2010-09-06
Färgstark historia
Andra världskrigets historia beskrivs ofta i svartvit, både bokstavligen och bildligen. Att se bilder på Hitler, Stalin och - som i det här nyss återupptäckta filmklippet, Winston Churchill - i färg ger därför ofta en delvis ny känsla; det känns mer verkligt liksom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tack ska du ha!
SvaraRaderaFörsta delen, The Gathering Storm, är värd att läsa om regelbundet. De som tror Churchill fick Nobelpris i litteratur av en slump har nog aldrig läst vad han skrev.
Pappa (född 1924) hade dem i halvfranskt band. När han sade att "hade inte amerikanarna kommit och räddat oss hade vi alla varit bolscheviker nu" och när han behandlade kommunister som om de stod lägre än pedofiler så lät det lite extremt när jag växte upp med Ville, Valle och Viktor och annan kommunistpropaganda på sjuttiotalet.
Helt rätt hade han dock. Det är otroligt hur nära det var att pacifisterna såg till att de demokratiska staterna förlorade andra världskriget. Sverige stod ju med byxorna nere. Jag läste just att försvarsbudgeten gick upp och blev fjorton (14) gånger större mellan 1938 och budgetåret 1939-40 (Rosén-Karlsson, universtitetshistoria från 1960). Det behövs tydligen krig för att vissa saker ska tränga igenom tjocka pannben.
Sedan glöms allt bort. Läste nyss också Thomas Sowell "Intellectuals and Society". Samma argument som användes för att avväpna väst under 1930-talet användes under Vietnamkriget och under de två Irakkrigen.
De två Irakkrigen är ju en ren implementation från The Gathering Storm: hur man tar hand om tokig diktator innan hotet blir för stort. Men Churchill behandlades följdriktigt som en idiot av BBC under 1930-talet, precis som G.W. Bush nu.
Till Erik: Ja, jag upphör aldrig att förvånas av hur historielösheten breder ut sig - och hur inte bara okunskap utan ren ignorans rörande historiska samband och likheter aktivt föraktas av många framförallt (men inte enbart) till vänster...
SvaraRadera