2011-03-01

Dags att demonstrera!

USA planerar tillsammans med Kanada att ingripa i Libyen, om det behövs för att rädda människor där undan dess hundgalne diktator. Vi åväntar nu därför den europeiska och nordamerikanska palestinasjals- och svartrocksvänsterns omedelbara utströmning på gator och torg. För det är ju så den brukar göra för att protestera mot dylikt uppenbart imperialistiska - och troligen även icke gendercheckade - politiska tilltag, som ju är ett klart brott mot den internationella rätten...

16 kommentarer:

  1. Ship to Tripoli nästa?

    SvaraRadera
  2. Till Anonym: Kanske det. Inget förvånar längre...

    SvaraRadera
  3. Anders: Anser du att det hade varit fel av USA/västvärlden att ingripa i tillståndet i Nord-Korea? Begrunda gärna ditt svar, särskilt i en jämförelse med situationen i Irak och Libyen.

    Björn

    SvaraRadera
  4. Till Björn: I princip nej. För mig är skyddet av människor/mänskliga rättigheter viktigare än den s k internationella rätten, vars rötter ju återfinns i den Westphaliska fredens princip om att länder/furstar inte får lägga sig i varandras "inre angelägenhter". Om det sedan vore praktiskt möjligt att ingripa i Nordkorea vet jag icke, men jag skulle ergo inte ha något emot det per se.

    SvaraRadera
  5. Men vem är det som bestämmer vilket land som bör "behandlas"? Du? USAs president? FNs säkerhetsråd?

    Björn

    SvaraRadera
  6. Till Björn: Definitivt inte jag, även om jag tackar för förtroendet. Vi är ju av historiens musa smorda med glädjen att leva i en tid då de flesta ledande länder (USA, UK, Frankrike, EU, Japan et al) är fria demokratiska marknadsekonomier. Jag överlåter därför med varm hand detta beslut åt dem. Vilel man formilesa det hela skulle jag också kunna tänka mig att ersätta FN med ett Demokratiernas Förbund, som skulle ha mycket hårda medlemskrav. John McCain förespårkade det i valrörelsen 2008 i USA. Tyvärr vann någon annan...

    SvaraRadera
  7. Ja, "vi" är smorda med glädjen, men inte "de andra".

    Nåjo, det är ju en filosofisk fråga som djupast sett handlar om vad som är gott och ont, rätt och fel. Tyvärr finner jag det svårt att begrunda ett ståndpunkt som "rätt" och "gott", utan att inblanda de subjektiva och personliga åsikterna.

    Det vi till slut sitter igen med är att du tycker så och jag tycker så, men ingen kan säga att den ena har rätt och den andra har fel. Om du frågar mig så ändar det oundvikligt i kulturrelativism, och då har ett demokrati som USA ingen rätt att ta sig friheten att attackera ett land, döda ett antal människor, och bestämma hur andra land ska leva, bara för att de ju är "smartare", mer "civiliserade" osv.

    Men ja, jag är också enig i att vi har tur som lever i den värld vi lever i, med tanke på att den största militärmakten är fredligt inställda till Sverige (och Norge, där jag bor). Men jag är som sagt rent principiellt emot angrepp av andra land där orsaken är att vi tycker vi vet bättre än andra.

    Jag respekterar dock konsekvensetiker, om de är konsekventa i sina åsikter. Jag menar dock det är filosofiskt problematiskt att i en situation handla konsekvensetiskt, och i en annan mer principiellt.

    Men det är nog bara vad jag tycker...

    Björn

    SvaraRadera
  8. Till Björn: Du har givetvis rätt i att frågor som dessa lätt blir snåriga och att svaret på dem är långt ifrån givna i ett strikt teoretiskt perspektiv. I verkligheten anser jag det dock det hela vara mycket enkelt: genom historiens nycker har västvärlden utvecklat det i särklass bästa (om än långt ifrån perfekta!) samhällssystemet någonsin i form av den demokratiska marknadsekonomin. (Med bästa menar jag att det är här som mäönniskor överlag lever längst, bäst och friast.) Och då tycker jag att det är vår skylldighet att stå upp för det system som gjort allt detta möjligt och ingripa för att gynna liknande utvecklingar där vi kan och om det är praktiskt möjligt.

    Notera dock speciellt det senare ledet här - jag är ty ej s k neokonservativ som tror att vårt västerländska system snabbt och smärtfritt kan exporteras rakt av. Därtill är verkligheten i andra länder och kulturer ofta blott alltför annorlunda. Men, vår ambition skall vara klar. Och då vi besitter ett kraftfullt medel för att locka fler länder och folk att börja röra sig åt vårt håll i form av möjligheter till frihandel, så tycker jag det är vår moraliska plikt att så också göra.

    SvaraRadera
  9. Ja, och jag har nog densamma önskan att andra länder ska bli fria, dock vill jag mena att andra medel borde brukas. Har visat sig vara kontraproduktivt att beblanda sig i andra länders saker genom militär inblandning.

