Det är enorma summor pengar som varje månad skyfflas in ioch ut ur den offantliga sektorn i ett system vars enda syfte är att
binda upp folk som bidragstagare till det offentliga!
Det går som bekant hyggligt för de borgerliga just nu. En valseger som skulle innebära slutet för sosseeran i modern svensk historia ligger inom räckhåll. Gott så. Men låt mig ändå komma med ett litet anspråkslöst förslag, som inte skulle kosta någonting kortsiktigt (men långsiktigt innebära markanta både förbättringar och besparingar) och som jag är övertygad skulle kunna locka än fler svenskar att välja Alliansen söndagen den 19 september: Ett löfte om att under nästa mandatperiod genomföra en stor välfärdsreform där bidrag byts mot avdrag.
.
I Sverige står bidrag - eller "offentliga transfereringar" som det så vackert heter - för en rent sjukt stor del av den offentliga budgeten. Inte bara hög- utan också låg- och medelinkomsttagare tvingas varje månad betala in onödigt stora delar av sina surt förvärvade inkomster till stat, kommuner och landsting i form av skatt, bara för att månaden efter tvingas ansöka om att få tillbaka dom i form av bidrag. Och på vägen passerar dessa pengar en hel rad byråkratier, som kostar enorma summor pengar.
.
.
Mitt förslag är därför att Alliansen lovar att efter valet tillsätta en utredning (jaja jag vet, det låter inte kul men det är så systemet funkar) som förutsättningslöst tittar på möjligheten av ersätta bidrag med motsvarande avdrag. De bidrag jag i första hand tänker på är barn- och bostadsbidrag, men även studiebidrag och annat borde också gå att inkludera i en genomgripande reform.
.
.
Målet för omstöpningen skulle vara att den som betalar skatt inte skall behöva bidrag. Och att den som behöver bidrag inte skall behöva betala skatt. På så sätt skulle tiotusentals, kanske hundratusentals, svenskar kunna få en möjlighet att leva direkt på sin lön utan att behöva be om offentliga håvor. Den personliga friheten och stoltheten skulle därmed öka. Och detta skulle som sagt inte kosta någonting utan tvärtom på sikt möjliggöra välbehövliga besparingar på det offentliga krångelmaskineriet. Det skulle också tvinga vänstern att under de sista veckorna före valet bekänna färg om vad de anser vara viktigast: politisk makt eller vanligt folks väl och ve.
.
.
Det var en idé. Slit den med hälsan!
Iden är god men jag undrar om svenska folket klarar av att ta in vad det betyder. De flesta tror jag skulle reagera med ryggmärgsreflexen att de blir av med ett bidrag och skrika i högan sky. Tror dessvärre "vi" inte är redo för ett så "dramatiskt" skifte i tänk än, "vi" tror fortfarande att minskad skatt mot borttaget bidrag fortfarande i slutänden blir mindre pengar i plånboken (vilket det även blir med S o V vid makten eftersom de alltid höjer skatten).
SvaraRaderaJag bor i Frankrike och har arbetat en del i England. Jämfört med dessa länder är Sveriges skatter och bidrag ett under av klarhet och enkelhet. Anledningen till att Sverige kan ha ett så högt skattetryck är antagligen just denna enkelhet, andra länders ekonomier stryps vid ett lägre skattetryck. Det krävs en revisor för att driva ett litet företag i Frankrike, något man kan klara sig utan i Sverige.
SvaraRaderaI Frankrike är dessutom regleringar en del av det politiska DNAet, injicerat under fem sekler av centralmakten (läs Tocqueville!).
Därför har du nog helt rätt. Jag har ännu inte hittat referensen, men vill minnas att Klas Eklund när han utredde företagsstödet kom fram till att om man avskaffar det helt kan man också på någon miljard när avskaffade de sociala avgifterna.
Läste just en mycket intressant bok av Terence Kealey. På 1800-talet var det 100% skolning av barnen i Storbritannien, och 0% skattemedel när staten tog över med tvång. Inga pengar gick till någon forskning heller, så den var bäst i världen. Darwin var självfinansierad.
Så i Sverige, till skillnad från t ex Frankrike, skulle man lätt kunna kvitta som du säger. Avskaffa bidragen och sänk skatten. Sälj ut universitet, vården, skolor, ålderdomshem. Och avskaffa familjepolitiken och "flykting"politiken.
Efter en del gnäll skulle detta vara det nya "normaltillståndet". Det skulle inte vara så annorlunda än det är nu, men mycket enklare och friare. Gini-koefficienterna för Taiwan, Singapore och Hong Kong är nästan precis lika höga som i Sverige. Och de har skattetryck kring 13%.
När Sverige blev förebild för vänstern i världen 1938 var skattetrycket 13,5% av BNP.
Till UA: Du pekar på här på en reell risk ja, men jag tror ändå att folk numera är så klarsynta att de skulle se fördelarna med avdrag istället för bidrag.
SvaraRaderaTill Erik: Tack för mycket intressant inlägg! Självfallet skulle även företagen och näringslivet inkluderas; det glömde jag helt enkelt bara att skriva. Och ja, jag minns också den där uträkningen om alla företagsstöd. Jag tror att de (då) motsvarade ungefär halva arbetsgivaravgifterna!
Det är en idé, men jag tror tyvärr inte att den gör det du tror.
SvaraRaderaLåt oss, för argumentets skull, säga att vi behåller samma offentliga tjänster som idag (jag vet att du vill ha beydligt färre, det är annan diskussion), men gör om bidrag till avdrag.
Det första problemet du inte tar hänsyn till är att vi behöver exakt samma kontrollapparat för avdragen som för bidragen, dvs att vi skulle ansöka om avdrag. Annars så öppnar det för ett historiskt skattefuskande. Så besparingen i byråkrati är minimal.
