2011-02-20
Håhåjaja...
Att regeringskansliet härförleden ansåg att DN inte korrekt speglat statsministerns åsikter i en viss fråga och därför gav vanligt folk möjligheten att avgöra själva genom att tillhandahålla en oredigerad inspelning av intervjun lämnar inte tidningen någon ro. Sicket beteende -- ifrågasätta Dagens Nonsens, som ju är en så felfri och opartisk produkt..! Idag mönstrar därför tidningens kulturchef bland annat Bamse, Lille Skutt och och Herr Kantarell i det helt opartiska kriget mot högerregeringens mörkerkrafter. Ljudnivån i den svenska ankdammen stiger någon decibel, samtidigt som kvalitén förskjuts till en ny rekordnivå. Åt vilket håll för läsaren själv avgöra...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej varför beskriver du dn som något annat än en borgerlig tidning? Deras politiska färg är väl solklar? Och det anmärkningsvärda är väl ändå inte att en dagstidning sätter en rubrik Fredrik är missnöjd med. Det är väl att det maktbärande partiet gör anspråk på att läxa upp tidningen. Det faktum att de flesta (alla?) tyngre tidningar idag ägs av några få starkt borgerliga förtag i kombination för mig att tänka på Berlusconi. Men för en gammal moderat som dig så kanske det är ett hedersbetyg?
SvaraRaderaTill Robert: Att lägga ut oklippta intervjuer har börjat bli legio i västvärlden på senare år eftersom journalistkåren ofta vinklar, vrider och twistar material såpass att det ofta är omöjligt för läsarna att få en korrekt bild av läget. Sedan spelar det ingen roll att DN på ledarplats är socialliberalt; ledarfärgen har enkom liten eller oftast ingen betydelse alls för hur nyhetsmaterialet vinklas (studera t.e.x. moderata SvD:s USA:s besvakning -- den är ett vänsterpopulistiskt skämt!). Och: det är så intressant att folk som du aldrig ser bjälken i ert eget öga när det gäller Berlusconi. Att han har inflytande över media i Italien ses som ett jätteproblem; när era egna politiker (via statlig "public service") utöver ett minst lika stort inflytande annorstädes hörs inga klagomål.
SvaraRaderaFYI: Jag är emot alla former av politiskt inflytande på media. Politiker måste dock givetvis ha rätt att (som RK och den där intervjun härförleden) lägga ut eget material på nätet om de vill.
Samt: det skulle bli juridiskt omöjligt att i en demokrati förbjuda mediapersonligheter som Berlusconi att bli politiskt aktiva om de vill. Väljarna får helt ta med dylika förhållanden i sina överväganden före de röstar.
Iof dumt att nämna Berlusconi eftersom det gör att vi hamnar på ett irrelevant sidospår.
SvaraRaderaAtt RK lägger ut egna ljudfiler än väl inget problem. DN gjorde det samma och det är hedervärt. Men det var väl mer? Arkelsten satt i teve och på P1 och talade om vilken rubrik DN borde ha satt. På vems initiativ kan jag omöjligt veta.
Att i stort sett samtliga dagstidningar med dignitet ägs av Bonnier, Schipstedt, Hjörne, Kinnevik och MTG behöver ju inte vara ett problem i sig så länge de inte lägger sig i vad som skrivs. Vad som som sker bakom kulisserna vet vi dock inte. Antydan, men det kan kännas så ibland.
Jag har svårt att se det stora problemet med SVT och SR faktiskt. Tvärt om känns det som ett bra system för att begränsa yttre påverkan av lobbygrupper, reklam och andra intressen. Men jag är självklart öppen för den vita sanningen. Skriv gärna ett inlägg i bloggen om problemet med SVT så ska jag läsa och begrunda.
Noterar att du generaliserar mig som "ert" och "folk som du". Det är lite tråkigt för visserligen har vi nog en ganska olik grundsyn på vad som ska mätas för att kalla ett samhälle "bra", men det betyder inte att du kan förutsätta allt stereotypt. Den typen av polarisering leder till ett meningslöst skyttegravskrig.
Från det ena till det andra. Vad är din definition på när ett samhälle är bra? Om man ska föra någon form av konstruktiv politisk/filosofisk dialog så måste man nog börja i den änden. Sedan kan man fundera på vilka metoder som bäst uppnår detta.
Till Robert: Vi verkar vara mer överens än det verkade från början (sorry om jag generaliser; då jag bloggar på min fritid samtidigt som det ramlar in förhållandevis många kommenterer och jag försöker svara på allt så går det lite snabbt ibland).