    I detta avseende har jag tro på att vara en förebild (på det sätt som det libertarinska non-intervention principet predikar), som andra kan lära sig av på ett eller annat sätt.

    Björn

    SvaraRadera
  10. Till Björn: Vi är härmed nästan helt överens, för även jag anser att militär inblandning skall vara en absolut sista utväg -- men ändå inte helt utesluten. Jag är t.ex. ganska säker på att vapenskramlet runt Libyen i dessa dagar för Kaddafis sista militära anhängare att ge upp/byta sida. Men detta kräver ju att sådana hot är trovärdiga. Bush Jr lyckades ju på sin tid genom (den extremt kostsamma och delvis misslyckade) Irakinvasionen skapa en sådan "chicken race" trovärdighet. Och skulle Obama nu om det behövs faktiskt ingripa i Libyen skulle han underhålla denna trovärdig. Om inte får nästa president börja om från början igen...

    SvaraRadera
  11. Angående Nordkorea så har de enligt vad jag minns ungefär 30 000 artilleripjäser nedgrävda riktade mot Seoul som kan avfyras i stort sett ögonblickligen. I vilket skick de numera är i vet man nog inte. Sedan ska de ha den stor damm, klar att sprängas för att översvämma Seoul.

    För den som saknar värnplikten är Nordkorea ett drömrike med 8 års tjänstgöring.

    Så det är lite svårt att göra något åt Seoul. Själv tycker jag det dock krigas alldeles för lite. Zimbabwe borde man invaderat för ett decennium sedan. Sudan borde ha delats med våld för 30-40 år sedan för att få slut på folkmorden i söder, införandet av sharialager och det alltjämnt pågående negerslaveriet i norr. Några miljoner människoliv hade då sparats.

    I Rwanda hade Sverige ensamt med chartrade trafikflygplan och hemvärnet kunnat rädda livet på 500 000 människor som dödades med machete 1994. I Kongo hade svensk och annan trupp kunnat räddat livet på en stor del av de 5,4 miljoner som dödades 1998-2008.

    Fast några miljoner negrer i Afrika väger väl rätt lätt jämfört med att Israel förhindrar att vapen smugglas in i Gazaremsan.

    Churchill svarade dem som sade att allt är bättre än krig: "Slaveri är värre än krig, vanära är värre än krig".

    SvaraRadera
  12. Till EL: I grunden har du givetvis helt rätt. I de länder du nämner svek omvärlden folken. Om detta sedan berodde på ren ovilja, för sent handlande, eller båda, får de som kan detaljerna reda ut. En sak är dock säker: hade det som skedde i Rwanda hänt i, säg, Ungern i centrala Europa hade sannorlikheten för att det hade fått hända varit lika med noll. "N-faktorn" du nämner spelar tyvärr stor roll här (tillsammans med klimatet på stället; ömhudade och välsminkade västerländska journalister göre sig icke bra i ångande djungler fyllda med skrapladdade gevär och undviker dom därför väldigt gärna).

    SvaraRadera
  13. Jag var uppe i stugan i Kiruna under april 1994 när folkmordet pågick i Rwanda. Allt rapporterades i stort sett i realtid på ekot. Fast svenska politiker visste tydligen inte vad som pågick sade de. Sverige snackade som vanligt, belgarna lämnade landet när man började skjuta. Fransmännen skickade trupp för att skydda massmördarnas reträtt in i Kongo. Clinton ingrep inte efter sitt i mitt tycke självförvållade fiasko i Somalia. (Hade han i Somalia bara visat lite ryggrad som Bush Jr och strunta i opinionsundersökningarna hade det gått mycket bättre.)

    Jag är lite känslomässig när det gäller Rwanda. En rwandisk kompis från ett år i Schweiz fick en kusin dödad av franska trupper (som offiellt aldrig var där) i början av 90-talet när de gjorde sitt första försök att återvända hem (tutsier fördrevs i mängder några decennier tidigare). Hans kusin var med i den rebellarmé som sedan segrade 1994.

    Min kompis bror berättade för mig att när de körde ner från Kampala i Uganda söderut in i Rwanda i maj 1995 var de tvungna att köra sick-sack på vägen för att inte köra över huvudena på liken.

    SvaraRadera
  14. Till EL: Att man kan ha bättre koll via statsradion i Kiruna på situationen i Rwanda än politikerna och UD i Stockholm hade med alla sina informationskanaler säger en hel del. Om politikerna och UD alltså... ;-)

    SvaraRadera
  15. Heja USA som alltid bär snälla vapen i sin hand.

    SvaraRadera
  16. Till Icedaniel: Vapen är vare sig snälla elelr dumma, det är vad man gör med dom som kan vara det. Och (alla sina misstag till trots!) så torde USA vara det land i världshistorien som har det i särklass bästa militära trackrecorded i att i a f försöka göra det goda och rätta.

    SvaraRadera