2010-10-15
Politiska implikationer
Thomas Bodström (S) lämnar riksdagen. Han anser att familjen är viktigare än parlamentet. Och det har jag full förståelse för! Beskedet innebär också att en möjlig - och den ende verkligt karismatiske och därmed politiskt potente - utmanare till Mona Sahlin i praktiken försvinner från scenen. För att det största oppositionspartiet skulle välja en ny partiledare som inte sitter i riksdagen är en omöjlighet. Se där ökade Sahlins möjligheter att få sitta kvar. Och därmed också Alliansens möjlighet att vinna en historisk tredje period 2014! :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Alternativt: Abandon ship!
SvaraRaderaTill Tor: Absolut! ;-)
SvaraRaderaDet kan stämma att han gör det för barnen, för vem vill se sina barn växa upp i (s)verige? Så fort barnen gått klart den undermåliga offentliga skolan kommer de ut på en sönder-LASad arbetsmarknad och får gå arbetslösa i år alternativt hamna på når av Arbetsförmedlingens värdelösa "program". Kanske har Bodström förstått vilket värdelöst samhälle hans kolleger och föregångare skapat…
SvaraRaderaTill Emil: Ja, vem vet? Kanske f-n blir religiös på äldre dagar trots allt...;-)
SvaraRaderaMan kan undra om Mona Sahlin skickligt har utnyttjat tillfället för att bli av med en rival? Nu gäller ju att man ska visa ansvar (till skillnad från SD), så det var ju inte så lägligt att vara borta från riksdagen. Undrar om det ens hade blivit en fråga, om det inte vore för det?
SvaraRaderaNär det gäller Boström kan vi vara tacksamma att han försvinner från politiken. Han är väl den mest onda - ja, jag skriver faktiskt det - av alla socialdemokrater?
1. Han avfärdade psykiatriutredningens förslag av rent populistiska och bekvämlighetsskäl. (Jfr. Maciej Zarembas artikelserie).
2. Han har förespråkat övervakningssamhället. Det har till och med fått hans namn.
3. Som justitieminister har han låtit fångar rymma på löpande band, utan att ta ansvar. Istället såg han till att Sverige nu systematiskt bryter mot fångars rättigheter (isolering/häktestider).
4. Som justitieminister har han administrerat ett sönderfallande rättssystem.
5. Han har gått i bräschen för rättvisans feministiska politisering, vilket har lett till rättsövergrepp.
Någon kan säkert komma på mer.
Till Anonym (17:42): Ond är ett uttryck jag noga undviker men klart är att han inte varit någon bra politiker för Sverige. Jag tror dock att han skulle kunnat ha bli en form av svensk Tony Blair - ung, framåt, good looking, etc. Men nu verkar vi ju slippa få reda på detta! ;-)
SvaraRaderaI min ögon är en person som medvetet bryter mot mänskliga rättigheter ond.
SvaraRaderaPoängen är dock att det inte verkar vara känt vad han har gjort för något. Ingen dömer honom efter hans faktiska politiska gärning.
Valmanskårens kunskap och minne är sämre än hos en treåring.
Jag tycker att det är skamligt för Sverige att en person med en sådan gärning kan hållas fram som en statsministerkandidat, eller ens kan vara kvar i politiken.
En sak som gör mig förvirrad när jag hör och läser om S sedan två decennier, eller mer kanske är att jag inte vet vad de står för. Det är nog länge sedan socialister trodde sig ha en ideologi som hängde ihop från ax till limpa, men nuförtiden verkar det för S bara vara små öar av "vara snäll på vårt vis", samt "jag kan inte svika mina föräldrar och farföräldrar som byggde landet" som gäller.
SvaraRaderaJag har svårt att se hur S kan locka till sig folk med större intellektuell kaliber. Vad finns det i S program som man kan bli entusiastisk över? Jag är ju synnerligen partisk här, men tunnare än nu har det väl aldrig varit? Under det kalla kriget hävdade de ju åtminstone att S navigerade skickligt mellan blindskären.
Det andra urvalskriteriet för höga poster är såvitt jag kan se att man ska ha varit med i SSU i sin ungdom. Det sållar ju också bort 99% av tänkbara kandidater, men jag tror att avsaknaden av entusiasm nog är värre.
Nu slipper Bodström att solka ner sig med det dagliga politiska slitet och kan dyka upp som gubben i lådan ett väl avvägt antal månader före nästa val.
SvaraRaderaTill Erik: Jag håller helt med. Att S nu förlorat rollen som Partiet i svensk politik får dessutom en självregenererande effekt: rena karriärister, som förr flockades till partiet, går nu annorstädes (läs: M) vilket ytterligare tunnar ut deras interlektuella kapital.
SvaraRaderaTill Arthur: Förvisso. Men detta skulle innebära att sossarna iskallt skulle planera för en dylik spektakulär manöver. Och det tror jag inte de mäktar med; folkrörelsetänket sitter för djupt. Men, man vet ju aldrig...