SvaraRaderaOm Arkelsten satt och lekte rubriksättare var detta givetvis till lika delar fel, barnsligt och löjligt (det var en detalj jag missat). Men samtidigt får baske mig DN sluta bete sig som skökan som blev stött av anklagelser om bristande oskuld så fort folk protesterar mot deras beteende. Jag blev exempelvis för tre-fyra år sedan (felaktigt) anklagad i en krönika i DN Kultur för historieförfalskning -- och de gav mig inte ens replikrätt!! DN är en monstrum som sannerligen behöver sig en åthutning då och då.
Sedan är min invändning mot SR/SVT-modellen i Sverige i dagsläget i första hand principiell; staten skall inte äga medier. För även om förhållandet idag bara innebär en begränsad skada (journalistkåren är vänstervriden även i de privata medierna, men det är ett annat problem) så finns inga garantier mot att det inte kommer att missbrukas mer och/eller av andra krafter i framtiden. Lek bara med tanken att SD får 51% i valet 2014 och därför sedan kan tillsätta styrelser för både SR och SVT och därtill skriva om deras koncetioner...
Sedan om hur jag vill samhället skall se ut(äntligen en intressant och givande fråga :-):
Som konservativ håller jag mig inte med utopier. Men ett Sverige som jag tror skulel fungera mycket bra och vara mycket roligare, tryggare och bättre att leva i än dagens skulle bl.a. ha en konstitution som kraftigt begränsar både politikens och byråkratins roll i samhället. Skattetrycket skulle ligga på runt 30 % (bidrag skulle ha ersatts med sänkta skatter alt. avdragsmöjligheter). Landstinget skulle vara nedlagt så att alla kan få vård i rimlig tid. Familjerna skulle ha fått tillbaka makten över sina barn genoma att delar av de enorma resurser som idag subventionerar den kommunala barnomsorgen skulle ges direkt till föräldrarna istället (exakt hur detta skall ske kan dock diskuteras). Polisen skulle åter ha blivit en ordningsmakt av bestämda kvinnor och män och inte som idag en social insatsstyrka bestpende av misslyckade socionomer. Därtill skulle straffen vara rejält höjda för vålds- och egendomsbrott + folk ha mycket större rätt att försvara sig själva och sin egendom. Den nuvarande flyktingpolitiken skulle avskaffas och Sverige i princip sikta på att så fort världsläget tillåter införa fri både in- och utvandring. Sverige skulle utgöra en förnuftets röst i Bryssel och aktivt försöka blockera EU:s utveckling mot en monsterstat. Och jag har säkert fler idéer, men där tog det stopp för tillfället... ;-)
Till Robert: Och Sverige vara medlem av NATO!!!
SvaraRaderaI stort sett låter ditt idealsamhälle som usa. Du är ju dessutom skolad i stadsvetenskap där så det kanske inte är så konstigt. Och i sak vore det nog ganska trevligt om det inte funnits en baksida med detta (men en trolleridialog kring usa är en återvändsgränd även det)
SvaraRaderaSocialismen kan upplevas som ett monster. Men man kan faktiskt även uppleva liberalismen så. Det känns sympatiskt att alla ska få vara fria att leva, utvecklas och uttrycka åsikter. Det känns även sympatiskt att ansvara för svaga(re). Om inte av empati så av pragmatiskt ekonomiska skäl.
Motsatsbeskrivingarna (om man ska spetsa till det) blir att socialismen driver människor till likriktade levande maskiner utan egen vilja. Och (ny)liberalismen ger fria tyglar för (stor)företag att kapitalisera på människor vilket skapar likriktade levande maskiner utan egen vilja.
Man måste väl kunna hitta ett politiskt alternativ som förenar allas väl och ve? Jag föreslår en ny ideologi som placerar sig på uppåtskalan istället för vänster/höger.
Till Robban: Två snabba. a) Du utgår ifrån att det i "min" typ av samhälle inte skulel finnas ett skyddsnär för svaga och sjuka. det är fel! Jag/Vi väljer bara att organisera och finansiera det på andra sätt än man gör i välfärdsstatsmodellen. Och B) Som äkta marknadsliberal ser jag nästan lika många och stora problem med gigantiska fööretag som med den gigantiska staten. det finns dock en fundamental, uppmuntrande skillnad: att företagen - hur stora de än är - alltid lever på konsumenternas nåder. Ta Microsoft - för bara några år sedan så stort och så dominerande att det började beskrivas som en demokrtiskt problem. Sedan uppfann Apple iPoden... Jag är ergo optimistisk om att samhället blir bättre hela tiden bara vi inte skapar skråsystem och tillåter stora orgainsationer (fack, företag, you name it) få för mycket inflytande. Och det finns INGEN bättre garanti mot detta än en minimal stat/kommunapparat. För om den/dessa inte har mycket att säga till om så finns det ingen genväg för de stora att ta via loobying, utan då måste de konkurrera även med den minsta konkurrent på lika villkor!
