Sydafrika är en diktatur

Att Sydafrika sedan apartheidsystemets efterlängtade upphävande blivit allt mer av en "demokratur" - en stat med formellt fria val men i praktiken ett diktatoriskt enpartivälde - har länge varit tydligt för alla som velat och vågat se sanningen i vitögat. Landet har med andra ord anpassat sig till klimatet i det regionala politiska landskapet, som utmärks av de facto diktaturer, permanenta ekonomiska kriser och krypande befolkningskatastrofer. Och det senaste (och skulle jag vilja säga slutgiltiga) beviset på just Sydafrikas korrumpering kom i dag, när det blev känt att landet vägrar släppa in Tibets andlige ledare Dalai Lama; ett uppenbart slick i en viss bestämd kroppsdel på de likaledes diktatoriska kinesiska makthavarna (SvD 090322).

Afrikas problem skylldes i årtionden av både inhemska och utländska politiska charlataner på kolonialismen. Allteftersom tiden går blir det dock allt tydligare att detta (såsom många av oss länge misstänkt) bara är struntprat. Om något verkar istället den brittiska överhögheten - den franska var betydligt både råare och mindre framgångsrikt - i många länder ha inneburit icke förkastliga framsteg (ehuru odemokratiskt framtvingade) som korrupta och allmänt inkompetenta ledare direkt efter självständigheten genast bokstavligen började slösa, spela och supa bort. Och det är dylika regimer som inte minst svenska skattemedel gått till att hålla flytande.