

    SvaraRadera
  14. "Vägen till en träldom" borde jag ha läst, men är den en kritisk mot Keynes? kanske möjligen mot 50- och 60 talets keynesianism.

    Stig-Björn Ljunggren uttrycker en annan uppfattning i ett tal om Hayek,där han hävdar att boken inte innehåller kritik mot Keynes och att dessutom att Keynes gillade boken ochJag är av uppfattningen att fabror Stikkan brukar veta vad han talar om.
    Opinion 2002- nov 2004

    Dock ska Hayek tidigare ha kritiserat Keynes i andra sammanhang för att han t.ex. inte tog med inflationen i sina modeller.

    SvaraRadera
  15. Till Mats C: Det är helt korrekt att keynesianismen blivit större än Keynes själv (som så många -ismer döpta efter bestämda personer). Men med sina skriverier gav han de experimentiella strömningar som florerade på 30-talet en vetenskaplig prägling och gav dem därmed också en oförtjänt legitimitet. Och Hayek ger i sin bok inte på Keynes personligen (som du skriver gillade Keynes troligen delar av den) men den konkretiserade i ett historiskt tidigt skede vartåt de idéer och krafter leder som Keynes skriver i praktiken kom att stärka och utnyttjas utav.

    SvaraRadera
  16. Video: KRUGMAN: STIMULUS WAS TOO SMALL, TOO MANY TAX CUTS

    Krugman tycker alltså att "stimulans"-paketet borde varit mycket högre för att öka produktionen.

    Alltihop finansierat med den del tryckta pengar, vilket i sig ökar inflationen och därmed urholkar produktionen (vilket är det man försöker öka) och den andra stora delen via skulder vilket då är inget annat än framtida skatter, vilket även det har en negativ inverkar på produktion.

    Framförallt kritiserar han skattesänkningarna eftersom det, enligt Krugman, bara leder till sprande. Skrämmande att en nationalekonom inte vet att sparande ökar investeringar och därmed produktion i långa loppet.

    Krugmans medicin är inget annat än ännu mer uppblåst tillfällig konsumtion. Nej, vi har redan prövat det. Det fungerar inte.

    Och inte nu heller

    Länk: Expect lots of government layoffs at state, local level

    "Up to 400,000 workers could lose jobs in the next year as states, counties and cities grapple with lower revenue and less federal funding, says Mark Zandi, chief economist for Moody's Economy.com.

    The development could slow an already lackluster recovery. Friday, the Labor Department said employers cut 125,000 jobs, mostly because 225,000 temporary U.S. Census workers completed their stints. The private sector added 83,000 jobs, fewer then expected, as the jobless rate fell to 9.5% from 9.7%.

    Layoffs by state and local governments moderated in June, with 10,000 jobs trimmed. That was down from 85,000 job losses the first five months of the year and about 190,000 since June 2009."

    But the pain is likely to worsen. States face a cumulative $140 billion budget gap in fiscal 2011, which began July 1 for most, says the Center on Budget and Policy Priorities."


    Pengarna minskar men skulderna öker. Amatörer.

    Det enda som fungerar är ökade investeringar genom sparande, vilket då förutsätter låga utgifter.

    SvaraRadera