SvaraRaderaHärligt, sånt här gör att man effektivt försakar sitt eget arbete (jo trot eller ej men jag har ett arbete trots att jag är lite vänstervriden, såna finns faktiskt) och sitter och skriver istället :)
SvaraRaderaJa jag utgår från det. Det glädjer mig att du påstår att jag har fel. Jag har dock svårt att tro på dig. Eller rättare sagt, jag tror inte varken du eller högern är "onda" människor. Högern har bara en annan värdegrund som i sin extrema form är öppen föraktande för svaga(re) och i sin normalform i Sverige bara blir föraktande som en (irrelevant) bieffekt.
En gigantisk stat kan vara ett problem. Det finns det gott om exempel på i historien. Men om jag kontrar så här då: som äkta demokrat så är (får man förutsätta) staten en instans som är vald och kan väljas om. Dess främsta mål är att tjäna medborgarnas intressen i alla lägen.
Privata företag har helt andra mål. Vinst. Det blir ett problem med vinst inom områden som infrastruktur och social verksamhet (inkluderat skola, vård, äldreomsorg osv). Varför då?
Svar: Marknadsekonomi fungerar så att man betraktar marknaden och plockar sedan russinen ur kakan. Man letar efter hål som är eftersatta och går in. Bra i de alldra flesta fall. Jag är en sann vän av marknadsekonomi. Egenföretagare som jag är sedan jag kunde gå (ja nästan då haha)
I ett samhälle finns det dock alltid element som inte är russin. Det finns alltid ekonomiska surdegar som inte försvinner för att man blundar. Utan ekonomiskt incitament finns det ingen som vill ta i detta. Här kommer problemen in.
Ska försöka ta ett exempel men hoppas att vi inte snöar in på detaljfrågor bara för det (inte ännu iallafall).
Skolan. Jag ser några problem med friskolereformen (men är inte rabiat emot den). Frågan är om vi kan se samma problem?
Studieglada elever med ekonomiskt starka föräldrar söker sig till vissa skolor. Motsatsen hamnar i en annan skola. Motsatsen kommer aldrig att vara lönsamma för en privat skola. Faktum är att de nog är mest till besvär. Men de finns. Även om man blundar hårt.
Dessa barn kommer en gång bli vuxna. Frågan är om det inte är billigare att försöka stötta dem i ung ålder än som vuxna?
(jag ser fler problem men det struntar vi i nu)
Russinen-i-kakan-tanken är akilleshälen för hela den marknadsliberala iden. Det gäller även när privata sjukförsäkringar inte har lust att försäkra människor med redan upptäckta sjukdomar, folk med förhöjd risk eller (hemska tanke) med dåliga gener.
Eller hålla med vägunderhåll på landsbygden. Hålla ett fungerande bredbandsnät på vischan. Hur ska det kunna vara lönsamt?
En lösning på detta är att uppfordra alla medborgare till att sköta sig i skolan, hålla sig friska och flytta till storstaden. Men det verkar rimma illa med 1700-talets högtravade och fina liberalism.
Ett annat problem är när kapitalism övergår till rövarkapitalism. Någonstans tycks det finnas en kritisk massa där när det sker. Och orsaken är antagligen att det kapitalistiska systemet premierar hårdhudade råskin (läs: tveksam moraluppfattning och girighet). Vi kan se det i Sverige med elmarknaden för att ta något aktuellt. Tittar man på ryssland och kina (som ironiskt nog inte längre tycks vara skräckexempel på vänsterpolitik utan numera dito på högerpolitik) så hittar man exempel på hur en oreglerad marknad som ju teoretiskt sett borde skapa den perfekta-konkurrensen istället har skapat monster.
Lustigt att du just nämner Apple för Apple måste väl vara det företag som mest liknar gamla DDR! :)
Men du nu läser jag ditt inlägg igen och tycker mig se en sak: "fack, företag, you name it". Det låter inget vidare liberalt. Hur ska du begränsa att företag inte får för stort inflytande? I USA skulle väl en sådan kommentar uppfattas som väldigt vänstervriden?