Det andra problemet är att det inte ens är säkert att det kommer att minska transfereringarna så mycket. Många av transfereringarna går ju inte tillbaka till samma person. Föräldraledighet tas ut under en kort tid av ens arbetsliv, sjukförsäkringen används när man är sjuk, skola och universitet används under första tredjedelen av livet, pensionen mot slutet, etc. Den typen av transfereringar behöver vi göra i vilket fall som helst, och det finns inget som tyder på att det skulle bli effektivare om det gjordes privat (se USAs gigantiska sjukförsäkringsbyråkrati, dubbelt så dyr som någon annan)
Om företagsstöd och arbetsgivaravgifter däremot, där är vi antagligen (osannolikt nog) ganska överens!
Till RDJ: Kul att vi överens om något i a f ;-)... Jag är dock mer optimistisk än du angående besparingsmöjligheterna. Avdragen skulle ty då kontrolleras av Skatteverket och dess (som bekant) välslipade apparatur. I långa loppet skulle vi därför kunna sikta på en fullständig nedläggning av hela Försäkringskassan + troligen en rad andra organ. Hursomhelst så skulle en bidrag-blir-avdrag-reform öka den personliga friheten, vilket är minst lika viktigt som eventuelal besparingar.
SvaraRaderaJag hade inte förberett en stor plan för revolution i Sverige, men några funderingar i alla fall:
SvaraRaderaMan skulle nog behöva göra om socialförsäkringarna till privata försäkringar med fonderade medel för diverse sk "rättigheter". Själv skulle jag vilja avskaffa pensionen som något som staten ska bry sig om, men när man lovat en massa pengar till folk måste man se till att hålla dessa löften. Man vill ju inte att staten ska stjäla pengar som S gjorde 1982 då de "lånade" av pensionärerna.
Din bok ligger bredvid mig Anders, men är inte en av själva grundbultarna i det svenska socialförsäkringssystestemet sedan Möller att skapa en "moral hazard" (vad heter det på svenska?) där alla får bidrag så att ingen blir utpekad som "fattig", samtidigt som man tar bort stoltheten över att stå på sina egna ben?
Till detta kommer det att S, plus delar av sk borgerliga partier arbetat hårt för att alla ska tro att om de inte finge bidrag skulle alla bli lika fattiga som 1932.
Att sjukförsäkringen är så komplicerad och dyr i USA beror ju på att politikerna med ett virrvarr av bestämmelser sett till att det är tredjepart som betalar. Man skulle kunna göra det mycket enklare. T ex när Sverige införde systemet med att man måste betala 100-150 kr själv för varje läkarbesök bromsades ökningen upp. Dessa avgifter som styrmedel är tyvärr lika otänkbara i Frankrike som att sälja åldringsvården vore i Sverige. Men det visar att det går att övertyga svenskar om att pengar går att använda just som styrmedel även i "mjuka" delar av ekonomin.
Det enklaste att spara in på vore att ge alla med små barn 12000 kr per barn, per månad (den ungefärliga subventionen av en daghemsplats), och låta dem själva köpa daghemsplats, eller ordna det på annat sätt. Jag har lite svårt att se att så särskilt många av dagens daghem skulle klara sig på en fri marknad.
Till Erik: Att (nästan) alla skall få bidrag ingår sedan decennier i den svenska modellen. På så sätt skulle som du skriver ingen stigmatiseras (och fler bli beroende av det offentliga, men detta säger man givetvis inte öppet). Och jag håller helt med du om fördelarna med ett rejält vårdnadsbidrag (även om jag givetvis helst i första hand skulle vilja ha ett dito avdrag). Ett sådant skulle kunna bli billigare och - framförallt - öka föräldrarnas rätt att själva ta hand om sina barn!!
SvaraRaderaEn annan anledning till att sjukvården i USA är så ofantligt dyr torde vara de skyhöga straffskadestånd (vilket är något helt annat än skadestånd för sveda & värk och för lyte & men) som döms ut vid "malpractice".
SvaraRaderaTill David: Absolut! Republikanerna har i decennier försökt komma till rätta med detta aber, men Demokraterna har förhindrat mer radikala reformer. De stöds nämligen ekonomiskt av så kallade trial lawyers, vilka är de som lever av och på det nuvarande systemet...
SvaraRaderaDavid och Anders: Man kan ju hoppas att det händer något efter november i USA. Om republikanerna får majoritet i båda kamrarna blir de nog tvungna att driva detta med trial-lawyers hårt och se till att ett skarpt förslag hamnar på Obamas bord för att tvinga honom att antingen skriva på eller lägga veto och binda ris för egen rygg till 2012.
SvaraRaderaAngående barn skulle jag vilja formulera det så att föräldrar har en skyldighet att ta hand om sina barn, och att staten endast ska lägga sig i vid vanvård. (Jag tycker det låter lite "sossigt" att tala om rätt att ta hand om sina barn.)
Så länge de som tar kostnaden att skaffa barn via sina barn betalar pensioner och annat för dem som inte har barn behöver man en omfördelning. Men vore skattetrycket på 1938 års nivå skulle man nog inte behöva någon familjepolitik alls.
Här i Frankrike gäller sambeskattning, familjen ses som en ekonomisk enhet, hu och häpna.
Grundavdraget är 5729 € per person. Barn 1 och 2 räknas som en halv, därefter räknas barnen som en hel enhet. Med fyra barn är mitt grundavdrag med andra ord 5 x 5729 €.
Till Erik: Tyvärr har socialiseringen av barnen gått så långt i detta land att det är nödigt att tala om en rätt att få uppfostra dom själva. Sedan håller jag givetvis helt med om att det samtidigt också är en skyldighet..!
SvaraRadera