Fria fantasier

Här är en intressant grej i form av en debattartikel av en kommunist, som ojar sig över byråkratin - inom den svenska vården!! Grundanslaget är att det är fel med privata vårdalternativ för: "Det måste vara något grundläggande fel när näringslivet i stort har lägre avkastning på eget kapital än vad välfärdssektorn har!" Och så lite längre ner fortsätter hon:

I ett system där privata företag bedriver vård för offentliga medel måste skattepengarna även räcka till den svällande byråkratin, till ständiga omförhandlingar och komplicerade vårdavtal, till vinst åt vårdbolagen och till marknadsföring. Men eftersom uppemot 90 procent av kostnaderna i de verksamheter som privatiserats består av löner är det personalen som måste effektiviseras för att vinsten ska maximeras.

Vilket ju kan låta nästan logiskt. Problemet är bara att inom landstingen så går ännu mer pengar till byråkrati. Siffrorna är notoriskt svårtydda, men vissa analyser har pekat på att runt 50 % av landstingets totala utgifter utgörs av byråkrati (mot ergo tydligen runt 10 % inom de privata delar som här är aktuella). Och även om nu detta skulle visa sig vara en viss överdrift, så kan vi dra oss till minnes att förre sosselandstingspolitikern Iljan Batljan i höstas gick till val på att det går att spara bort hälften av byråkratin i Stockholms län. Och om man nu får tro på vänsterns egen mytbildning så måste ju han, som företrädare för den rödrödgröna röran, då ha haft mycket gott om garantier för att detta kunde genomföras utan att det drabbade vårdkvalitén. Eller?

Snälla svensk vänster -- sluta med dessa patetiska försök att kläda ideologiska krav i kvasivetenskapliga/ekonomiska resonemang. För en politiskt novis kan se vad det egentligen handlar om: att ni anser att det viktigaset av allt är att all vård och omsorg inte bara finansieras utan också produceras i det offentligas regi, oberoende har dyrt och ineffektivt och slösaktigt detta än är. Precis som en gång i Sovjetunionen. Där för övrigt just det svenska landstinget skulle ha känt sig mer hemma än fisken i vattnet...