Jag läser lite vidare (ursäkta om det blir lite ogenomtänkt struktur i såna här spontana svar): den minsta konkurrenten kan i de flesta fall inte konkurrera på lika villkor med de största. Varför? Ja varför.. du kanske kan svara själv? :)
Att. Robban:
SvaraRaderaHar aldrig tvivlat på att vänsterfolk jobbar. Däremot verkar det finnas en klar tendens att de som inte jobbar röstar vänster… ;-) Men, nog om detta. Kul med en såhär seriös diskussion (även om jag egentligen inte har tid, spå du får ursäkta om mina svar blir något rapsodiska).
Primero: Skönt att höra att du inte tror vi till höger är "onda" människor. Och det finns säkert de med den beteckningen som kan beskrivas som öppet ”föraktande för svaga(re) och i sin normalform i Sverige bara blir föraktande som en (irrelevant) bieffekt.” Men sådana kräk finns även till vänster! Jag säger bara Lenin, Stalin, Hitler (jo, han var socialist), Castro, Chavez… Alla dessa despoter och dess apologeter har avskytt folk som inte passat in i deras drömvärldar och ofta som bekant gått många extra mil (i jämförelse med en känslokall kapitalist) för att ”lösa” problemet. Och om vi tar lite mindre extrema exempel: vem är egentligen godast – den demokratiske socialisten som för att formellt vilja hjälpa svaga grupper beskattar och reglerar så mycket att hela samhällets rikedomstillväxt blir lidande och vi alla därför i slutändan blir fattigare än vad som annars vore fallet. Observera att jag inte påstår att vänstern gör detta onda medvetet utan att det bara blir ett utfall av förfelad välvilja.
Secundo: Gott att vi är överens om att både en stor stat och stora företag kan ställa till med problem. Jag är dock inte hälften så optimistisk som du om att demokratiska val är nog för att lägga styrgrimmor på den förra. Modern massmedial demokrati tenderar ty att bli ett överbudsrace där numerärt små men elektoralt viktiga marginalgrupper driver hela det politiska fältet framför sig i en spiral av bidrag-utgifter-skattehöjningar-regleringar som förr snarare än senare leder till just en monsterstat/byråkratiskt moras. Och: det finns här som äkta libertarian inget problem med att beteckna riktigt stora företag som ett potentiellt minst lika stort problem (det är en myt som europeiska och amerikanska socialister sprider att vi skulle vara ”för storföretag”; vi har i o f sig inget emot dom per se så länge de inte försöker bekämpa konkurrenter med oschysta medel . Detta händer dock ofta och en diskussion pågår om vilket sätt som är effektivast för att bekämpa detta otyg: konkurrenslagstiftning eller den helt fria marknadsdynamik jag beskrev tidigare (att jag tog Apple som exempel var bara för att det är känt; jag kör själv PC). Jag förespråkar tills vidare både-och. Det som du kallar rövarkapitalism sker ibland, men det problemet försvinner i en fungerande stat med ett sunt, begränsat regelverk och ett fungerande, ickekorrupt rättsväsende. En rövarstat däremot…
Terzero (eller vad nu kan heta på italienska som jag av någon anledning gled in på här utan att egentligen kunna ett ord av språket): ”Russinen-i-kakan-tanken är akilleshälen för hela den marknadsliberala iden.” Bara om man förutsätter att det inte finns människor och organisationer som är beredda att göra gott och hjälpa svaga utan vinstintresse. Och det finns det massor av! Stat och kommuner har givetvis här också ett ansvar. Jag kan t.ex. inte tänka mig att upphäva skolplikten i Sverige och måste därför logiskt stå för att det skall stå i (kommunal)lagen attd et åligger en kommun att anordna grundskoleutbildning om sådan inte tillhandahålls av andra krafter/företag. Samma sak vill jag f. ö skall gälla även sjukvård.
Nej vem har tid egentligen :)
SvaraRaderaJag får ta ett kvällspass nu.
"klar tendens att de som inte jobbar röstar vänster"
Ja vad kannnnnnaaan det bero på? Väljer du att duscha i
varmvatten eller varmt xxxx ;)
Nu svarar jag i punktform. Lite dumt men vi får se vart det leder.
Förhoppningsvis tillbaka till kärnfrågan (vad är ett bra samhälle).
Gubbarna du räknade upp var inga större vänner av någon ideologi alls. De är mer ett praktexempel på vad som sker när hårdhudade råskinn får för stor makt. Och som tidigare nämnt, hur vaskar man bäst fram hårdhudade råskin?
