Dödsstjärnan på Sveavägen 68 är nu ytterst nära kollaps... Det är definitivt ännu inte helt över. Men i och med dagens Sifomätning så kan man nog i alla fall säga att risken för att Sverige om två veckor får en rödgrön regering minskat ordentligt. För att sossarna går kraftigt bakåt efter presentationen av valmanifestet torde vara ett svårslaget kristecken:
M 31,7 (–1,3)
FP 7,2 (+1,0)
C 6,7 (+1,4)
KD 4,5 –1,0
S 28,7 (–2,1)
V 5,3 (+0,4)
MP 9,7 (+2,1)
SD 3,6 (–1,0)
Moderaterna befäster alltså sin position som Sveriges klart största parti (dom orden känns fortfarande lite konstiga - med jösses så sköna! - att skriva) och de rödgröna får bara ihop 43,7 procent mot Alliansens 50,1 procent, som alltså verkar kunna räkna med fortsatt egen majoritet. Enda hotet mot detta är nu att KD (som får konstigt låga siffror trots Göran Hägglunds framgångsrika TV-utfrågning) åker ur eller att SD kommer in.
.
Förutom möjligheten till ett fortsatt borgerligt regeringsinnehav så är det viktiga här givetvis den svenska socialdemokratins kollaps. För oss som varit med några decennier framstår detta nästan lika overkligt som om Gustav II Adolfs ryttarstaty i centrala Stockholm plötsligt skulle hoppa av sin sockel och kungen rida upp på slottet och återta tronen. Å andra sidan var det inte en fråga om om utan när detta skulle hända.
.
SAP:s särställning har ty varit onaturlig från början och byggde på en rad unika politiska, demografiska, personella och andra omständigheter. Och om man räknar bort deras "traditionella" höga valresultat från 1994 - som berodde på chockverkan från nittiotalskrisen - så har partiet gått bakåt ända sedan 1991; året då den svenska modellen började barka ihop på allvar.
.
Vad som ser ut att hända om två veckor är alltså att Sveriges normalisering fortsätter. Och med ett sosseparti under 30 procent så skulle det sedan egentligen bara återstå två stora saker innan vi blivit ett helt normalt västeuropeiskt land: kraftigt sänkt skattetryck och svenskt NATO-medlemskap. Och för att kunna uppnå dessa mål behövs som bekant en fortsatt borgerlig regering. För den svenska socialdemokratin lär inte ens på sitt yttersta inse att man har haft fel i dessa frågor. Också.
Jag vill påstå att det är ytterligare en sak som återstår innan vi blir ett helt normalt västeruropeiskt land - att V nu dyker under 4 % spärren så vi slipper dem för alltid.
SvaraRaderaTill Anonym: Jo, det vore ju ytterligare en fanatstisk sak. Men, jag är rädd för att det faktiskt finns 5 % kommunister i detta land. Och då är det ju naturligt att de sitter i parlamentet. Tyvärr.
SvaraRadera"...jag är rädd för att det faktiskt finns 5 % kommunister i detta land"
SvaraRaderaDessvärre är det nog så. Tittar man på valresultaten från 20-talet och framåt befinner sig kommunistpartiet (nu under varumärket vänsterpartiet) kring en nivå på omkring 5 procent +/- 1 procent.
Det är egentligen endast vid två tillfällen man kraftigt avvikit från 5 procentsnivån.
Ena gången var 1944 då kommunistpartiet i praktiken var det enda oppositionspartiet och då Sovjets och Stalins kamp mot nazismen gav poäng (...även om Stalin varit högst delaktig i startandet av kriget 1939).
Andra gången var under Gudrun Schymans tid då hon försökte lansera partiet som ett brett vänsterradikalt parti och inför isande tystnad på partikongressen förklarade att "kommunismen är död".
Efter den leninistiske kamraten Ohlys tillträde är ordningen på väg att återställas till den tradtionella 5 procentsnivån.
Till Allianspartisten: Vi får se det positivt - så länge V sitter i riksdagen finns det något att skrämma barnen med! Som en variant på fyllona på parkbänken utanför Bolaget: se hur det går om du inte lär dig tänka själv... ;-)
SvaraRaderaFör lite ytterligare normalisering så borde det finnas ett islamkritiskt parti i landets parlament så att vi kan få stopp på inflödet av papperslösa bidragsparasiter.
SvaraRadera