Missa inte...

...Leif Lewins debattartikel i DN idag om framväxten av en borgerlig svensk historieskrivning:

Så här skulle den kunna låta: Kärnan är berättelsen om hur ett land av bidragspolitik blev ett land för arbetspolitik. Det var ett socialt framsteg när klassklyftorna och klassegoismen ersattes av den socialdemokratiska välfärdsstaten och det allmänna tog ansvar för de svagare. Men så småningom blev omsorgssystemen så omfattande att det blev frestande för allt fler att åka snålskjuts. Initiativförmåga och framstegstro klingade av. Vi fick ett system av ”inlärd hjälplöshet”. På papperet var Sverige ett av jordens sjukaste länder.

Den berättelse de borgerliga spinndoktorerna nu måste anstränga sig att sprida är att det är alliansregeringens förtjänst att ha brutit med det systemet. Som alla systemförändringar finns det kvardröjande samordningsproblem och man måste visa största hänsyn till dem som riskerar att hamna mellan stolarna. Men i princip är denna systemförändring riktig.

Redan börjar vi se den borgerliga berättelsen, till exempel i filmer om volontärer, välvilja och välgörenhet. För den stora majoritet som åtnjuter lyckan av bibehållen arbetsförmåga är arbetet inte bara grunden för välstånd utan också grunden för solidaritet med dem som verkligen behöver få del av den välfärd vi andra arbetar ihop. Så återgav de borgerliga landet dess arbetsmoral.

Detta är en otroligt spännande och - framförallt - helt nödvändig utveckling. Den moderna (s)venska historieskrivningen är nämligen så full med partipolitiskt motiverade fel, överdrifter och t o m rena lögner att den måste ersättas med något nytt och bättre.