"vem är egentligen godast" bra tillbaka till spåret för här tycker jag det börjar bli intressant. När den demokratiske socialisten reglerar sönder samhället är det ju inte bra. Men det omvända verkar heller inget vidare (se russin-i-kakan).
Man måste försöka enas om vad som är ett bra land först. Sedan kan man bestämma bästa åtgärd. Om jag vill gå till Göteborg och du till Stockholm, så kommer vi idiotförklara varandra när vi vill gå åt motsatt håll, trots att båda har 100% rätt mot våra mål.
USA har en stark tradition av charity eller vad de kallar det. Och tur är väl det antar jag. Problemet med det "systemet" (för det är väl inget medvetet system antar jag, bara en bieffekt), är att det blir godtyckligt. Återigen blir det frågan om den starkes rätt framför den svages. Här handlar det då istället om vem som är bäst på att marknadsföra att det mest synd om honom. Han kommer få alla pengar. Russinen i kakan. Välgörenhetsorganisationen som lever under kapitalismens spelregler har bara ett existensberättigande: att synas. Ingen medial exponering - inga pengar - ingen hjälp. Därför är det bättre att hjälpa svältande föräldrarlösa barn i afrika än hivskadade prostituerade i ungern. Eller för den delen för att ta ett extremt exempel: pedofildömda missbrukande uteliggare i new york.
(forst)
du missade inte att det kom en fortsättning väl för det var ett max på 4000 tecken. Gissar att man kan korta ner posterna en aning haha
SvaraRaderaTill Robban: Jag förstår dom som inte vill jobba röstar på bidragsvänstern (ergo, det finns en annan typ av vänster också men den är i Sverige sedan decennier i praktiken begränsad till individer som Stig-Björn Ljunggren, tydligen du och några få till). Den stora majoriteten arbetslösa vill dock detta och dem förstår jag av naturliga skäl sämre då låga skatter och få regleringar långsiktigt skapar fler jobb...
SvaraRaderaJag tror att lösningen på "problemet" här är att se till att det finns ett så brett utbud av olika samhällslösningar som helst + fri ut/invandring iallafall bland utvecklade länder så att sådana som vi kan flytta dit vi trivs bäst. För jag tror aldrig vi kommer att kunna komma överens om hur ett gott samhälle ser ut och är organiserat. Du ser problem med att det inte finns stora federala välfärdssystem i USA. Jag ser det som det landets främsta styrka efetrsom det istället skapar en väv av delstatliga, lokala, privata, kooperativa och tusen andra små skyddsnät varav förhoppningsvis minst ett fångar den som faller riktigt olyckligt. Detta i jämförelse med i Sverige, som om du råkar "falla mellan stolarna" i vårt "enförsäkringssystem" i praktiken nästan garanterat slår ihjäl sig (efetrsom vi andra p g a skatter och traditioner varken medel elelr känenr behov av att hjälpa till). Båda systemen har gaarnterat sina svagheter; jag är dock övertygad om att det amerikanska/frivilliga är i det stora hela bättre och säkrare -- framförallt för de ensamma, svaga, blyga, tysta och andra!
Robban: Någon fortsättning har jag inte sett till... Du får sända igen!
SvaraRaderawhieee vilken tur jag gjorde ctrl-c innan haha!
SvaraRaderaFortsättningen:
Om en gemensam socialdemokratisk välfärd är botemedlet mot ovan kan man ju diskutera. Liksom att man kan diskutera om socialdemokraterna verkligen varit ett vänsterparti de senaste 20 åren. :) Men det är bra om vi enas om en problembeskriving först.
Ja kommunen måste ta surdegen om skolorna som du säger. Korrekt. Och så är det idag till viss del redan. Kommunala skolan tar hand av avskrapet (ursäkta den föraktfulla benämningen men det är för att göra en poäng) och får sedan höra att kommunala skolan är dålig.
Jag bodde för några år sedan i Göteborg, nära ett "utsatt" område. Det fanns en friskola och en kommunal skola. Den kommunala skolan var ökänd (tänk: den där filmen med michelle pfeiffer) och friskolan hade 5 års kötid. Mina barn var 5 år. Lösning: Vi flyttade. Dessutom la de ner den friskolan och kvar vara bara ännu en obskyr friskola med en så kallad "pedagogik" (jämför religiös friskola).
Och frågan är, hur bra blir en skola om du samlar alla "dåliga" elever på ett ställe och dessutom trycker in alla dåliga lärare där. Med antagandet att bra lärare söker sig till andra skolor, så vida de inte drivs av ett starkt vänster-etos (höger-etos nej haha ;) eller är sadomaschokister.
Nu till en annan grundfråga. Om man är trött på att dalta med alla undermänniskor (till skillnad från den moderata Übermenschen hehe) och ändå inte vill avliva dem, måste man då inte acceptera att de finns kvar. De finns där i samhället. (nu till klassisk vänsterretorik, ska bli kul att höra hur du bemöter det). Det finns en stark tendens till att dessa människor blir kriminella (kostar samhället extremt mycket pengar och lidande) eller blir en slags underklass. Dennes barn kommer inte kunna ha samma förutsättningar att utbilda sig (du vet, kommunala skolan, surdegen-tanken). Därmed kommer de antagligen heller inte bli nobelpristagare, läkare eller entreprenörer. Fast det finns så vitt jag vet ingen genetisk defekt i hjärnan som hindrar dem (usch det blir mycket Hitler-referenser här, sorry, Godwins lag du vet). Därmed skulle med andra ord Sverige kunna gå miste om en hel del skapande och nyttiga medborgare.
Här kommer väl vänsterns huvudtes in, som du naturligtvis inte nödvändigtvis motsätter dig: nämligen att ett platt samhälle är mera gynnsamt än ett med stora skillnader. Om vi kan enas här (kanske? kanske inte) så kan vi prata om hur man bäst kommer hit.
Fast din krönika om ordet "jämstäldhet" får mig tyvärr att tvivla :)
Men den diskussionen kan vi ta senare för att inte komma från ämnet.
Nu ska vi se. Vi är överens om att stora organisationer är (kan vara) av ondo. Det gäller oavsett det är landsting, kommuner, stat eller privata företag.
Vi verkar även vara överens om att rövarkapitalism inte är bra. Och att regleringar är vägen att gå för att få bukt med detta.
Jag skulle gärna se att du förutom dina spontana reaktioner på ovanstående fokuserade på russin-tesen. Den tycker jag är viktig principiellt.
Kommentera även lite snabbt den gamle kplmrarens dokumentär från igör om the phonehouse och den nya arbetsmarknaden.
Är inte libertarian ett skällsord i usa man slänger efter commies? Läste det i någon bok en gång :)
Till Robban: Först skolan. Det finns inget idealt system för organiseringen av denna lika lite som något annat (jag är ergo antiutopist). Läs gärna vad min kolleka Thomas Gür skrev i helgen om friskolan: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/hur-lange-ska-barnen-vanta_5954287.svd
SvaraRaderaVidare: någon debatt om "undermänniskor" vägrar jag ta av den enkla anledningen att vare sig du eller jag eller 99% av resten av världens utbildade befolkning tror på existensen av dylika. Visst finns av naturens/genernas delvis helt kaotiska, delvis nedärvda grymma spel mindre lyckosamma, men jag anser att det är vår förbannade plikt att (oberoende av vilket samhällssystem vi lever i) ta hand om dessa efter bästa förmåga!!
Sedan detalj: VISSA regleringar är nödiga för att undvika rörvarkapitalism ja. Dylika (garanterade äganderätter, konkurslagstiftning, AB-lagstifning, m.m.) är ty helt nödiga för att vi skall kunna ha kapitalism överhuvudttaget -- inga regler = anarki = ingen civilisation!
Sist: Libertarian är i USA i sak samma som konservativ, då konservatism i USA är det samma som att vilja slå vakt om det klassiskt liberala arv som grundlagsfäderna omhuldade och den "moderata upplysningssyn" på människan som ledde dom fram till Konstitutionen. Sedan kan nog en som kallar sig libertarian i hastigheten bli utskälld för att folk tror att han kallar sig LIBERAL, som i USA i praktiken betyder det samma som socialdemokrat...
Aha så var det kanske. Liberal ja.
SvaraRaderaVISSA regleringar. Kanon. Sedan kan vi älta vilka i oändlighet. Men bra att vi hittar en grund där.
Kommenteren gick ut på att det INTE finns undermänniskor (inte min avsikt att provocera dig, jo kanske lite :) Men att folk av olika skäl har olika förutsättningar. Om man (som debatten tycks gå idag) ska bortse från folk som faller undan, så får man ett större problem på halsen senare. (ska läsa ledaren).
Nu tror jag inte att du tycker så. Men högern visar upp en likgiltighet inför sådana effekter tycker jag. Sossarna skämdes iallafall när eländen uppdagades.
Jag tror det är ett resursslöseri att inte ge alla dessa människor bra förutsättningar. Det har hänt förut att människor med dåliga förutsättningar har bidragit till landets välstånd 30 år senare. Alternativt: det är billigare att ha en glad låginkomsttagare än en sur anarkist på halsen.
Om the-american-dream handlar om att göra en klassresa från rags-to-riches så tror jag (och viss statistik tycks styrker det) faktiskt att the-american-dream finns (fanns?) i Sverige snarare än usa. Du har bott där. Det har inte jag. Vad säger du om det?
Det handlar alltså inte om att tycka synd om folk utan om ren ekonomisk pragmatism.
Russinen-i-kakan får du gärna fundera på lite längre och skriva något om som sagt. Det är det enskilt största problemet med att kombinera marknadsekonomi med samhällsfunktioner enligt mig. Om du kan förklara för mig att jag har tänkt fel på den punkten, har du lyckats putta mig en bra bit högerut.
Jag röstade för övrigt på MP och inte V. Även om det kan låta så :)
Till the Same (Robban?): Att folk har olika förutsättningar är en utgångspunkt för all sannskyldig konservatism (och klassisk liberalism), liksom acceptensen för att det därför alltid kommer att uppstå och finnas ganska stora skillnader mellan folk i ett fritt samhälle. Att försöka utjämna dessa utöver en viss miniminivå (mat, husrum, något litet till..) är ty enligt samma synsätt både fel (eftersom egna ansträgningar i så fall inte tillåts löna sig) och hopplöst (eftersom just bristen på "lön för mödan" gör att ingen till slut kommer att anstränga sig och alla därför (för)blir fattiga). Det enda rimliga man kan och bör göra är därför att se till att samhället är så öppet och löftesrikt som möjligt för ett så brett spektrum av förmågor och begåvningar som möjligt, så att så många som möjligt kan utvecklas maximalt. Och då nästan alla är bra speciellt bra på något kommer detta innebära ett maximalt utfall + resurser nog att hjälpa de allra svagaste mer än idag. Kanske inte en så eggande vision, dessutom svår sätta ge klatschiga slagord på. Men all empiri säger oss att såhär trögt och bristfälligt funkar världen och människan...
SvaraRaderaDet var en mycket bra sammanfattning av högers människosyn och ideologi faktiskt. Både ärlig och genomtänkt. Bra. Jag håller inte med dig alls där men det är ändå bra med öppna kort. Att Reinfeldt kallar sig arbetarpartiet för att verka som en snäll sossetomte är lite patetiskt faktiskt. Ja jag vet hur han försöker motivera det så du behöver inte fylla i :)
SvaraRaderaJag ska fundera lite så får vi se om jag återkommer till dig senare.
Russinen-i-kakan-principen står tyvärr oemotsagd än så länge. Avsiktligt?
Till Robban: Att vara ärlig är ytterligare ett konservativt adelsmärke ;-) Russinen: jag tycker jag svarade på det, me vi kan köra igen: Skola, vård, omsorg, etc anser jag i första hand och till så stor del som möjligt kan, bör och skall tillhandahållas av privata aktörer på fria marknader. sedan tycker jag att det offentliga skall ha ett yttersta "minimiansvar" för skola, vård och äldreomsorg. D v s om dessa basbehov ej kan tillhandahållas av marknaden skall kommunerna (ergo, inte staten - viktig skillnad här som vi kan återkomam till i annat sammahang) vara ansvarig för dessa. Kalla detta system för att tillåta russinplockning; jag tycker det är en närmast så optimal lösning på ett mycket komplext problem det går att komma.
SvaraRaderaJust. Det sa du faktiskt. Jag gjorde bara inte den kopplingen. Eller rättare sagt, jag såg det inte som emotsägelse till den iden, utan snarare som ett "ja den effekten är önskvärd".
SvaraRaderaLite som "Man kan inte göra en omelett utan att knäcka ägg" som Stalin (inte) var upphovsman till. Just så där resignerat likgiltig inför problemet som jag tycker är så tråkigt, för det finns en enorm kreativitet och genialitet inom högern som skulle kunna lösa detta med en oerhört mycket bättre lösning.
Lite som att mastermind-skurken i serietidningen inte borde använda sin genialitet till att bli skurk, utan att jobba för de goda istället :)
Tack för en trevlig pratstund!
Till Robban: Ånejdu, du kommer inte undan med att likna min konservativa realpolitik med Stalins idealistiska excesser. Min konservativa hållning är raka motsatsen till den despotens politik. Jag accepterar människan som hon är och söker därifrån få verkligheten att fungera så gott det går medan herr Josef sa "Nje persona, nje problema!" och sköt alla som var inte passade in eller protesterade (plus för säkerhets skull några tiotals miljoner till). Längre ifrån kan man inte stå varandra!
SvaraRaderahaha ja men du bjöd faktiskt på den!
SvaraRaderaEn följdfråga dock så här på kvällskvisten:
Varför anser du att det offentliga skall ha ett yttersta "minimiansvar" för skola, vård och äldreomsorg när du tycker att "det inte finns stora federala välfärdssystem i USAskapar en väv av delstatliga, lokala, privata, kooperativa och tusen andra små skyddsnät"
Vore det inte bättre om det fick sköta sig självt helt utan offentlig inblandning?
Till Robert: I en värld fylld av pårökta Ayn Randianer skulle detta möjliga fungera. Men, igen, detta är planeten Tellus som ju är befolkad av nyss självmedvetna apor av arten homo sapiens, så konservativa jag vågar inte helt lita på att en så total frihet skulle fungera i praktiken. Men, vem vet, en dag i en framtid i en galax långt, långt borta så kanske... ;-)
SvaraRaderaDu, helt off topic. Jag har ställt denna fråga till Moderaterna i Stockholm och fått ett svar. Men jag skulle gärna höra din syn på det hela.
SvaraRaderaArbetslinjen ska få bort arbetslösheten heter det. Jag påstår att det är populism och röstfnaskeri. Motivering: det är betydligt fler som har en anställning än som är arbetslösa eller sjuka. Som tur är. Om man kan appelera till deras ego genom marginella allmosor i form av "jobbskatteavdrag" så får man deras röster. Och då kan man säkra en valvinst.
Varför säger jag så?
I en sund marknadsekonomi kan man inte skapa fler arbetstillfällen genom att ge en skattesänkning på lönen. Det som sker är bara att kravet på löneökning minskar vid ett tillfälle. En uppskjuten löneförhandling skapar inte nya arbetstillfällen i sig. Och inga nya jobb skapas.
Ska man dra det på väldigt lång sikt så kommer lönedumpningen möjligtvis kunna ge mer jobb men det blir ändå rätt marginell effekt och folks allmänna köpkraft minskar i samma utsträckning. Att konkurrena med låglöneländerna är heller inte rimligt då vi aldrig kommer kunna komma ner till nivåerna i Asien.
Om man velat minska arbetslösheten då skulle man istället gå på orsakerna till varför småföretag idag inte anställer. Storföretagen anställer de som behövs oavsett.
Där kommer kostnaden för den anställda in och där sätter arbetsgivaravgiften en black om foten. Vidare gör LAS att det är livsfarligt att felrekrytera.
Om man istället för att sänka skatten till arbetstagarna som redan har ett jobb, hade sänkt arbetsgivaravgiften generellt till små företag skulle det rimligtvis haft en större effekt.
Nu har man gjort riktade sänkningar till ungdomar förvisso men det gör ju bara att konkurrensen mellan arbetssökanden snedvrids, och liberaler vill inte ha en felvriden konkurrens.
Är det inte så här att farbror Milton istället säger att en viss nivå på arbetslöshet är bra för landet för det håller inflationen i chack. Så sossarnas målbild med 0% arbetslöshet är absolut inte önskvärt i Anders Borgs samhälle.
Jag kan absolut se varför en konservativ/liberal vill ha lägre skatt generellt. Det ökar rörelsefriheten och det egna ansvaret osv. Fair enough. Man är fri att tycka vad man vill. Men är det inte direkt oärligt att motivera det med att "alla ska få jobb, nya arbetarpartiet, JSA är för de arbetslösas skull blablabbla". Det där med den konservtiva hedern som du tidagare nämnt.
Vad säger du? Du är väl inte partibunden idag utan kan prata mera fritt utifrån din ideologi.
Till Robban: Håll i dig -- vi är här helt överens! Nu anser jag i o f sig inte att jobbskatteavdraget är marginellt (det har givit de flesta en hel extra månadslön i plånboken varje år och utgör har jag hört den största skattesänkningen i Västeuropa efter andra världskriget) och jag är inte emot det (det finns ytterst få skattesänkningar i den här kvadranten av galaxen som jag motsätter mig ;-). Men för jobbskapandet skull har du helt rätt - det hade varit betydligt mer effektivt att ta bort LAS och rejält sänka arbetsgivaravgifterna (samt att att ta bort värnskatten). Men i det menatal klimat som vänstern skapat i Sverige de senaste 60-70 åren hade detta varit en omöjlighet. "Gamla" M drev ju denna linje i decennier med det gick inte att få en majoritet av folket med på den...
SvaraRadera